Browsing Tag

reflexologi

Placebo

Posted on 3 januari, 2017

Tron kan försätta berg. Placebo kallas det i medicinska termer. Kunskapen om placebo har dock fått sig en törn, enligt ny forskning. Du behöver inte ens tro. Placebo funkar ändå.

Det uttalas emellanåt med negativ klang. Som om det betecknar något som inte fungerar, som är på låtsas. Eller så tar man till uttrycket när man inte har någon bättre rationell förklaring. ”Äh, det är bara placebo”.

Bara? Placebo är inte så bara. Jag ock många av mina kollegor har, förutom vår färdighet att trycka ock klämma på fötter ock andra kroppsdelar, gedigen kunskap på olika områden som anatomi, fysionomi, neurologi, näringslära, kinesiologi, rörelselära, psykologi, medicin, stresshantering, ock så vidare. Våra specialiteter varierar. Men placebo är vår bästa vän.

Den vetenskapliga sanningen att placebo funkar. Ock det finns förvånande mycket forskning på området, med tanke dess dåliga anseende. Placebo funkar men kunskapen ska inte användas, som det verkar. Inte till annat än att vara referensvärde när man testar ”riktiga” läkemedel.

Som en turbo, ungefär
Men tro mig, placebo-effekten ingår i all form av vård ock behandling. Till ock med när du ringer 1177 ock uppmanas ta en Alvedon ock avvakta. Alla seriösa terapeuter, coacher, läkare eller friskvårdskonsulter använder sig av placebo-effekten. Ingen seriös behandlare, mig veterligen, gör enbart det. Men effekten finns, den är vetenskapligt belagd, ock den förflyttar kanske inte så många berg, men den förstärker effekten av annan behandling. Vad kan vara dåligt med det?

Men när tidningen Läkemedelsvärlden berättar om en studie som visar att det inte nödvändigtvis är tron som försätter berg, att placebo verkar funka även om man vet att det är placebo, då ler jag lite. Studiens slutsats om att ”placebo har ett kliniskt värde” är en ganska häpnadsväckande vetenskaplig slutsats. Placebo är inte bara bluff ock båg. Det är inte bara någon som funkar för att man vill att det ska funka. Det funkar ändå. Det gör inte hela jobbet, men det bidrar ock förstärker mina övriga verktyg.

Allt vi inte vet
Kanske bidrar sådan här forskning till en ödmjuk attityd inför vår kunskap om livets komplexitet. Vi förstår inte allt. Sanningen är antagligen att vi egentligen förstår ganska lite. Mycket av det som händer i våra kroppar händer oavsett om vi förstår hur eller varför. Det får vi leva med.

Placebo kanske inte förflyttar berg, som sagt. Men det kan skapa förändring. Både på kort ock på långsikt. Det är ofta mer än man kan säga om löpandeband-utskrivning av tillfälligt smärtstillande ock ångestdämpande mediciner.

Läs mer:
Behöver inte tro att pillret verkar – LmV

ryggproblem ryggskott smärta

Ryggbesvär

Posted on 11 december, 2016

Ont i ryggen. Stel i nacken. Vårt västerländska levnadssätts avigsidor är så omfattande att ryggbesvär knappt ens klassas som problem längre. Vi knaprar smärtlindrande ock ser de dåliga ryggarna som något nästan normalt.

Ryggen är stor till yta ock innehåll, ock ofta är det svårt att urskilja eller avgöra i vilken del eller vilket lager olika ryggbesvär sitter. Är det de stora ryggmusklerna – filéerna – eller de små ryggradsmusklerna? Kanske spänner revbenens alla muskler ihop en stressad bröstkorg? Det kan vara rumpan eller axlarna som ställer till det? Eller trötta njurar? Eller något helt annat, eller lite av varje? Eftersom vi dessutom sällan har tid att riktigt känna efter så blir det ännu otydligare. Vi har, kort ock gott, ont i ryggen.

För att inte göra det här inlägget längre än nödvändigt, hänvisar jag till Muskel- ock ledvärk, smärta ock skador, där jag beskriver hur stället för smärta sällan är stället för orsaken. Ett tydlig exempel på det är värk i ländryggen, som ofta beror på en allt för stor svank, som i sin tur är orsakad av för korta höftböjarmuskler på framsidan av bäckenet, ock/eller korta eller spända quadriceps-muskler på lårets framsida.

Står ock hänger
En annan, men ofta sammanlänkad, orsak till samma problem är att vi ofta står med kroppstyngden på hälarna ock med översträckta knän. Kort kan man säga att vi står ”Statiskt” i stället för ”rörligt”. Det vill säga att vi liksom slappnar av ock sjunker ihop i stående ställning – vi ”står ock hänger”, med översträckta knän, lätt framåtriktat bäcken ock lite gamnacke – vilket är naturligt för korta stunder, men ska vi stå längre stunder måste vi stå ”aktivt”. Tänk dig att du istället för att ”stå ock hänga” står beredd till rörelse, lite som en servemottagare i tennis, eller en fotbollsmålvakt inför en straffspark, så kan du ana skillnaden.

Samma sak gäller vårt myckna sittande, som är en ännu större orsak till många ryggbesvär. Vi är över huvud taget inte skapade för att sitta i den omfattning vi gör, men framförallt inte så ”passivt” som blir resultatet både i mjuka soffor, äggskalsformade bilsäten eller avlastande s.k. ergonomiska kontorsstolar. Det finns mängder av sätt att sitta på (eller låta bli att sitta på) för att förebygga eller lindra ryggproblem. Vi kommer troligen att prata om dem under behandlingen. Det är också en del av det jag kan hjälpa till med för att göra din arbetsplats hälsosammare.

Kompensationer
Oavsett vad som är orsaken till krånglande ryggar, så är det nästan alltid olika typer av kompensationer, till exempel muskler som borde vila men som tvingas bära upp kroppen när vi tappar vår grundläggande hållning. I kombination med t ex stressat spända axlar får en konstant smärta som vi tenderar att vänja oss vid. Detta skapar snedbelastningar som förr eller senare ger sig till känna. Eftersom hela överkroppen är ett sammansatt paket, fördelar sig skavankerna över större områden.

Problem med tennisarmbåge eller musarm startar t ex ofta i ryggen vid skulderbladen, ock fortplantar sig via spända axlar ut i armen, medan smärta mellan skuldrorna å andra sidan, kan ha, åtminstone delvis, orsak i korta bröstmuskler, kanske en konsekvens av allt för mycket framåtlutande framför datorn.

Ålderskrämpor
Så precis som i Muskel- ock ledvärk, smärta ock skador, går behandlingen, förutom att via zonterapi ock anatomisk reflexologi lindra symtom ock spänningar, ut på att hitta orsak, eller orsaker. Ofta har man byggt på lager av kompensationer innan besvären börjar märkas på allvar.

Att vi inte alltid märker av problem förrän sent, beror på flera saker. Ett är kroppens nämnda förmåga att kompensera för funktionella brister. Ett annat är vi i vår stressade tillvaro inte har tid att känna efter ock nervsystemets därpå följande förmåga att vrida ner smärtsignaler vi inte lyssnar på. En tredje orsak är att vi degraderar smärta ock stelhet till vad vi brukar kalla ålderskrämpor. Som om det vore normalt att bli stel ock få ont för att man passerat 40.

Det är det inte.

Läs mer:
Aj, gäsp eller blä? Eller wow ock tjohoo?

Boka tid

ledvärk skador smärta zonterapi

Muskel- ock ledvärk, smärta ock skador

Posted on 1 december, 2016

Man skulle kunna tro att det är är ett enkelt ock konkret område, till skillnad från röriga hormoner ock luddigt immunförsvar. Men det är precis tvärtom.

Inom ortopedisk medicin är ett knä ett knä ock en arm en arm. Nacke är nacke ock rumpa är rumpa ock aldrig mötas de två, trots att de förenas av en ryggrad som utgör stommen för hela kroppen.

Tyvärr lever det synsättet kvar på många håll, men allt fler naprapater, zonterapeuter, kiropraktorer, massörer ock fysioterapeuter har börjat arbeta utifrån att kroppen är en fungerande helhet, inte enskilda kroppsdelar, ock att krämpor, besvär ock smärtor inte alltid, eller rent av sällan, har sitt ursprung där de tar sig uttryck.

Kroppen ingen maskin
Vår kropp är snillrikt konstruerad, på sätt som som skiljer den milsvida från datorer, maskiner, robotar ock alla smarta apparater i världen. En av dessa skillnader är, att när någon del av kroppen inte jobbar optimalt – det kan bero på nya skador, konstruktionsfel, sjukdom, gamla läkta skador, utläkta inflammationer, för mycket sittande, näringsbrist, dåliga skor, alldeles för bra (läs fotriktiga) skor, m.m. – så går en annan del in ock gör jobbet. Det gäller hjärnan, inre organ ock muskler. (Det är därför man ofta pratar om ”balans” när det kommer till hormonella störningar eller nedsatt immunförsvar.)

Om t ex dina höftböjarmuskler är för korta, vilket de ofta är på oss sittande ock tränande människor, ock inte riktigt klarar av sitt höftböjar- ock sträckarjobb, så kommer lår, vader, fötter, rumpa ock ländrygg att lösa så att rörelserna utförs. Det blir inte rätt men det funkar. Åtminstone ett tag.

Orsak ock verkan
Men ger vi inte kroppen möjlighet att återfå ursprungsfunktionen, kommer de vikarierande musklerna att bli utslitna. Leder ock muskelfästen som tvingas jobba utanför sin comfort zone blir inflammerade ock ömma. Andra muskler ock kroppsdelar kommer i sin tur att hoppa in ock ta över för vikarierna, ock så vidare. Ofta skapar detta en muskulär obalans där vissa muskler jobbar för mycket medan andra jobbar för lite. Till slut går du omkring med smärta någon helt annanstans än där problemet började. Att vissa muskler jobbar för lite dock är dock inte detsamma som att dom är svaga. Det är snarare signalsystemen, ock kedjorna av olika muskler i samverkan, som tar andra vägar.

Styrka ock stretching?
Konventionella universallösningar brukar vara, (förutom smärtlindrande medicin som bara tar bort de signaler som ska hjälpa oss förstå att något är fel) styrketräning ock stretchning. Men det är, som nämnts, väldigt ovanligt att smärta i rörelseapparaten beror på bristande styrka eller för små muskler. Ock om nu orsaken sitter någon annanstans än där det gör ont (Det gör den nästan alltid.), så kommer stretchning av den aktuella leden eller muskeln möjligen att kännas skönt. Men hjälpa kommer det inte.

(Intressant i sammanhanget är att just träning ock stretching, som ska vara – ock i många avseenden är – den hälsosamma delen av vår tillvara – ock som ofta plockas fram som lösningen på våra krämpor – inte sällan är starkt bidragande till problemen från början. Idrottsskador utgör en stor del av arbetsunderlaget för många naprapater, kiropraktorer, massörer ock sjukgymnaster. Därmed inte sagt att vi inte ska träna. Men trender ock träningsindustrier har gett oss en många gånger skev bild av träning ock dess effekter. Men det återkommer jag till här på bloggen efter nyår.)

Fötterna ofta inblandade
Visst finns det muskler som efter lång tid av inaktivitet som behöver träning. Musklerna i fötterna är ett sånt exempel. Precis som en arm, gipsad efter ett armbrott, förtvinar till funktion ock storlek, ock behöver rehabiliteras, så har fotens styrka ock funktion avtagit efter år i skor. Detta leder till felaktig fotisättning, försämrad hållning ock inkorrekt steg, vilket ofta leder till belastningssmärtor i andra delar av kroppen.

Det är inte ovanligt att knäproblem eller ryggsmärtor har sin grund i stela, snedbelastade fötter. (Dock gäller även det omvända: dålig hållning, t ex pga för mycket sittande påverkar fötternas hållning.) Men med funktionsträning ock aktivering kommer styrka tillbaka. Att tvärtom försöka förbättra funktionen med styrka är svårare. Här är zonterapi på fötterna såklart synnerligen lämpligt, både förebyggande ock behandlande.

Gamla sår ock fattiga vänner…
Man ska heller inte förringa gamla skador ock krämpor. Ärrvävnad i sig kan orsaka blockeringar, men gamla skador kan påverka långt senare på samma sätt som vikarierna ovan. En stukad fot eller ömt knä gör att du undviker smärta genom att avlasta den skadade kroppsdelen. Kroppens minne har en tendens att bevara såna skyddsbeteenden, vilket kommer att leda till snedbelastningar ock, så småningom värk i en vikarierande kroppsdel.

Men besvär i muskler ock leder behöver inte ens sitta i rörelseapparaten överhuvudtaget. Näringsbrist, stress, autoimmuna sjukdomar (dvs att immunförsvaret angriper kroppens egna vävnader) sätter sig ofta i muskler ock leder. Reumatism är ett exempel. Ock eftersom kroppens olika delar är sammanväxta av gemensam bindväv, gemensamma blodkärl ock lymfkärl, så kan det ibland vara svårt att skilja på muskler, skelett eller inre organ. Många kvinnor som har ryggvärk i samband med mens vet vad jag menar.

Inte sällan kommer muskel- ock ledbesvär i samband med andra åkommor (återkommande förkylningar, stressymtom, orolig mage, osv.) som kan ge ledtrådar till var man ska hitta orsaken. I andra fall behöver man kanske bara förbättra arbetsställningen framför datorn.

Så visst kan man stretcha ock smörja med linement. Men lösningen ligger sällan där. Ock risken är stor att man flyttar smärtproblem i stället för att slippa dom, om man bara försöker åtgärda symtomen. En helhetskoll brukar fungera bäst, där vi ser över framförallt skadehistorik ock hållningsvanor.

Förutom riktad zonterapibehandling ock anatomisk reflexologi, ger jag olika enkla hållningsövningar som syftar till att långsiktigt förändra rutiner i vardagen. Hur man äter, stressar, sitter, står ock rör sig. Det är ofta där orsaken sitter.

Aj, gäsp eller blä? Eller wow ock tjohoo?

Boka behandling

allergi astma immunförsvar zonterapi

Allergi ock astma

Posted on 26 november, 2016

Det pratas allt mer om tarmbakterier. Om hur viktiga dessa är för immunförsvaret. Det är bra, det. Tarmarna är väsentliga områden när man behandlar allergi ock astma med zonterapi.

Kopplingen mellan magen, eller matsmältningsapparaten, ock immunförsvaret (som får ett eget blogginlägg framöver) är inte den enda. Sambandet mellan tarmar ock psyke forskas det också allt mer på. Det är lätt att få ont i magen när något är psykiskt jobbigt, ock tarmarna, å sin sida, producerar t ex hormonet serotonin. Brist på det kan leda till depression.

Tarmarna viktiga
Zonterapibehandlingen vid allergi ock astma kan variera något, beroende av vilken typ det är frågan om, men grundläggande stöttning av tarmar, lymfsystem, lungor ock övrigt immunförsvar brukar göra susen. Ofta följer det med några kostråd som kan hjälpa immunförsvaret på traven. Vissa allergiker kommer på förebyggande behandling innan pollensäsongen för att slippa medicinera.

För andra är den positiva effekten permanent. Men ta med din astma-spray till behandlingen, för säkerhets skull. Behandlingen kan dra igång utrensningseffekt snabbare än du anar.

Rädsla ock kontrollbehov påverkar
Precis som den psykiska kopplingen ovan, finns det ofta liknande komponenter inblandade vid allergi ock astma. Olika typer av osäkerhet eller rädsla – det kan till exempel röra sig om kontrollbehov, prestationsångest eller konflikträdsla – tenderar att kunna inverka negativt på astma ock allergi. Symtomen förvärras i pressade eller stressande situationer, men det finns också ofta en konstant, kanske omedveten, grundnivå av stressen eller oron.

En nästan absolut konsekvens vid rädsla, stress eller oro är anspänning i muskler. Särskilt vanligt märks det i käkar, nacke, rygg ock axlar. Men lika ofta sätter sig spänningarna i resten av överkroppen. Det betyder att bröstkorg, bröstben, revbensmuskler, diafragma ock skuldror blir spända ock orörliga. En låst bröstkorg påverkar andningen, lungorna ock luftvägarna. För någon med anlag för andningsbesvär är det inte bra, såklart.

En spänd bröstkorg innebär ofta framdragna axlar. Detta kan blockera de stora lymfkärlen som är en del av, ja just det, immunförsvaret. Så den mentalt balanserande delen av behandling ingår också.

Behandlingstiden varierar med hur komplexa besvären är, men ”vanlig” säsongsbetonad allergi lindras ofta på en eller ett par behandlingar.

Aj, gäsp eller blä? Eller wow ock tjohoo?

Boka behandling

fForskning reflexologi smärta stress zonterapi

Femprocentsvärlden

Posted on 6 oktober, 2016

När det forskas på zonterapi är det framförallt inom två områden: smärtlindring ock stress. Inom båda fälten har studier visat på god effekt. Inte så konstigt, då båda dessa områden hänger ihop. I båda fallen handlar det ju om ”nerverna”.

Det kommer inte hända ofta. Att jag inleder en text med att hänvisa till forskning. Jag ska strax förklara varför. Men först det där om stress ock smärta. Först det där om nerverna.

Förr sa man att folk hade problem med nerverna. Om de inte var kvinnor. Kvinnor kunde vara hysteriska också. Men män hade problem med nerverna. Idag, när vi utvecklat en mer sofistikerad, ock inte minst mer lukrativ diagnostik, är begreppen fler. Utbrändhet, depression, utmattningssyndrom…

Same same but different
Gemensamt för flera av diagnoserna är att de ofta föregås av tillstånd som inte ännu (men snart) är medicinskt klassade, som till exempel stress, oro, bekräftelsebehov, kärlekstörst, mindervärdighetskomplex, rädsla, duktig-flicka-syndrom ock prestationsångest. Ock alla dessa kan dra iväg åt olika håll. Följden kan bli nån av diagnoserna ovan, men det kan lika gärna resultera i IBS, astma eller fibromyalgi. Eller mer diffusa symtom som sömnproblem, spända ock stela muskler, hudutslag, ryggvärk eller PMS-besvär.

Självklart är det fler faktorer som spelar in. Men knyter vi ihop symtomen ock diagnoserna ovan, ock silar ner det, så finns stress ock smärta med som gemensamma nämnare ock ofta bidragande faktorer. Knyter vi ihop det ser vi att olika problem ofta hänger ihop, även om de är till synes olika.

Smärta är inget tillstånd.
Smärtan du känner finns inte i den del av kroppen som gör ont. Smärtan är en signal, eller flera. När något händer, låt oss säga att du hugger dig med en yxa i foten (inget allvarligt, det blev bara ett ytligt jack), så kommer nerverna där nere att skicka en budkavle uppåt i benet. Vid varje synaps lämnas budet över till nästa nervtråd. Så fortsätter det upp till hjärnan.

Där skickar talamus vidare informationen. Den kollar med hjärnbarken, hippocampus ock några andra för att bestämma hur de ska tolka ock agera på signalen. Om hjärnan kommer fram till att det här är farligt så skickar den smärtsignaler, bara för att tala om för oss att vi måste ta hand om oss. Här spelar rädslan stor roll. Är vi rädda för att det ska vara farligt kommer vi antagligen att känna mer smärta. Kroppsminnet är en annan faktor. Har vi upplevt det här tidigare? Var det farligt då?

Andra nerver aktiverar andra sinnen. Smekningar inger trygghet medan andra sensorer helt enkelt håller koll på oss ock vår omgivning. Står jag upp? Är det varmt eller kallt? Är underlaget ojämnt? Alla dessa signaler, kemiska ock elektriska, trängs med direktiv från hjärnan: ”Mer blod till matsmältningen”, ”Dra bort handen från elden!”, ”Slappna av”, ”Spring för livet!”

Problem med nerverna?
Allt det här händer i samarbete med det hormonella systemet som också skickar signaler till kroppens delar ock organ. Det finns inget status q. Det finns ingen balans. Det är ett ständigt gungande mellan för mycket av det ena o för lite av det andra. Aktiviteten är konstant.

Det är bara det att när vi stressar, eller oroar oss, eller är rädda (olika sidor av samma sak) sätts det normala gungandet ur spel. För i fara – ock det är vad stress är; en reaktion på fara – är inte matsmältningen viktig. Inte såret i foten heller. Eller nervcellernas sinnrika kommunikation med hjärnan. Det enda som är viktigt är att klara krisen.

Så vi spänner musklerna, slutar andas, håller oss vakna, tarmarna slutar jobba ock vi är beredda att springa eller slåss. Det funkar ett tag. Men till slut blir det kortslutning i systemet. Orken tar slut samtidigt som hormoner ock nerver börjar löpa amok; vi reagerar känslomässigt, får raseriutbrott, börjar gråta. En del förlorar känseln, andra får ont överallt.

Kommer på köpet
Allt det här möter jag hela tiden, i olika former. Ibland lindrar vi symtomen. Ibland sätter vi igång livsförändringar. Man får som man vill. Men jag blir inte förvånad när studier ”bevisar” att zonterapi lindrar stress ock smärta. Det är bra. Mycket bra. Men det finns ett men. Ock ett ock. Ocket är att stressen ock smärtan – ”nerverna” – innefattar så mycket. Orsakar eller bidrar till så många olika åkommor ock tillstånd. Jobbar vi med det kommer mycket annat på köpet.

Menet är det samma. Att allt hänger ihop. En av bristerna med vetenskaplig forskning är att den begränsar. Det ligger i forskningens natur att plocka isär det som sitter ihop, ock försöka förklara det del för del. Det ger viktig detaljkunskap men inte hela sanningen, eftersom det är sambanden som är grejen, orsaken. Inte de enskilda delarna. Ingen del i kroppen jobbar för sig själv. Ingen.

Vad är det vi inte vet?
”Vi känner till fem procent av all materia i universum”, sa en rymdforskare jag lyssnade på. Fem procent. 95 procent känner vi inte till. Den finns där men vi vet inte vad det är eller vad den gör. Man behöver inte läsa mycket vetenskaplig litteratur för att inse att samma sak gäller på flera områden. Människokroppen, till exempel. Vi vet att tarmen innehåller mängder av bakterier, men bara ett fåtal har vi koll på. Vi har bara skrapat på ytan till näringslära ock vad som händer i kroppens ämnesomsättning. Att hormoner är viktiga har vi förstått, men hur dom egentligen samverkar har vi mycket begränsade begrepp om.

För att inte tala om hjärnan. Så man bör vara försiktig med ”fakta”. I en femprocentsvärld är okunskapen större än kunskapen. I en femprocentsvärld är det vanskligt att lita mer på bevis än på egna upplevelser. Prova att lägga ett 3000-bitarspussel där det fattas 2850 bitar. De 150 bitar vi har är intressanta ock bra ledtrådar. Men de är inte ”sanningen”. Sanningen får man gissa sig till; ”Vad är det vi inte vet?”

Så jag fortsätter jobba på helheten. På sambanden jag ser ock upplever. Jag läser forskningen, drar slutsatser ock lyssnar på andras. Jag provar, testar ock drar nya. Visst, jag behandlar smärta ock stress, var för sig ock tillsammans. Men zonterapi är mycket mer än så. Jag lovar.

Ungefär 95 procent mer är så.

fotarbete hälsa utveckling zonterapi

Syftet med förändring

Posted on 20 september, 2016

Förändring är inte alltid till det bättre. Men det är alltid en möjlighet. Ock en risk. När vi låter det vi har ock det liv vi lever begränsa oss, är det ofta en undanflykt för att slippa göra något av våra drömmar. Att slippa ta tag i det som vi egentligen längtar efter. Trygghet, kallas det visst.

Zonterapeuten har flyttat. Bytt lokal. Inte för att det var dåligt i den gamla. Men för att jag hade nått takhöjd. Då fanns bara två alternativ: stanna kvar ock låt verksamheten rulla på som vanligt. Business as usual, liksom. Eller sikta på utveckling. Ta verksamheten ett steg till. Ställa mig frågan: ”Hur kan jag göra det jag gör ännu bättre?”

Let’s face it. Förändring finns. Det är lätt att bli ett offer för den. Kontroll ock trygghet förknippas ofta med status Q. Vi växer upp för att bli…vuxna. Färdiga. Skaffa saker. Som jobb. Familj. Hus. Lån. Ock sedan förvaltar vi det. Det blir bättre förr. På min tid. Min?

Statens kaka är stor men säker
Ock ändå är det enda vi kan vara helt säkra på är att det förändras. Allt förändras. Hela tiden. Tekniken, känslorna, värderingarna, moralen, postgången, trenderna, styrmedlen, kunskapen, lönerna, telefonmodellerna, kontrollerna, relationerna, tryggheten… ”Statens kaka är stor men säker”, sa min far när jag var liten. Ja tjena. Det var då det. Ingen som arbetar inom offentlig sektor kan ha undgått alla organisationsförändringar som nästan verkar bli självgående, inneboende delar av verksamheten. Förändring är inbyggt i vårt samhällssystem, på gott ock ont.

När jag hamnade på mitt förra ställe, var jag nyinflyttad i Oppsala. Stor förändring. Skulle börja bygga opp min verksamhet från noll. Ett vackert hus mitt i stan med befintlig kundtillströmning var perfekt. Även om verksamheten i byggnaden var en bit ifrån det jag pysslar med, så fick det mitt kneg att börja rulla. Jag fick god hjälp, ock snart kunde jag öka farten på egen hand. Det var jättebra. Då. Men det fanns begränsningar.

Man vet vad man har
Ungefär som när ett barn lär sig cykla, på sin nya cykel. Den är fantastisk. Friheten är total ock farten hisnande. Tills det gått ett par år, ock barnet vuxet ur den där cykeln som inte längre tar en hur långt som helst, som inte går att trampa tillräckligt fort. Kanske tycker barnet att det är bra. Tryggt. Att känna sin cykel. Man vet vad man har. Eller så vill barnet komma längre. Snabbare.

Jag vill mer. Jag vill utveckla, bredda ock fördjupa behandlingarna. Jag vill skriva, föreläsa ock utbilda. Jag vill jobba med helheten ock med detaljerna. Mitt nya rum är vackert inrett. Men det finns inte en pryl där som jag inte tittat på ock undrat ”vad fyller du för funktion?” Sånt är viktigt. Vilka färger jag har i rummet spelar roll. Tavlorna på väggarna likaså. Du kanske inte tänker på det när du är där, men din kropp ock hjärna registrerar ock påverkas.

Eller så bara gör man
Jag vill kunna erbjuda mer. Så jag bestämde mig för att skapa förutsättningar för allt det där. För helheten ock detaljerna. Det är så lätt att skjuta sina visioner framför sig. ”Jag ska bara…” Fixa till ekonomin. Gå den där utbildningen. Skaffa lite fler kunder. För säkerhets skull.

Jag ska bara…

Eller så bara gör man. Mitt nya behandlingsrum är ändamålsenligt. Större. Tomt ock vitt stod det redo att utformas som jag ville. Jag har inget att skylla på längre. Jag har skaffat förutsättningarna för förnyelse. Jag har skaffat takhöjd. Utvecklingspotential.

Allt var inte bättre förr. Men en del.
Ock ändå. Det finns massor som jag tycker var bättre förr. Men det spelar ingen roll, för det är inte förr. Jag kan gnälla ock oja mig en stund, eller kan jag använda de gamla lärdomarna i min förändring. Idag är utveckling ock förändring ofta ett självändamål. Framåt, framåt! Tillväxt, tillväxt! Men utveckling behöver inte innebära att det som varit bra förr ska på tippen. Återanvändning, recycling, är också utveckling. Nyast är inte alltid bäst.

Poängen är att den där tryggheten i att ha kontroll ock form är ganska bedräglig. Poängen är att vi inte har en aning i vad som kommer. Tryggheten ligger i att acceptera att jag inte har kontroll. Trygghet i förvirringen. Utifrån det kan man göra som man vill. Jag väljer att skapa min egen förändring. Min utveckling. Ock se vart det leder.

Ock så länge jag får fortsätta att hjälpa människor att må bättre, så länge jag får fortsätta lära mer ock göra bättre, så länge är jag på rätt väg. Min väg.

Vilken är din väg?

Illustration: Maja Larsson

barfota fotarbete reflexologi zonterapi

Som en tandläkarbedövning

Posted on 6 september, 2016

”Det känns som att jag fått bättre kontakt med underlaget.” Sa hon som älskade att dansa, helst i högklackat. Hon visste att det frestade på. Fötter, knän ock höfter tog stryk. Men ändå. Så kom hon till mig. Ock fick bättre kontakt med underlaget. Jag tänker på det när jag springer i skogen. Barfota. För att få just det. Kontakt.

Egentligen får jag höra det ganska ofta. Människor använder bara lite olika ord. Fötterna känns mer levande efter zonterapi. Känseln har ökat. Tårna fryser inte längre. Det känns som att gå på bomull. Eller tvärtom; känns som att alltid ha gått med raggsockor på fötterna men att plötsligt slippa sockorna. Fast egentligen kom de till mig för nåt annat. Allergi. Ont i ryggen. Stress. Kanske migrän. Eller nåt annat diffust som ingen verkar veta vad det är…

Oavsett vilket så kommer effekten i fötterna på köpet. Det är ju liksom en del av processen. Fötterna är ju liksom en del av kroppen. Det som händer i fötterna händer i kroppen. Ock tvärtom. Aldrig blir det så tydligt blir det som när jag springer barfota. Går barfota. Klättrar. Ock då ser jag mig ändå som nybörjare. Barfotanybörjare.

Barfotanybörjare
Det är bara ett ock ett halvt år sedan jag började återuppväcka mina fötter på riktigt. Att gå barfota på stranden på sommaren eller på gräsmattan har jag väl alltid gjort. Men att springa. Träna. Jobba barfota. Att verkligen aktivera fötterna ock få dem att göra det de egentligen kan. Icke. Det finns inte i vår kultur.

Våra fötter har många tusen nervändar. Olika sorter. Våra fötter är över huvud taget väldigt sinnrikt konstruerade med massor av ben, leder, senor ock muskler. 25 procent av kroppens alla ben finns i fötterna. Det finns såklart en mening med det. Ett syfte. Fötterna är till för att användas. Inte bara packas in, skyddas, bullas upp, stötdämpas ock ignoreras.

Rehabträna fötterna
Alla som varit gipsade någon gång vet vad som händer med den gipsade kroppsdelen; den förtvinar ock tappar sin motorik, sin funktion. Den behöver aktiveras ock tränas upp. Så vi skickar den på rehabträning. Men innan dess, medan gipset fortfarande är på plats, sker andra saker. För det som ska hända i kroppen händer, det är bara det att någon annan del får göra jobbet.

Låt säga att benet är gipsat. Du kan inte stödja på det. Du får kryckor ock tröttar ut armarna, får blåsor i händerna ock Stela axlar. Eller så hoppar du på ett ben, lägger all belastning på en kroppshalva som alldeles säkert leder till överansträngning. Såvida du inte är en duktig sjukling ock bara vilar. Samma sak gör vi med fötterna. När senor, leder, nerver ock muskler inte får göra det dom ska, hamnar belastningen någon annanstans. Vi kan känna av det i knän, höfter, rygg eller nacke. Ock inte bara där. Hur vi använder fötterna påverkar hur både mage ock huvud fungerar.

Skorna fungerar som gips som inaktiverar alla de där benen, senorna ock musklerna. Ock nerverna. Ungefär som en tandläkarbedövning. Har du varit på tivoli nån gång, ock stoppat in handen i en lucka för att försöka känna vad det är därinne? Det är inte så svårt; lera är kletigt, trä är strävt, tyg är mer följsamt. Är det varmt eller vasst rycks handen tillbaka.

Det som händer i fötterna händer i kroppen
Allt det där finns foten också. Så, å ena sidan, när vi går i skor ock på plana golv, ock inte använder nerverna i fötterna, slutar dom att fungera. Dom förtvinar. Om du, å andra sidan, tar av dig skorna, på låt oss säga en grusväg, så får de ovana fotnerverna överslag. Det gör jätteont, för fötterna vet inte vad det är, ock smärtan kan ibland kännas lågt upp i benen. Ungefär som när bedövningen släpper i den rotfyllda tanden.

Steget till ett liv barfota kan verka långt. ”Jag kommer aldrig att kunna gå barfota”, säger en del. Sen gör dom det. Men oavsett vilket så är det en bra idé att väcka opp dom, fötterna. Återupprättar kontakten mellan fötterna ock resten av kroppen. För som sagt. Det som händer i fötterna händer i kroppen.

Svårare än så är det inte.

Läs även Huvudvärken från tårna om du har lust.

Older Posts