Det florerar många tvärsäkra teser om vad som är bra för kroppen ock fötterna. De flesta har ganska fel just genom att vara 1. generaliserande ock 2. tvärsäkra (ock därmed begränsade). Vad som är bäst, rätt, bra, hälsosamt, optimalt varierar från person till person, syfte till syfte, orsak till verkan, m.m.
Rätt rätt rätt
Inom den så kallade barfotavärlden finns samma sorts sanningar ock dogmer, ofta utsjungna av någon barfotaguru ock vidare spridd av någon av dennes många apostlar. Sanningar om övningar, rörelser, typer av skor (!), steglängder ock fotisättningar får oss att slå knut på oss själva för att göra rätt, rätt, rätt. Vad skorna beträffar verkar resonemangen ofta vara kopplade till vanor ock prestation, ock precis som med den gamla sortens dämpade, passformade, halkfria ock på andra sätt fotriktiga skor, pratar vi om prestanda, konstruktion ock fäste, som om om det är skon som ska göra jobbet åt oss.
Men grejen med barfota är ju det motsatta; att, med eller utan skor, påverka foten så lite som möjligt ock låta foten så långt det är möjligt fungera som en fot (till skillnad från alla skor med inbyggda fotriktigheter som tvärtom motverkar fotens egen fotriktighet ock gör den till en rörelsehindrad klump som inte kan hjälpa kroppen att gå, stå, springa, till ock med sitta som kroppen vill.
Ambitionen med minimalistiska skor verkar, som sagt, vara två:
- Vanor
Skor är starkt kulturellt betingat, något som man bara måste ha, en universell dress code, ungefär som förr när man var tvungen att ha slips o kavaj för att komma in på krogen. Bara för att. Till detta inbillar vi oss att alla gångytor är proppfulla med glasbitar, kanyler o annat vasst. För att inte tala om att folk tittar på oss om vi är barfota. Hemska tanke. - Prestation
Mycket modern träning mäts ock schemaläggs. Presteras. Så när vi bestämmer oss för att gå över till mer barfotade skor, utgår vi från träningsplaneringen. Fötterna får anpassa sig efter träningen istället för tvärtom.
Fysiologiskt funktionellt
Sett utifrån dessa perspektiv är valet av skor viktigt. Men om vi istället ser på saken ur ett krasst fysiologiskt funktionellt, eller ett hälsosamt perspektiv om man så vill, blir slutsatserna andra. Att skillnaden mellan konventionella dojor ock minimalistiska skor är märkbar vet alla som växlat över. Men skillnaden mellan barfotaskor ock på riktigt barfota är om möjligt ännu större.
- Obegränsad frihet
Alla skor begränsar. Det är ungefär som att gå på SJ:s trånga tågtoaletter. Bara det allra nödvändigaste fungerar men med viss möda. Så är det för fot i sko; den kan gå men utan full rörelsefrihet. Det finns inga skor som förbättrar fotens förmågor, men det finns skor som begränsar foten mindre än andra. Med skor lurar vi foten, ock hjärnan, att tro att den är skyddad. Risken att vi utsätter den för mer än den klarar av är uppenbar. Risken att vi faller in i gamla rörelsemönster, med för långa steg ock hårda hälisättningar, av gammal vana är lika uppenbar. Det händer inte nakenfötter i samma utsträckning, eftersom den bara foten direkt känner vad som händer. - Nervsystemet
Alla skor bedövar. Det som sker det sker, men det känns inte. Det genom miljoner av år utvecklade nervsystemet är gjort för att känna, signalera, aktivera, avaktivera, omaktivera, anpassa, följa, lära ock lära om. Utan sinnessignaler händer inget av det. Tyvärr är den mer eller mindre tänkande delen av våra hjärnor inte lika väl utvecklad som resten av nervsystemet, så vi klarar helt enkelt inte av att kompensera den bristande sinnesinformationen med medvetna eller ”korrekta” rörelser. - Papillarlinjer
På händerna kallar vi dem fingeravtryck, de mönster som ger handen bättre grepp, ungefär som mönstringen på ett bildäck. Fast bättre. För papillarlinjerna fungerar som känselspröt också. Likt morrhår känner de av vibrationer ock rörelse ock förbättrar därmed både greppförmåga ock mototrik. Likadana linjer sitter under fötterna. När vi ersätter dem med det bedrägliga fästet från mönstrade skor, riskerar vi att överskrida vår kropps motoriska begränsningar, eftersom vi inte känner vad vi gör.
Känna efter
Just på grund av detta ser jag inte stegvis övergång från dämpade skor till minimalistiska skor till barfota som självklar. Barfota är för alla. Alla kan. Alla kan känna efter. Möjligen med undantag för de fötter som drabbats av allvarliga åkommor som till exempel svårartad diabetes eller känselbortfall (Slaskdiagnoser som höga fotvalv, plattfötter eller hallux valgus räknas inte dit). Ock just genom att den sensoriska informationen är så viktig när kroppen ska lära om eller lära nytt, är det barfota direkt som gäller. Barfota kan kroppen lära sig att gå i minimalistiska skor. Inte tvärtom. Sett ur ett krasst fysiologiskt funktionellt, eller ett hälsosamt perspektiv, alltså. Vilket ju egentligen är grunden för alla andra perspektiv också. Särskilt de som handlar om rörelse, träning ock prestation.
Vill du läsa mer om det här ock om fötters funktion i allmänhet, kan du köpa En handbok om fötter. Den finns på Adlibris, Bokus ock Optista än så länge. Vill du ha ett signerat exemplar går det bra att maila mig direkt.
Hej då!
/pa
