I En handbok om fötter skrev jag ett kapitel om stress, ock insåg att ämnet behöver en helt egen bok. De senaste veckornas läge i världen ock Stockholm har tydliggjort vissa perspektiv som boken är tänkt att rikta in sig på. Som till exempel vad som är vanlig stress ock vad som är ovanlig.
Eller ska vi säga riktig ock oriktig stress? Eller normal ock onormal? Poängen, oavsett benämning, är att stress, såsom vi pratar om det ock som det behandlas, ofta är oerhört förenklad. Så förenklat att det blir fel. Som till exempel att stress är ok så länge man fixar sig lite återhämtning emellanåt. Stress ock återhämtning. Inget däremellan. Svart eller vitt.
Eller att det finns positiv ock negativ stress. En del av det jag kommer att skriva här, skulle kunna uppfattas som att så är fallet, ock kanske kan man vända på begreppen i rubriken ock ingressen till att landa på en skala mellan bra ock dåligt. Men faktum är att stress är stress; det är en överlevnadsfunktion, inte en levnadsstrategi. Stress bryter ner kroppen. Punkt. Därför ska den brukas varsamt ock sparsamt, inte som en drivkraft i vardagen. Att den kan användas till att höja min prestationsnivå ock därmed boosta mitt ego, ligger ganska långt ifrån stressfunktionens egentliga syfte.
Vi skulle kunna fortsätta listan, men då blir det inget kvar till boken – det här är trots allt bara en blogpost. Låt mig istället stanna vid de två reflektioner jag gjort den senaste tidens omvälvande läge:
- Stressens fokus
- Lugnet i stormen
Stressens fokus
Jag hävdar – föga kontroversiellt, men bortom begreppen positiv ock negativ – att stress kan användas rätt ock fel. Ungefär som du kan använda en kökskniv för att skruva i en skruv; det går men varken resultatet, skruven eller kniven går riskfritt igenom processen. Att en situation som det nu uppkomna världsläget skapar ovisshet, oro, rädsla ock därmed stress är närmast självklart. Men många jag pratar med, vittnar om att de, liksom jag själv, ”fungerar bättre” på ett fysiologiskt plan än vanligt. Det tar sig uttryck i bättre sömn, skarpare koncentrationsförmåga, lugnare mage, osv.
Läs mer om stress ock utmattning här när du har läst färdigt den här texten! Om du vill, alltså.
Jag menar att detta, åtminstone delvis, beror på att stressen används i ett sammanhang där det är relevant att bli stressad, vilket gör stressen dels ändamålsenlig, dels lösningsfokuserad. Det är nämligen allvar nu. Med andra ord, vi stressar för att överleva, som det är menat, ock vi använder stressen till att överleva. Även om de allra flesta av oss inte befinner sig i samma dramatiskt akutstressade läge som våra förfäder på savannen kanske fick uppleva då ock då, så är stressen relevant. Många av oss har fått tid att omvärdera vad som egentligen är viktigt i livet.
Påhittad stress
Jämför detta med vad som ofta är upphov till modern stress: Duger jag? Är jag tillräckligt snygg? För gammal? Vad tänker folk om mig? Kommer jag i tid till mötet? Har jag knäppt gylfen? Kan jag ljuga mig ur det här? Hur lägger man livspusslet? Är livet slut om jag inte får toppbetyg? Vad ska mamma säga? Vart tog tiden vägen? Vem är jag utan min prestation..?
Skillnaden är markant. Vi som är vana att använda stress som en dålig kökskniv, har plötsligt en riktig skruvmejsel. OCK en riktig skruv. Stressen gör sitt jobb, ock eftersom stressen är en kroppsfunktion i en helhet, så hjälper det hela kroppen att vara i balans, att fungera som en kropp ska, istället för att styra upp alla stressymtom, hormonomställningar ock andra rubbningar efter nojor som ända bara är påhittade.
Lugnet i stormen
Den normalt så stökiga Centralstationen i Stockholm är i det närmaste folktom. Människorna på gatan är få, ock de som är där rör sig långsammare (!). Ock på balkongen där jag blir bjuden på eftermiddagskaffe är det lugnt. Några gråsparvar vårfixar utanför ock en tidig humla surrar mot den varma husväggen. Men flygstrecken från Arlanda, som brukar gå tätt på himlen, lyser med sin frånvaro. Samma gör bullret från motorvägen som normalt ligger som en mullrande ljudmatta större delen av dygnet.
Stress orsakas av överstimulering. För många intryck stressar kropp ock hjärna som ska ta emot, analysera, processa intrycken. Vår moderna värld innehåller mer ock fler intryck än vi är evolutionärt byxade att kunna hantera, vilket i sig är tillräckligt för att försätta oss i olika sorters stresstillstånd. Dessvärre tenderar detta intrycksknarkande att bli beroendeframkallande ock ge rastlöshet ock abstinensbesvär som följd, vilket får farsoter som Corona att vara strålande tider, härliga tider, för Viasat, C more ock Netflix.
Strålande tider
Men om vi stänger av TV:n, ock låter den påtvingade stillsamheten minska stimuleringen av sinnena, så sänker vi stressen. Kanske är det så, att den situation som för tillfället stressar oss, är samma situation som också är lösningen på stressen. Kanske är det så att stressen här ock nu faktiskt är lösningen på sig själv, rent fysiologiskt sett.
Tillsammans, vill jag tro, bidrar de två punkter jag reflekterar över, ock deras roll i den situation vi befinner oss i, till tid för just reflektion. Tid att stanna upp, tid att omvärdera, tid att stressa över rätt saker. Ock framförallt, tid att bry oss om varandra, tillgodose varandras behov av omtanke, närhet, kärlek ock fysisk kontakt. Tid, helt enkelt, att locka fram det fina o glada i varandra. Det vore väl något att ta med sig ur det här.
Boken då?
Jo, den kommer nog. Kanske får även jag mer skrivtid nu när mitt arbete, liksom så många andras, påverkas. Det finns spridda anteckningar ock enkla skisser än så länge. Ock arbetsnamnet är Allt du tror du vet om stress kan vara fel.
Tills vidare, i alla fall.
