Browsing Tag

reflexology

Huvudvärken från tårna

Posted on 3 mars, 2016

Det är många grejer i en fot, alla med sina funktioner ock förmågor. Tår ock muskler ock leder ock valv. Dom finns där av en anledning. Så vilken knöl har kommit på att skor ska se ut som båtar med uppåtgående förstäv där tårna bara ligger till ingen nytta?

Kolla på bilden. Varje fot består av ungefär 26 ben ock nästan lika många muskler. Allt binds samman av mängder av senor, leder ock bindväv. Allt detta plus ett nätverk av blodkärl, lymfkärl ock många tusen nerver skapar ett funktionellt mästerverk.

Tänk efter ett ögonblick. Homo sapiens må ha stora hjärnor, men vi hade knappast överlevt som art, om själva grunden, fundamentet, det vi går ock står på, inte hade fungerat. Vår evolutionära gren hade försvunnit snabbt om vi inte kunnat överleva utan skor med dämpningar, iläggssulor, avlastningar, klackar, passformer ock annat som vi enligt skoförsäljare, löpinstruktörer ock ortopedtekniker måste ha.

Lagt tårna på hyllan
Så. Om du kollar på bilden igen så ser du att nästan alla fotens muskler går till tårna. Vad drar du för slutsats av det? Att tårna är oviktiga? Knappast, va. Tvärtom signalerar det att tårna vill göra massor av nytta. Det låter vi dem inte göra. Vi lägger dem på en upphöjd förstäv där dom inte kan göra något alls. Ock vi, vi går på hälarna istället.

Aj.

Problemen blir flera. För det första har foten ett inbyggt dämpningssystem, en fjädring, om du så vill. Detta har den tillsammans med fotleder, knän, höfter, rygg, axlar, armar ock nacke (Ja, hela kroppen ska vara med ock gå. Inte bara fötterna.). Den fjädringen inkluderar fotens alla delar. Alla. Även tårna. Dom som vi inte använder.

Som att gå gipsad
Så med inpackade fötter ock därmed försämrad rörlighet i foten hamnar stötar ock belastning vid varje steg istället på andra leder. Som knän ock höfter. Eller axlar ock nacke. Till ock med huvudvärken kan komma från fötterna.

Aj igen.

För det andra förtvinar fötterna när dom inte används. Alla som haft armen gipsad vet vad som händer efter bara några veckor: musklerna rinner ur armen ock motoriken hänger inte riktigt med längre. Det är precis vad som händer med fötterna i moderna skor. Den gipsade armen få rehab-träning efteråt för att återfå sin ursprungliga funktion. Det borde fötterna också få.

Det ursprungliga syftet med skor, ock det enda de behövs till, är som skydd mot skadligt underlag ock mot kyla. Det är ytterst sällan vi pratar i såna termer när vi ska köpa skor. Möjligen ska de vara fotriktiga. De ska ha passform som avlastar (precis som gipset i mitellan) så vi slipper använda foten. Men oftast ska dom bara vara snygga.

Ock ha klack. Nästan alla skor har klack eller uppbyggd häl. För att ta emot den där smällen som kommer när fotens naturliga dämpning är satt ur spel. Eller bara för att vara snygga. Dessvärre blir effekten, oavsett vilket, oftast det motsatta: stöten fid fotisättningen förstärks istället för att dämpas. Ock sen förstår vi inte varför vi får ont i knän, höfter, ländrygg, axlar ock nacke.

Gör om ock gör rätt
Så. Att stå, gå ock springa är egentligen enkelt. Men vi har lärt fel ock behöver börja om från början. Lära om. Back to basic. Att fylla på med mer fotriktiga finesser är som att gå med gipsad arm i förebyggande syfte. Eller att dra i sig Alvedon ock Losec varje morgon bara om utifall att.

Avlastning ska användas akut, på skadade eller inflammerade fötter. Inte för att kunna fortsätta gå med klackar under hälen ock ihopklämda hälar som ligger oanvända på en hylla.

Så vad kan den göra som inte vill gå barfota i snön eller som inte vill bli en nördig barfotalöpare? Massor.

Zonterapi. Som massage för fötterna påverkar det både fotens rörlighet, blodcirkulation ock hela kroppen. Det där nätverket i fötterna av blodkärl, lymfkärl, nerver ock bindväv är samma som i resten av dig; det som händer i fötterna händer i kroppen. Så piggare immunförsvar, mindre ryggvärk ock migrän, bättre sömn ock mer energi får du på köpet.
Anatomisk reflexologi. Detta är min egen form av zonterapi. I stort som vanlig zonterapi (reflexologi är det ord som övriga Europa använder för zonterapi.) men med ett utökat fokus just på den anatomiska påverkan på kroppen som kommer med svaga, hämmade fötter ock skor. Så du får inte det ena eller det andra, du får både ock. Många påpekar hur fötterna ock stegen känns annorlunda, hur känseln ock kontakten med underlag blir tydligare, redan efter en behandling.
Kör fotgympa, fot-yoga ock muskelstärkande övningar som tåhävningar. I samband med Anatomisk reflexologi får du tips på enkla övningar att göra hemma.
Fotmassage. Kläm på varandra ock er själva.
Känn efter när du går. Vad händer i höfterna? Använder du rumpan? Stortån? Hur känns det i knäna? ock så vidare. Försök inte göra rätt eller fel. Bara känn efter.
Gå barfota. Utmana dig själv ibland ock ta av dig skorna. Bara för att känna efter hur det känns.
Gå igenom din skogarderob. Dina skor ska vara sköna. Ock dom ska ha plats för tårna. Gott om plats.
Häng på den här sidan. Gilla den på Facebook. Här kommer fler tips ock information hela tiden.

Lita på dina fötter. Allt du behöver finns där. Lär dig använda dem. Låt dem göra hela dig piggare, friskare ock starkare. Jag hjälper dig gärna.

fotarbete fötter hälsa zonterapi

Sitter du mycket, frågade zonterapeuten

Posted on 7 oktober, 2015

”Sitter du mycket?” frågade jag. ”Ja”, svarade han direkt. Sen tittade han förvånat upp från behandlingsbänken. Det var hans första besök. ”Kan du känna det under foten? Det är ju jättekonstigt!”

Det som händer i kropppen händer i fötterna. Så ja, man kan känna mycket där. Men det är bara en del av jobbet. Det viktiga är vad som händer efter behandlingen. Vilket resultat det ger. Det viktiga är att få det som händer i fötterna att hända i kroppen.

Ibland är zonterapi enkelt, ibland är det utmanande. Somligt går fort medan annat tar längre tid. Ungefär som annat i livet. Så ibland får man stämma av lite. Vad har hänt sen första gången? Vad har blivit bättre? Ock vad ska vi sträva mot framöver? Eller är vi klara?

Good enough
Klara? Hur är man klar? Blir man det? Eller är det bara frågan om en individuell känsla av ”good enough”? Kanske är det så. Men säkert är att vi prioriterar olika. Vissa vill ha en quick fix för att snabbt kunna återgå till sitt höga tempo. Det blir ett ett-problem-en-lösning-behandlande. Det går ibland, men det håller inte alltid i längden. Andra känner efter ock strävar efter att må bättre hela vägen. Dom vill förändra ock komma till rätta med orsakerna, inte bara symtomen.

Känna efter, ja. Känn inte efter så mycket, säger en del. Jo, gör det, säger jag. För när vi kör på för fort hinner vi inte känna efter hur vi mår, vi skaffar oss ”normalproblem” som migrän, ryggont, magkatarr eller dålig sömn. Bara för att vi inte kände efter. För att vi inte hade tid eller inte ville vara till besvär. Att känna efter, dock, ska inte förväxlas med att gnälla ock tycka synd om sig själv. Man kan få göra det också ibland, men det är inte detsamma som att stanna upp ock bli medveten om hur kroppen ock själen mår.

Så. Vi stämde av lite, jag ock en trogen klient. Migränen var borta, liksom smärtan i bihålorna. Vätskan i kroppen minskade synbart ock magkatarren dök allt mer sällan. Upplevelsen av stress var också påtagligt mindre.

Hos en annan var det allergin som försvunnit helt (Det gör den nästan alltid efter några behandlingar) ock den motsträviga matsmältningen som blivit bättre. Inte så konstigt att hon kände sig mer sig mer full av energi. En tredje kände sig muntrare ock piggare, sov hela nätterna, som om behandlingen var ett naturligt serotonin-tillskott, istället för tabletterna han fått utskrivna.

För somliga hade det betytt att vi var klara, de initiala önskemålen var ju uppnådda, ock man har ju ett liv att skynda vidare i. Karriär ock sånt. För andra är det en anledning att fortsätta. Att lyfta hälsa ock välbefinnandet ett snäpp till. Att förändra långsiktigt. ”Hur bra vill du må?” frågar jag ibland. När är det good enough i ditt liv? Det vet bara du.

Ock han som sitter mycket, han kommer tillbaka nästa vecka. Hur jag kunde veta? Sittande påverkar kroppen. Rygg, nacke, bäcken, mage, ben, fötter, allt påverkas. Så när jag anar att han sitter mycket är det inte så konstigt alls. Bara god slutledningsförmåga.

Det som händer i kroppen händer i fötterna.

Känner du någon som kan ha nytta eller intresse av den här sidan? Dela gärna. Eller tipsa om Pa Sandberg Zonterapeut på Facebook.

fotarbete hälsa utveckling zonterapi

Stillastående vatten blir lätt unket.

Posted on 27 september, 2015

Hand-ock-fotarbete-illustration-maja-larsson

Förändring. Det kan vara läskigt. Osäkert. Så vi skapar rutiner. Vanor. För att liksom ha koll. Ock för att slippa tänka. Det kanske inte är det som är syftet, men det är det som blir konsekvensen. Ock just det är faran med vanan.

Vanor utan tanke blir lätt slentrian. Dom går av bara farten. Ock ju fler vanor, desto högre fart. För det är så mycket man ska hinna med: måsten som blir till vanor, ock fastän vi inte måste längre så fortsätter vi göra dem för det har vi alltid gjort.

Så vi går med skor fast det är varmt, passar tider, tränar för vi måste utan att fråga oss varför, äter samma mat, firar jul, handlar på torsdan, häller upp vin på fredan utan att känna efter om vi är sugna, kör samma väg till jobbet ock tar allt det ansvar vi tror förväntas av oss.

Mer av det som inte fungerar?
Ock vi slutar känna efter. Hur det känns att göra det vi gör. Vi bara gör. Ock tror att det ska vara så. En kvinna beklagade sig över skralt sexliv. Dom hade försökt få fart på det några gånger. När jag frågade hur dom försökt få fart, tittade hon frågande på mig. Som vanligt, blev svaret. Kanske det är en del av problemet: om något inte fungerar så lär det inte fungera bättre om vi gör mer av samma sak. Höjer träningsdosen, stressar mer eller ökar på medicineringen.

Trying harder är inte alltid lösningen. Ofta får man prova nytt. Eller på ett nytt sätt. Oavsett om det handlar om sex, arbete, träning eller hälsa ock välbefinnande (Nej, träning ock hälsa är inte samma sak, men det återkommer vi till en annan gång). Kanske för att det gamla inte var så bra, kanske för att det gamla VAR bra. Då. Saker ock ting förändras. Det är bara inte alltid vi märker det.

Bättre förekomma än förekommas
Eller så förekommer man slentrianen. Ifrågasätter. Visar nyfikenhet. Utforskar. Tar några steg framåt. Lyfter till en högre nivå. Kalla det vad du vill. Det är i alla fall vad zonterapeuten gör den här veckan. Han stänger praktiken ock drar till västkusten, låser in sig med sambo, illustratör, böcker, penslar ock massor av idéer ock tankar.

I en liten ateljé vid havet ska det ritas, skrivas, morgonbadas, struktureras, spånas, målas, gås barfota, planeras, förkastas, byggas, tänkas ock formas. Metoder ska vridas, ord ska formuleras ock konst på temat fötter ska skapas. För arbete med hälsa är inget statiskt arbete. Att tro att man efter en utbildning är ”färdig” är att missta sig grovt, oavsett bana. Det är då den börjar, resan i utveckling.

Det finns många sätt att hjälpa människor, många sätt att arbeta med hälsa ock välbefinnande, även för en zonterapeut. Det finns alltid fler perspektiv, alltid fler frågor att ställa, alltid mer att lära. Precis som med alla andra jobb eller sysslor, i alla andra liv.

Ock som någon sa: när man slutar sträva efter att bli bättre slutar man också vara bra. Ock ingen ska någonsin behöva komma till zonterapeutens behandlingsbänk ock känna att han behandlar på rutin. Den dagen är det dags att lägga av. Ock dit är det långt ännu.

Så vi ses om en vecka!

friskvård hälsa kroppen välbefinnande zonterapi

Att känna efter

Posted on 6 maj, 2015

Kommer du ihåg hur det känns? Att känna efter. Lyssna på kroppen. Det är inte alltid enkelt nämligen. Inte nog med att vi lär oss ignorera kroppens signaler. Vi lurar den dessutom att vilja ha fel saker. Det är inte lätt att vara människa.

Vi landar plötsligt, efter nio månader av trång värme ock trygghet. Under nio månader har vi lärt oss uppfatta känslor – hunger, trötthet, rädsla – men vi har ingen aning om vad vi ska göra med dem. Så när vi kommer ut testar vi oss fram, reagerar på instinkt ock med nån slags medfödd intuition ock känsla för kroppens behov. Vi skrattar, gråter, skriker, somnar. Instinktivt. Men det varar inte så länge.

För ganska omedelbart distraheras vi för att flytta fokus inifrån ock ut. Hängande mobiler, saker som låter, gosedjur tar uppmärksamheten från det vi känner, allt för att vi ska sluta gråta eller skrika. För att vi ska vara glada, allt ska vara bra. Inte gråta. Såja, här har du nappen. Såja, såja…

Vi lär oss gå, prata ock förstå. För att ganska snart förväntas sitta tysta ock stilla i skolan. Lyssna på lärarn. Interagera. Läs ock lär. Ock äta upp maten. Känna efter? Nja.

Var nu en duktig flicka! Så duktig du är som fick så bra betyg. Men ska du verkligen ha de där hemska byxorna? Vad ska du bli när du blir stor? Såja, gråt inte. Titta på de andra barnen, inte gnäller dom inte?

Så vi kämpar på. Försöker duga. Passa in. Prestera. För att passa in. Ock duga. Som en vuxen. Som inte stör eller gråter. Som inte visar ilska. Anpassningen till ett liv i grupp ger självkontroll.

Kontroll.

I jakten på kontroll tappar vi en del av det vi föddes med. Självkännedom. Intuition. Tillit. Anpassningsförmåga. Flexibilitet. Lyhördhet. I jakten på kontroll tappar vi ironiskt nog just det: kontrollen. När vi försöker styra den yttre världen tappar vi bort den inre. Oss själva. Det kostar på. Ock plötsligt är vi beroende av andra att tala om hur vi mår. Smärta är inte längre ett tecken på att något är fel, bara en signal för ännu en värktablett. Problem med magen eller sömnen tillhör det normala, det har ju alla. Stress, som var kroppens sätt att signalera för fara ock hålla oss vid liv, har blivit ett ständigt blinkande varningssystem för brist på bekräftelse, rädsla att inte vara som andra ock oro för att pengarna inte ska räcka till det från början alldeles för dyra huset.

Så vi ignorerar våra riktiga känslor. Ock tröstar oss med socker, alkohol, fredagsunderhållning på TV, porrsurfning, mer socker, tobak, nya skor ock dålig mat. Because I’m worth it. Ock vi vänjer oss vid det. Ock vill ha mer. Vi söker kickarna ock bekräftelsen, när vad kroppen önskar ock behöver är något annat. Vi ser A-lagarna på parkbänken, utan att se att vi är lika beroende som dem. Vi kan inte längre lita på vad vi känner.

Somliga kommer till insikt ock börjar förändra. Tyvärr gör insikten ofta ont. För de flesta av oss väljer den inte frivilligt. Vi kraschar in i den (eftersom vi inte ser den. Vi lever ju ”normalt”.). Med 30-årskriser, skilsmässor, magsår, 40-årskriser eller utbrändheter. För att vi inte kände efter från början.

Men det går att ändra. Det går att rätta till ock lära på nytt. Ock må bra. För det är faktiskt det som är meningen. Att vi ska må bra. På riktigt. Inte bara att det ska se ut ock verka som att vi gör det.

alternativmedicin friskvård hälsa zonterapi

Fåglarna hittar ändå

Posted on 14 april, 2015

nyckel-till-sanning-zonterapi-pasandberg-illustration-maja-larsson

Jag brukar inte ge mig in i diskussionerna om för eller emot, om pro et contra skolmedicin – alternativmedicin. Framförallt eftersom de ofta förs i form av skyttegravskrig mellan de mest rabiata fundamentalisterna på ömse sidor om anständigheten. För det mesta skakar jag av mig irritationen över påhopp ock ilskna pamfletter ock fortsätter med det jag kan, nämligen att behandla ock hjälpa människor. Men ibland behövs det lite rättning i ledet ock hyfs i debatten.

Som nu, när några skolmedicinens försvarare från förbundet Vetenskap och Folkbildning återigen går till fullfrontsangrepp mot allt som ryms inom alternativmedicin (Så besynnerliga benämningar egentligen: skolmedicin ock alternativmedicin.) under rubriken ”Pseudovetenskap ska inte accepteras som friskvård”. Orsaken är, enligt artikelförfattarna, att ”dessa behandlingar saknar bevisad effekt”…ock…”kan få katastrofala följder”… ”Staten måste sluta legitimera myter, magiskt tänkande och okunskap”, säger dessa rättrogna.

Problemen med deras resonemang är flera.
Även om vi bortser från frånvaron av respekt för människors olika värderingar ock erfarenheter, eller det hånfulla debattklimatet, även om vi bortser från de rent spekulativa påhoppen, så innebär VoF:s resonemang att det skvätter över i deras egen matskål när de pissar i andras.

Till vilken nytta, undrar jag suckande. Att ena stunden förlöjliga ock förminska allt ock alla som inte går under vetenskapens kliniska fana, för att i nästa andetag svartmåla oss som hjälper människor med andra medel som en hotande fara som måste stoppas ock förbjudas? Det får trovärdigheten att krackelera. Det vi gör funkar inte men är jättefarligt? Många av de så kallade alternativa behandlingsformerna är gamla, rent av uråldriga. Hade de ställt till med allt det elände som VoF vill få det till, borde det väl märkts vid det här laget, tänker jag.

3000 patienter dör av felbehandling
Tänk om VOFarna kunde lägga lika mycket krut på att lobba mot att över 3000 patienter årligen dör på sjukhus av felmedicinering ock felbehandling. Detta enligt vetenskapligt belagd statistik. I princip all medicin ger biverkningar. Hanteras de inte varsamt kan det gå illa. Med bristande medicinsk kunskap, olyckliga prioriteringar av resurser ock slentrianutskrivningar så gör det också det. Går illa, alltså. Ungefär åtta gånger om dagen. Bara i Sverige. Jag försöker hitta någon som dött av zonterapi. Jag hittar ingen. Ingen alls, faktiskt. Nånsin.

Statistiken visar alltså på skador från vetenskapligt bevisad, skattestödd vård ock dito läkemedel. Eller? Inte alltid, faktiskt. All vetenskapligt sanktionerad vård är inte vetenskapligt bevisad, ock riktlinjerna för vetenskapligt stöd varierar mellan olika delar av vården. Detta löser man med luddiga begrepp som ”evidensbaserad” ock ”beprövad erfarenhet”, begrepp som inte är definierade varken i lagtext eller riktlinjer. Så kan man slingra sig förbi bevisbördan. Om det handlar om vetenskapligt stödd verksamhet, vill säga. Inte annars.

Böter som marknadsföringskostnad
Eller tänk om VoFarna kunde lägga lika mycket krut på att många läkemedlesföretag bryter mot det egna regelverket för hur läkemedel får marknadsföras, bara för att öka den egna profiten. Varför gör läkemedelsjättarna det? Varför ljuger de? Varför gör de reklam för preparat som de inte får göra reklam för? Därför att det lönar sig. Böterna de får betala är försumbara marknadsföringskostnader i sammanhanget. Strategiskt är det. Men inte särskilt moraliskt. Ock som sagt potentiellt farligt. Men! Det är alternativmedicinarna som eventuellt kan komma att vara de stora bovarna, spekulerar VoF.

Som vanligt är det fundamentalism som ställer till det. Fundamentalism ock prestige (Ock pengarna såklart, som framgick alldeles nyss.). I vårt sökande efter enkla svar polariserar vi lätt resonemangen till rätt eller fel. Svart eller vitt. Det må kännas tryggt att anse sig veta. Men alla som på olika sätt arbetar i människors tjänst, bör ha ett ödmjukt förhållningssätt till det man gör ock tror på. Oavsett om man är politiker, forskare eller zonterapeut.

Tro ock vetande
Ordet vetenskap är förvillande. Det vill få oss att tro att det handlar om vetande. Det gör det inte. Vetenskap är rådande slutsatser, fattade enligt begränsade kriterier, utifrån nu tillgänglig kunskap. Ibland bygger vetenskap på gissningar ock teorier. Ta kolesterolskräcken, till exempel, som rådde i 40 år ock som visade sig vara helt tokig. Ibland bygger den på faktisk forskning som är styrd av enskilda intressen. Forskning kostar pengar nämligen, ock mycket blir aldrig forskat kring om det inte finns någon som vill betala. Det betyder inte att all finansiering är dålig. Bara att såväl forskningsområden som resultat ibland är styrda. Ibland handlar vetenskap om prestigekampen mellan olika forskningsläger med olika teser. Den tes som får flest anhängare vinner. Tills vidare. Ungefär som i Idol på TV, faktiskt.

Vetenskap är tro. Sedd som den nyfikna verksamhet som den är menad att vara, som upptäcker saker ock skaffar oss kunskap, är den fantastisk. Men precis som med all annan religion blir det farligt när man gör den egna tron oantastlig, när man ser oliktänkande som kättare ock oreflekterat anser sig ha nyckeln till alla sanningar ock alla svar. När sanningen – bevisligen – är att det finns så ofantligt mycket vi inte vet. Vi vet till exempel faktiskt inte särskilt mycket om på vilka sätt näringsämnen ock mineraler påverkar kroppen, det är därför det finns så många olika teorier ock dieter. Vi vet faktiskt inte särskilt mycket om hur vårt hormonsystems olika delar samverkar, vi har bara skrapat på ytan. På samma sätt som vi inte vet säkert hur jordens inre ser ut eller hur flyttfåglarna hittar hit från Afrika. Att vi inte vet säkert, eller kan bevisa det, betyder inte att det inte fungerar. Fåglarna hittar ändå.

Allt kan vara fel
Vi bör vara ödmjuka inför det vi inte vet. Vi måste kunna erkänna att det finns andra sätt än just det vi själva har att erbjuda. Vi ska lita på vår kunskap men acceptera att allt, precis allt vi tror oss veta kan visa sig vara fel. Som zonterapeut gör en vad en kan, varken mer eller mindre. Ock för det mesta får det effekt. Ibland med stora förändringar, ibland som små steg på vägen. Jag tror inte för ett ögonblick att mina behandlingar i alla lägen är bäst för alla. Men det är bevisligen inte vetenskapligt evidensbaserade ock erfarenhetsbeprövade behandlingar heller.

Visst blir jag nyfiken. När människor kommer till mig med krämpor ock går hem utan. Exakt vad är det som händer där mellan foten ock krämpan? Visst blir jag nyfiken på exakt vad det beror på när någon som inte blivit hjälpt av sjukvården mår bättre efter några besök hos mig. Är det bara placebo? Ock i så fall; vad är det som gör min placebo bättre än läkarens? Visst blir jag nyfiken. Men mest blir jag glad. Ock tacksam. Ock väldigt väldigt ödmjuk. Det är stort att få vara med när människors liv förändras till det bättre. För mig är det bevis så det räcker.

Ock hittills har fortfarande ingen lyckats bevisa exakt hur paracetamol fungerar heller. Så det kan väl gå jämt ut.

friskvård kroppen reiki välbefinnande välmåeende zonterapi

Hur bra vill du må?

Posted on 18 januari, 2015

gubbar-energi-zonterapi-pa-sandberg-pasandberg-illustration-maja-larsson

Svaret kan te sig självklart. Men det är faktiskt inte så enkelt som det verkar. Alla vill inte må bra. Andra vill men törs inte. Somliga vet helt enkelt inte om att man kan må bättre, medan vissa inte anser sig ha tid. Men ingen annan kan i slutändan bestämma hur bra du ska må. Det kan bara du.

Visst vill vi må bra. Men vi är vanemänniskor som anpassar oss efter vad vi tror förväntas av oss. Ett klassiskt exempel är kvinnor som lever i våldsamma relationer. Det är inte ovanligt att dessa kvinnor går från den ena våldsamma mannen efter den andra. För att de vill? Knappast. Det råkar bara var den formen av relation som de är bekanta med, ock det bekanta ger en undermedveten trygghet. Det okända är läskigt.

Samma fenomen finns medicinskt. Den som levt länge med krycka, värktabletter eller astma-medicin, kan få svårt att förhålla sig till ett liv utan. Det blir som ett beroende. Eller som en nalle man inte vill vara utan.

Jag ska bara…

Men det är inte hela förklaringen. Samhället vi skapat är hektiskt. Vi ska prestera ock anpassa oss för att duga. Karriär, hus, utlandsresor ock fredagsmys ska byggas ock upprätthållas. Ock för att lyckas jobbar vi mer. Vi identifierar oss med vårt yrke ock anstränger oss för att kunna känna att det vi gör är värdefullt. Ambition är inte av ondo, men risken finns att vi glömmer bort oss själva. Vi ”har inte tid att bli sjuka just nu”. När, egentligen, har vi tid med det?

För vi behöver den tiden. Egentiden. Egenvården. För att meditera, meta, vandra i skogen, leka ock läsa böcker. Allt det där som inte bara amorterar lånet på huset. Annars bränner vi ut oss utan att fylla på.

Because I’m worth it...

Så vi tröstar oss med små belöningar ock hittar på anledningar till varför vi ska få dem. Ett glas vin, en bakelse, lösgodis i storpack. Belöningar tenderar att vara synonyma med onyttigt. Var ock en för sig är de små belöningarna inte så farliga. Men tillsammans. Många bäckar små. Ock vi blir faktiskt vad vi äter. Väldigt få sjukdomar drabbar oss för att vi har otur. Stress, mat, livsmiljö med mera påverkar vår hälsa. Mer än 70 procent av all cancer orsakas av vårt sätt att leva ock vår miljö. Det finns ganska mycket vi kan göra här för att må bättre, eller för att inte bli sjuka.

Om vi nu tycker att vi är värda det.

Att bryta mönster

Det svåra är att förändra gamla vanor. Det kan behövas hjälp. Stelheten, viktökningen eller ryggvärken kommer smygande, ock vi tänker att det är något som kommer med åren. Vi är ju inga ungdomar längre så lite krämpor får man räkna med, eller hur? Nej. Vi är skapta för att vara friska. Att fylla 50 är ingen anledning att flåsa i trappan eller behöva skohorn för att ta på dojorna. Ofta blir stroken, hjärtinfarkten eller diabetesdiagnosen väckarklockan som får oss att inse att vi inte är odödliga.

Men vi kan faktiskt må bättre. Att vi är friskare än vi var innan betyder inte att vi är så pigga som vi kan vara. Någon sa att ”Om du inte tror att det inte kan bli värre, så beror det bara på att du har dålig fantasi”. Det är sant. Men det är det omvända också. Så, hur bra vill du må?