Browsing Tag

kost

Gör nåt!

Posted on 14 februari, 2020

Enligt en ny studie ökar stillasittande risken för depression hos unga. Lösningen heter, som så, ofta fysisk aktivitet. Ett begrepp som för de flesta är synonymt med träning ock motion. Men tänk om det inte bara är den fysiska rörelsen som får oss att må bättre utan även den mentala rörelsen?

Runt om i världen finns det så kallade blå zoner. Det är områden där människor, enligt statistiska kvoter, uppnår exceptionellt hög ålder samtidigt som de är vid god vigör ock hälsa. De stackarna har naturligtvis inte fått vara ifred för västvärldens forskare som på vetenskapligt maner gärna hittar enkla samband att bygga lika enkla teser av. Hälsans gåta. Åldrandets gåta. Tänk att finna svaret på den!

Svaret, ja…

Nu är ju ”svaret” sällan enhetligt eller lösningen enkel på komplexa frågeställningar. Ock mycket riktigt har de flesta teorier gått bet.

Fysisk aktivetet
Träningsmaskiner, pulsmätare ock vardagsmotion är ingenting man pysslar med i de blå zonerna. Många rör på sig i sin vardag, men ingen tränar, ingen tar i mer för hälsans skull. Man tar i mindre. Så att dra paralleller till västvärldens träningsmantra för långa liv låter sig inte göras. En liten detalj när det kommer till fysisk aktivitet verkar dock vara gemensam för de olika zonerna. Mer om den snart.

Dietism ock kostlära
Kosten då? Vilken av alla dieter gäller för att leva ett långt ock hälsosamt liv? Inte heller här fanns någon gemensam nämnare, mer än att man äter det som finns lokalt. Somliga äter vegetariskt, andra inte. I Italien flödar mjöl ock kolhydrater, något som äts sparsamt i Asien. Vin funkar för vissa, andra föredrar vatten. De alger som är så vansinnigt nyttiga för somliga, får andra klara sig utan. (Enligt vissa studier verkar det t o m vara så att de tarmfloror vi utvecklar regionalt, skiljer sig åt så att det som är hälsosamt för en folkgrupp kan vara rent onyttigt för en annan.) Inga ledtrådar här heller alltså. Jo, förresten, det finns en, men den återkommer vi till strax.

För inom ett annat område verkar det finnas likheter, likheter med kopplingar till både kroppsrörelse ock ätande:

Alla, även de äldre, ingår i ett sammanhang. Alla fyller funktion i flocken, familjen, byn. Det jag gör, uträttar, betyder något, oavsett hur gammal jag är. Jag betyder något, oavsett hur gammal jag är. (Man kan fundera på vad det gör med måendet hos de yngre, som har ålderdomen framför sig, när åldrandet inte framstår som ett straff.)
I en förlängning betyder det att det jag gör, dvs min fysiska aktivitet, har ett syfte. Ingenting i kroppen fungerar avskilt från allt annat. En anledning till att så många träningsnyårslöften bryts är antagligen att kroppen inte förstår varför den ska göra det vi bestämt att den borde. Att göra nytta påverkar måendet mer än att göra onytta.
Den som ingår i ett sammanhang äter i ett sammanhang. Tillsammans. Kanske hela vägen: man sår maten, skördar maten, lagar maten, äter maten. Det skapar en gemenskap som sträcker sig längre än sociala konstellationer, livsmedelsverkets riktlinjer ock mat på bestämda tider.
Man äter inte bara tillsammans. Man äter långsammare, ock därmed mindre. Hinner känna efter, både hur maten smakar ock när man blir mätt.

Fysisk ock mental rörelse
Nu tillbaka till studien i ingressen. Den om stillasittande ock depression. Att röra på sig är tvivels utan viktigt. Men kanske förenklar vi – återigen – lite för snävt när vi tänker att det bara är den fysiska aktiviteten som främjar det mentala välbefinnandet. Sett till exemplet ovan ser det omvända ut att vara lika sant.

Vad händer om vi betonar andra ordet i rubriken istället för första? Gör NÅT istället för GÖR nåt.
Vad händer om vi återskapar sammanhangen över generationerna, istället för att, som nu, institutionalisera alla, unga som gamla, som inte är i produktiv ålder (Fundera över skillnaden i att vara produktiv ock att ingå i ett sammanhang).
Vad händer om vi värdesätter variationerna, olikheterna ock låter var ock en bidra med sitt istället för att alla ska göra samma?
Vad händer om vi inser att ingenting i kroppen sker isolerat, ock låter kroppen fungera som flocken: tillsammans. Som en helhet.
Vad händer om vi ser fysisk rörelse ock mental rörelse som delar av ett ock samma funktionella system?

Så vi reser oss upp, som studien säger. Ock ser vad som händer.

Eller så tar vi ett steg till, ger vi oss själva ock varandra möjlighet att leva som de människor – homo sapiens – som vi är skapta till. Det kanske inte ger oss svaret på frågan om meningen med livet, men kanske ger det en hint om meningen med levandet.

Kostcirklar mat Näring stress

Den snabba smoothien

Posted on 9 januari, 2017

Det pratas alldeles för mycket om kost, näring, kalorier, gram, livsmedel, mineraler, rekommenderade dagsbehov, dieter, bulk, deff ock tallriksmodeller. Ock alldeles för lite om mat. Ock om vad som händer när man sveper en smoothie.

Visst är det viktigt vad vi stoppar i oss. Men ett ofta bortglömt perspektiv i sammanhanget är inte bara VAD vi äter, utan HUR ock VARFÖR vi äter. Låt oss fundera över några frågor:

Vad är mat?
Är livsmedel mat?
Är frukosten dagens viktigaste mål?
Hur lång tid tar det att äta?
Vad gör maten i kroppen?
Hur vet jag om jag är hungrig eller bara sugen?
Hur äter man effektivt?

Vi äter mycket skräp. Mjöl ock socker är sedan länge inarbetad bas. Ingrodda vanor är svåra att ändra, men en snabb översikt i en vanlig mataffär innehåller enorma mängder ämnen som bara med mycket god fantasi borde få kallas mat. ”Färdiglagat”, ”Snabblagat”, ”Bara att värma” (eller ännu värre: ”Bara att micra”) ock så vidare, är gjort för att gå fort att äta, inte för att vara bra. Ock det är här nånstans temat för dagens blogginlägg tar sin början.

Lagad mat ock mångfald
Vi lagar inte mat längre på egna råvaror. Vi har inte tid. Vi köper helfabrikat, halvfabrikat, snabblagat, energy-bars (denna styggelse) ock färdigblandat. Vi försöker öka varvtalet i kroppen eller lugna gnälliga barn med mellanmål som risifrutti, snickers ock ostmackor.

På stenåldern åt vi ungefär 500 olika grödor, varierat över tid. Idag är den siffran nere på 15. Många har ingen aning om vad man kan göra med bönor ock kikärter, hur man tillagar jordärtskockor eller att ingefära har betydligt fler användningsområden än att vara ingrediens i smoothien eller morgon-shoten.

Då, på stenåldern, var det knappast teoretisk kunskap i näringslära som avgjorde vad vi stoppade i oss. Kunskapen var inlärd ock nedärvd ock anpassad efter livsvilkoren. Vi åt 500 örter för att det fanns. Vi åt vad vi fick tag på ock i slutändan blev det nog för det mesta ganska välbalanserat. Dagens mat- ock näringsporr, å andra sidan, där näringsfattiga, matliknande produkter blandas med super foods, proteindrinkar, essensiella ämnen, antioxidanter, vitaminer ock mineraler, alla med olika siffervärden för lämpligt dagligt intag, gör ätandet kliniskt osexigt.

Vanans makt
Våra vanor får oss inte bara att göra saker utan att tänka. Det får oss känna saker utan att tänka, att vilja saker utan att tänka, att säga saker utan att tänka, att tänka saker utan att tänka. Ock äta saker utan att tänka. Alla som varit nikotinister (jag har) vet hur det är att ta en cigg (eller snus i mitt fall) för att strax inse att man inte ens var sugen. När det kommer till mat, eller grejer som liknar mat, gör det flesta av oss det varje dag. Många kallar det frukost.

För många är frukosten likasamma varje dag. Kanske för att det är enkelt ock går fort. Men vanan att överhuvudtaget äta frukost är inlärd. De flesta behöver inte tre mål om dan, än mindre fem. Varför många inte klarar sig utan alla dessa måltider kan bero på olika saker:

Mat med för mycket kolhydrater ock för lite näring är en. En kropp med obalanser i näringsförhållandena skriker efter nåt att stoppa i munnen oftare.
Vana! Kroppens inbyggda klocka vet när det vankas käk. Då säger den till antingen det behövs eller inte. Mitt livs första sjudagars-fasta var en pers. För kroppen förstod inte vad som hände ”Hallå!” skrek den, ”Vi brukar äta nu!” Idag har den lärt sig att gilla fasta ock ställer om från ätandet på ett ögonblick.
Stress. Vi blir hungrigare av stress. Ock de flesta av oss går omkring ock är lite stressade hela tiden. Så hela tiden så vi inte ens märker det.

Stress ja
Det var det där med att halsa en smoothie, en av alla dessa lösningar för att spara tid, vara effektiv ock hälsosam utan att tumma på karriär eller prestation. Det är bara ett problem: det funkar inte särskilt bra.

Det krävs inte mycket för att kroppen ska slå på stress-läget. Alltför många av oss ligger nästan konstant nära gränsen till påslag. Vår livstil har berövat oss de marginaler vi så väl behöver. Det kan räcka med ett olustigt telefonsamtal, morgonrusning i trafiken, ett fullt schema, en gnutta kontrollbehov, bekräftelsebehov, relationsproblem, budgetavstämning, prestationsångest eller besök av svärmor. Att det skulle finnas nåt som definieras som positiv stress i det här fallet är inte sant, för kroppens reaktioner vid stress är densamma.

Tuggandet viktigt
När du äter fort stressar du. Det faktum att maten blir slarvigt tuggad påverkar matsmältningen tillräckligt för att vara argument nog. Men i stressläge har kroppen inte tid med matsmältning ock näringsupptag ock sånt; kroppen är ju redo att slåss eller springa för livet (Jo, det är precis det stress signalerar till kroppen, oavsett orsak.). Så mage ock tarmar jobbar sämre, ock näringsupptaget blir bara halvdant, oavsett hur nyttigt vi äter.

Samma sak gäller smoothien. Den rinner bokstavligt rakt igenom, men med ytterligare en brist; matsmältningen börjar redan i munnen med salivens enzymer som börjar bryta ner maten. Genom att hoppa över tuggandet, eller åtminstone det långsamma smakandet, missar matsmältningen sin viktiga inledning.

Ätande, nyttigt ätande, kräver tid. Vi behöver ge både matlagandet ock ätandet utrymme i våra liv (det är ju trots allt till stor del att äta vi lever av). Även en smoothie. Smutta på den som vore den ett glas vin.

Förstå mig rätt. Jag har stor respekt för näringslära ock nyttigt käkande. Men om vi ger ätandet – ock därmed levandet – tid ock omtanke, så kan vi återta våra förfäders förmåga att känna vad vi mår bra av.

Annars kan vi lika gärna börja leva på dropp.