Browsing Tag

hälsa

Bråttom bråttom bråttom – Sånt vi inte behöver. Del 1

Posted on 6 november, 2015

Alla vet det. Alla har vetat det länge. Somliga koketterar med det ock känner sig betydelsefulla av det. Andra vill slippa det. Jag pratar om stress. Stress gör oss sjuka ock/eller sämre fungerande per default. Så vad vi minst av allt behöver är saker, hjälpmedel eller uppmaningar som hjälper oss att stressa mer.

Stress sätter sig i kroppen.

Jag tar det igen. Stress sätter sig i kroppen. Där sitter den ock ger sig till känna som magproblem, sömnsvårigheter, oro, migrän, öronsus, muskelvärk, stelhet, blödningar, stekhet, inflammationer, stukade fötter eller återkommande förkylningar. Den gör oss dessutom dumma i huvudet. Vi glömmer namn ock missar tider, ock vi tror att vi har otur när dagislämningen tar lite längre tid än beräknat, fast den gör det varje dag, ock trafiklysena slår om till rött just när vi är sena. Varje dag.

Ock lösningen är, tror vi, mer av det som inte funkar. När det vi egentligen behöver är mindre, färre ock långsammare, skaffar vi fler snabbprodukter, fler tidsbesparande apparater, fler övningar, träningar ock personliga tränare.

Som exempel snabbhavregryn.
För den som vill leva nyttigt men ändå hålla tempot. Allvarligt talat? Havregrynsgröt tar tre (3) minuter att koka. Snabbgrynen är lite tunnare valsade så genom att hälla kokande vatten på dem o låta dem dra, kan du göra annat i tre minuter ock slipper hålla koll på spisen.

Missräkningen är total, för tidsvinsten äts upp med råge av näringsförlusten. En stressad mage kan inte tillgodogöra sig näringen. Så har du inte tid att äta i lugn ock ro är det bättre att inte äta alls. Men frukosten är ju dagens viktigaste mål? Nej, det är det inte, ock särskilt inte om den äts fort. Skippa. Eller gå upp en halvtimme tidigare.

Snabbhavregryn. Vi behöver verkligen inte det.

detox detsomhänderimagenhänderikroppen mat välmåeende

Fasta sitter mest i skallen, del 2

Posted on 25 oktober, 2015

höstfot-zonterapi-illustration-maja-larsson

Fastefrukost, den femte dagen, söndag. Pressad citron ock varmt vatten. Ock en kopp kaffe. Kaffe. Det är inte renlärigt. Men vi gör som vi vill. Känner efter, provar, lyssnar på kroppen, ock gör som vi vill.

Det finns såklart massor av regler ock mallar för hur man fastar. Men med erfarenhet formar man sina egna rutiner. Man kan i alla fall göra det. Om man känner efter ock välkomnar förändring, istället för att bara komma på vad man tycker om ock mår bra av ock sen hålla sig till det. Då blir det en vana. Ock vanor funderar man inte på eller känner efter. Vanor går av sig själva. Det är det som är grejen med vanor.

Bra ock dåliga vanor
Men vi är ju i grunden föränderliga. Anpassningsbara. Ock lata. Mer lata än anpassningsbara, oftast. Därför brukar vanorna vinna. Både dom bra ock dom dåliga.

Så jag försöker känna efter. Ock med tiden – så här långt, i alla fall – gäller att höstfastan är snällare. På våren är det mer hardcore. Just när naturen växlar från dvala till spirande liv, när jorden ock träden går från inget till allt, gör vi detsamma med vår fasta; vi tömmer, blundar, samlar kraft ock startar om. Utan kaffe. Total utrensning. För att få utrymmet att känna efter. För att utmana sig själv ock testa sina gränser litegrann, men framför allt för att tömma ock starta om med en rivstart efter vinterns mörker.

När det är höst får man hjälpa till
Det är annorlunda nu. På hösten, när naturen kastar sitt döda yttre, kryper undan i ide ock gömmer sig för världen. Då låter vi fastan vara en energikick. Med lite kaffe. För njutningens skull. Kanske en smoothie eller en varmmixad tomatsoppa med chili. För att det är höst. För att orka med vintern. På våren kommer mycket energi utifrån, med ljuset ock livskraften. När det är höst får man hjälpa till.

Så vad känner man då, när man fastar ock känner efter? Tja det växlar. Som det ska. Vi är som sagt inga statiska varelser med statiska kroppar. Att uppnå status Q är att vara död. Vi förändras av tiden, ljuset, miljön, maten, livet, kärleken, sorgen, rädslan. Allt förändrar oss. Hela oss. Hela tiden.

Fast multitasking funkar ju ändå inte
Så det känns olika. Just nu känns det fantastiskt. Kroppen är alert, hjärnan är pigg ock fokuserad. Allt blir liksom klarare. Som att fastan gör huvudet mindre splittrat. Mindre multitaskat. Ock det är bra; all forskning ock erfarenhet visar att multitasking inte funkar: det vi gör blir sämre gjort ock stresspåslaget ökar. (Det är bara det att multitaskaren inte märker det.) Ock nej, det är inget vi kan kontrollera eller hantera. Stresspåslaget ökar. Punkt.

Så jag fokuserar. För tillfället på att skriva detta. Först med penna. På papper. Datorn distraherar. I datorn finns hela världen. På papperet finns bara mitt pennavtryck ock mina tankar. Med fokus ökar energin. Jag zoomar liksom ut ock ser mig, livet ock tillvaron ur ett nytt perspektiv. Varje fasta är mer än en att bara sluta vara täppt i magen; det är en utveckling, en mental förflyttning.

Ingen fasta är den andra lika. Ibland har det varit jobbigt. Den här gången är det lätt. Kroppen lär sig. Anpassar sig ock förstår att det som händer är något bra. Kroppen minns. Den minns att känslan efter fastan är oslagbar.

”Välkommen fastan”, säger kroppen. ”Gott att se dig igen!”

Ps. Läs mer om fasta i Fasta – det sitter mest i skallen, del 1. Också skriven dag 5, för 207 dagar sedan. Då var upplevelsen en annan.

fotarbete fötter hälsa zonterapi

Sitter du mycket, frågade zonterapeuten

Posted on 7 oktober, 2015

”Sitter du mycket?” frågade jag. ”Ja”, svarade han direkt. Sen tittade han förvånat upp från behandlingsbänken. Det var hans första besök. ”Kan du känna det under foten? Det är ju jättekonstigt!”

Det som händer i kropppen händer i fötterna. Så ja, man kan känna mycket där. Men det är bara en del av jobbet. Det viktiga är vad som händer efter behandlingen. Vilket resultat det ger. Det viktiga är att få det som händer i fötterna att hända i kroppen.

Ibland är zonterapi enkelt, ibland är det utmanande. Somligt går fort medan annat tar längre tid. Ungefär som annat i livet. Så ibland får man stämma av lite. Vad har hänt sen första gången? Vad har blivit bättre? Ock vad ska vi sträva mot framöver? Eller är vi klara?

Good enough
Klara? Hur är man klar? Blir man det? Eller är det bara frågan om en individuell känsla av ”good enough”? Kanske är det så. Men säkert är att vi prioriterar olika. Vissa vill ha en quick fix för att snabbt kunna återgå till sitt höga tempo. Det blir ett ett-problem-en-lösning-behandlande. Det går ibland, men det håller inte alltid i längden. Andra känner efter ock strävar efter att må bättre hela vägen. Dom vill förändra ock komma till rätta med orsakerna, inte bara symtomen.

Känna efter, ja. Känn inte efter så mycket, säger en del. Jo, gör det, säger jag. För när vi kör på för fort hinner vi inte känna efter hur vi mår, vi skaffar oss ”normalproblem” som migrän, ryggont, magkatarr eller dålig sömn. Bara för att vi inte kände efter. För att vi inte hade tid eller inte ville vara till besvär. Att känna efter, dock, ska inte förväxlas med att gnälla ock tycka synd om sig själv. Man kan få göra det också ibland, men det är inte detsamma som att stanna upp ock bli medveten om hur kroppen ock själen mår.

Så. Vi stämde av lite, jag ock en trogen klient. Migränen var borta, liksom smärtan i bihålorna. Vätskan i kroppen minskade synbart ock magkatarren dök allt mer sällan. Upplevelsen av stress var också påtagligt mindre.

Hos en annan var det allergin som försvunnit helt (Det gör den nästan alltid efter några behandlingar) ock den motsträviga matsmältningen som blivit bättre. Inte så konstigt att hon kände sig mer sig mer full av energi. En tredje kände sig muntrare ock piggare, sov hela nätterna, som om behandlingen var ett naturligt serotonin-tillskott, istället för tabletterna han fått utskrivna.

För somliga hade det betytt att vi var klara, de initiala önskemålen var ju uppnådda, ock man har ju ett liv att skynda vidare i. Karriär ock sånt. För andra är det en anledning att fortsätta. Att lyfta hälsa ock välbefinnandet ett snäpp till. Att förändra långsiktigt. ”Hur bra vill du må?” frågar jag ibland. När är det good enough i ditt liv? Det vet bara du.

Ock han som sitter mycket, han kommer tillbaka nästa vecka. Hur jag kunde veta? Sittande påverkar kroppen. Rygg, nacke, bäcken, mage, ben, fötter, allt påverkas. Så när jag anar att han sitter mycket är det inte så konstigt alls. Bara god slutledningsförmåga.

Det som händer i kroppen händer i fötterna.

Känner du någon som kan ha nytta eller intresse av den här sidan? Dela gärna. Eller tipsa om Pa Sandberg Zonterapeut på Facebook.

fotarbete hälsa utveckling zonterapi

Stillastående vatten blir lätt unket.

Posted on 27 september, 2015

Hand-ock-fotarbete-illustration-maja-larsson

Förändring. Det kan vara läskigt. Osäkert. Så vi skapar rutiner. Vanor. För att liksom ha koll. Ock för att slippa tänka. Det kanske inte är det som är syftet, men det är det som blir konsekvensen. Ock just det är faran med vanan.

Vanor utan tanke blir lätt slentrian. Dom går av bara farten. Ock ju fler vanor, desto högre fart. För det är så mycket man ska hinna med: måsten som blir till vanor, ock fastän vi inte måste längre så fortsätter vi göra dem för det har vi alltid gjort.

Så vi går med skor fast det är varmt, passar tider, tränar för vi måste utan att fråga oss varför, äter samma mat, firar jul, handlar på torsdan, häller upp vin på fredan utan att känna efter om vi är sugna, kör samma väg till jobbet ock tar allt det ansvar vi tror förväntas av oss.

Mer av det som inte fungerar?
Ock vi slutar känna efter. Hur det känns att göra det vi gör. Vi bara gör. Ock tror att det ska vara så. En kvinna beklagade sig över skralt sexliv. Dom hade försökt få fart på det några gånger. När jag frågade hur dom försökt få fart, tittade hon frågande på mig. Som vanligt, blev svaret. Kanske det är en del av problemet: om något inte fungerar så lär det inte fungera bättre om vi gör mer av samma sak. Höjer träningsdosen, stressar mer eller ökar på medicineringen.

Trying harder är inte alltid lösningen. Ofta får man prova nytt. Eller på ett nytt sätt. Oavsett om det handlar om sex, arbete, träning eller hälsa ock välbefinnande (Nej, träning ock hälsa är inte samma sak, men det återkommer vi till en annan gång). Kanske för att det gamla inte var så bra, kanske för att det gamla VAR bra. Då. Saker ock ting förändras. Det är bara inte alltid vi märker det.

Bättre förekomma än förekommas
Eller så förekommer man slentrianen. Ifrågasätter. Visar nyfikenhet. Utforskar. Tar några steg framåt. Lyfter till en högre nivå. Kalla det vad du vill. Det är i alla fall vad zonterapeuten gör den här veckan. Han stänger praktiken ock drar till västkusten, låser in sig med sambo, illustratör, böcker, penslar ock massor av idéer ock tankar.

I en liten ateljé vid havet ska det ritas, skrivas, morgonbadas, struktureras, spånas, målas, gås barfota, planeras, förkastas, byggas, tänkas ock formas. Metoder ska vridas, ord ska formuleras ock konst på temat fötter ska skapas. För arbete med hälsa är inget statiskt arbete. Att tro att man efter en utbildning är ”färdig” är att missta sig grovt, oavsett bana. Det är då den börjar, resan i utveckling.

Det finns många sätt att hjälpa människor, många sätt att arbeta med hälsa ock välbefinnande, även för en zonterapeut. Det finns alltid fler perspektiv, alltid fler frågor att ställa, alltid mer att lära. Precis som med alla andra jobb eller sysslor, i alla andra liv.

Ock som någon sa: när man slutar sträva efter att bli bättre slutar man också vara bra. Ock ingen ska någonsin behöva komma till zonterapeutens behandlingsbänk ock känna att han behandlar på rutin. Den dagen är det dags att lägga av. Ock dit är det långt ännu.

Så vi ses om en vecka!

hälsa positivt tänkande zonterapi

Leve melankolin!

Posted on 27 augusti, 2015

Positivt-tänkande-illustration-maja-larsson

Trevliga människor är det värsta jag vet. Nej, det är inte så illa som det låter. Men det finns i vår kultur en tilltro till positivt tänkande ock jajamensan som faktiskt är lite skrämmande. Vill vi bli lyckliga måste vi också våga må dåligt ibland.

Det handlar om stress. Igen. Att försöka vara som man ska (det vill säga glad). Att bita ihop. Ock le. Samtidigt. Det fräter sönder en inifrån. Ock ger kramp i käkarna. Man kan faktiskt bli sjuk av det. För stress sätter sig i kroppen. Ändå möter vi dem dagligen, munnarna som ler ock säger ”bra” när vi frågar hur de mår, medan ögonen är trötta och tomma på energi.

Ock man får inte gråta. Eller bli arg. Det är…fult? Vi knyter näven i fickan ock gråter ock sväljer klumpen i halsen. Den trevliga, kontrollerat positiva fasaden som blir kvar är falsk. Trevlig men falsk. Ock falskhet är faktiskt inte attraktivt nånstans. Att vara sur ock gnällig är inte särskilt sexigt det heller. Det är när vi kan se både ljus ock mörker, ock släppa taget om båda, som vi på riktigt kan börja omfamna våra liv ock vår vardag.

Alla vill vi väl vara glada.
Men vi är inte där hela tiden. Ock vi når inte dit genom käcka aforismer ock skygglappar. Att tänka positivt när hjärtat blöder är att lura sig själv. Ock den som lär sig se, upptäcker snart omifall ett leende går hela vägen inifrån ock ut. Men attraktionslagen, säger någon. Vi får det vi ber om. Ja. Men om vi bara ber om glädje får vi aldrig helheten. Ock utan helhet kan vi heller inte leva i sanning. Det är när vi kan slappna av i det som sker, oavsett vad det är, som vi kan uppnå lycka.

Helheten. Livet ger oss både lärdomar ock ärr. När någon anhörig dör förväntas vi ha en ”sorgeperiod”. Som om det skulle vara klart sen. Den sorgen finns för alltid kvar. Det är så det ska vara. Det är såna känslor som gör oss till hela människor. Alla som någon gång gråtit ut sådär totalt, ock känt lättnaden efteråt vet vad jag menar.

Rädsla ock mod
Så problemet med positivt tänkande är att det lurar oss att tro att vi mår bättre än vi gör. Vi kan dra lärdom av det tråkiga, jobbiga, sorgliga. Vi kan fiska nåt bra ur allt. Men bara om vi vågar vara i hela känslan. Leenden är inte lösningen. Kampen för att må bättre är ofta en kamp mot rädslor. Rädsla att inte duga. Rädsla för vad andra ska tycka. Rädsla för att inte vara älskad, eller åtminstone omtyckt. Rädsla för att göra fel (vad nu det är). Rädsla för att inte klara oss själva. Rädsla för att förverkliga drömmar. Rädsla för det okända. Rädsla för att det ska var jobbigt. Rädsla för att ta klivet ner från trottoarkanten…

Men rädsla möter vi inte med positivt tänkande, med skyddsmurar eller floskler om att fånga dagen. Rädsla bekämpas med mod. Modet att känna efter, modet att vara sårbar, modet ett säga ”jag vet inte” ock ”jag älskar dig”, modet att be om hjälp. Även om det är läskigt.

Våga vara den du är. Även inför dig själv. Våga känna efter. Våga känna tvivel. Ock lita aldrig på någon som är tvärsäker. Våga skratta. Åt dig själv.

För lycka,
lycka handlar inte om hur mycket vi ler. Eller hur trevliga vi är. Lycka är att vara på riktigt. Som sagt. Det är när vi kan se både ljus ock mörker, ock släppa taget om båda, som vi på riktigt kan börja omfamna våra liv ock vår vardag. Då släpper krampen i käkarna. Ock leendet kommer av sig själv.

Ps. Gillar du det här? Dela gärna.

ansiktszonterapi fötter friskvård hälsa zonterapi

Klart ungen ska ha zonterapi!

Posted on 25 augusti, 2015

barn-zonterapi-illustration-maja-larsson

När utmattningssyndrom snart är lika vanligt på högstadiet som astma borde vi kanske haja till. Zonterapi är inte lösningen på stressen bland barn, orsaken ligger annorstädes. Men när det nu ser ut som det gör, kan zonterapi både förebygga ock hjälpa.

Det är lite tråkigt egentligen, tråkigt men mänskligt, men de flesta av oss är ganska dåliga på att ta hand om oss i förväg. Genomsnittsklienten här är tillräckligt vuxen för att ha skaffat sig diverse krämpor, skavanker, eller stressymtom. Ofta hänger de ihop; stress som ger magproblem eller huvudvärk som skapar spänningar som ger muskelvärk. Lite dåliga matvanor för att hinna mer gör också sitt till för humöret, koncentrations- eller sömnsvårigheterna.

Kruxet är bara att just den beskrivningen numera passar in på många barn. Astma, allergi, koncentrationssvårigheter ock utbrändhet går nedåt i åldrarna. Det borde inte vara så. Men det är så. Det beror på omständigheter. Olika omständigheter. Somliga är lätta att påverka, andra svårare. Men vi kan välja mellan att göra det vi kan, eller blunda ock hoppas det löser sig av sig själv.

Tänka efter före
I takt med det här- ock därstädes sjunkande välbefinnandet ökar också förskrivningen av olika symtomlindrande preparat. Medicin som ibland ger nödvändig lindring, men som sällan påverkar hälsotillståndet i grunden. Astma- ock allergimedicin t ex ger dig luft för stunden. Men det förändrar inte tillståndet i kroppen. Men det verkar zonterapi göra. Alla, mig veterligen utan undantag, som jag behandlat för allergiska besvär, har känt av lindring. De allra flesta har helt kunnat slippa kortison ock andra biverkande läkemedel. (Nej, jag råder ingen att undvika medicin. Men jag råder alla att ha ögonen öppna för lindrigare alternativ med färre biverkningar.)

Men det var det där med att tänka efter före. Det är inte alltid så lätt att förebygga när man inte vet vad som ska förebyggas. Eller hur. För de allra flesta krämpor kommer smygande. Beroende på genetik, matvanor, stress ock en massa annat som dessutom drabbar oss olika ock individuellt. Det som blir migrän hos mig kan bli magsår hos dig. Ock hur vet man om behandlingen hjälper om inte symtomen brutit ut än? En av mina återkommande patienter, som för övrigt mår riktigt bra, kommer, som hon säger, till mig för att spara pengar. ”Detta är billigare än att vara sjukskriven”, säger hon.

Zonterapi inför skolstarten
Min filosofiske 12-årige bonusson fick en behandling inför skolstarten i present av sin mamma, för att boosta, kicka igång. Han, som älskar att gå barfota, skrev ett intressant blogginlägg om fötter o zonterapi: ”…It is a very interesting feeling. Even though the body accumulates pain in certain places, you also feel a connection to you feet that at least I haven’t felt before. Sure, it was pain, but it was a very releasing pain, as if it was an answer that was precise and sharp…”
(Läs hela texten här. Han är läsvärd, den lille konstnären.)

Det kanske känns avlägset, men framtidens välbefinnande ock sjukfrånvaro börjar vi bygga i barnaåren. Stress, prestationsångest ock växlande näringsstatus påverkar negativt både på kort ock på lång sikt. Mot det hjälper tyvärr varken knattefotboll eller höga betyg.

Ps. Enligt svensk lag får jag inte behandla barn under åtta år. Men från ock med nu erbjuder jag kortare barnbehandlingar för barn mellan nio ock femton år. Frågan om vad vi ska göra med de mindre barnen har jag överlämnat till Socialstyrelsen. Jag återkommer i ärendet när de utrett färdigt.

ansiktszonterapi friskvård öronakupunktur reiki zonterapi

Du kanske glömt. Men kroppen minns.

Posted on 12 januari, 2015

arsringar-lager-kroppsminne-pasandberg-zonterapi-illustation-maja-larsson

Kroppen minns. Allt det där ditt medvetna glömt, eller som du lämnat bakom dig som avklarat, botat, läkt eller som bara gått över av sig självt. Kroppen minns. Ock påverkar mer än man kan tror.

Utsikten är vacker från mitt kontor. Ängarna ock åkrarna ligger i vinterdvala, ock skogen därborta skyms av ett ymnigt snöfall. Jag skriver, tittar ut då ock då, ock drabbas plötsligt av längtan efter snus. Ljunglöfs Ettan var min följeslagare under nästan 30 år. Men nu är det snart fyra år sedan vi senast hade med varandra att göra.

Ock ändå, utan uppenbar anledning, är det här ock pockar på min uppmärksamhet. Jag tänker på alla de förändringar jag genomgått de senaste åren, på hur fysiska åkommor påverkat mitt psyke ock min själ, på hur mentala krumbukter fått kroppen att reagera kännbart. Ibland med smärta ock stelhet, ibland med rörlighet, värme ock kraft, som om den blev yngre istället för äldre.

Att man efter snart fyra års avhållsamhet plötsligt anfäktas av snuslust är kanske inte så konstigt. Efter 30 års bruk är vanan ock minnet ordentligt inpräntat. Men att det ytliga lilla brännmärke på ögonlocket som jag åsamkade mig själv när jag i tidiga tonår, under en berusning som antagligen inte var alls så kraftig som jag då intalade mig (min första tämligen snälla fylla), brände mig med en mycket tillfällig cigarett, att det märket plötsligt efter 30 år blossar upp med rodnad ock fnas tycker jag är mer anmärkningsvärt.

För tio år sedan kunde jag inte springa som idag. Benhinnor ock knän tog stryk, som jag trodde av hårt underlag ock fel skor. Under många år slet jag ut mina fotleder med stukning på stukning. Jag kunde inte ligga på rygg med armarna under huvudet utan att axlarna domnade. Vilda barnaår ock mycket idrottande tog ut sin rätt. Kotförskjutningar, snett bäcken, broskbildningar ock skadade diskar i nacken gav stelhet ock krämpor som sagts mig vara en naturlig del av åldrandet.

De senare år har jag utmanat mina tillstånd. Med insikt om varandets förgänglighet bestämde jag mig för att må så bra jag kan. På alla plan. Fysiskt, mentalt, känslomässigt, andligt. Jag ville justera fysiska felställningar, äta bättre, stressa mindre, älska mer. Jag ville ta itu med rädslor ock hämningar ock slippa smärta. Allt på en gång. För allt hänger ihop.

Det har kostat på, det har det. Att rannsaka sig själv ock titta inåt känns. Men det har gett resultat. Under processen har kroppens nerver ock celler liksom gått baklänges genom livet, lager efter lager, ock väckt upp gamla glömda härdar, vänt ut ock in på dem ock rensat ut, bit för bit.

Bagaget blir allt lättare att bära. Krämpor lättar. Jag springer oftare ock längre nu när jag sljutat sträva efter det. Jag bestämmer nu. Över kroppen. Inte tvärtom. Det går. Om man känner efter. Lyssnar. Om man känner tillit. Så det är så jag jobbar. Med hela kroppen. Ock själen.

Vad vill då det uppblossande gamla brännmärket säga mig? Jag vet inte säkert än. Men jag ser det som en utrensning av gammalt skräp, många lager ner. Gammal skam, kanske. För att jag varit onykter ock bränt sig med en cig som 14-åring var inget jag berättade för mor ock far. Jag ljög om det där märket. Ock lögner sitter också kvar. Tills man tar itu med dem.

Så mamma, så här var det det gick till egentligen, om du nu nånsin trott något annat. Nu vet du. Ock jag kan bocka av den grejen också från utrensningslistan.

Ock snussuget? Det gick över. Jag behöver inte snus för att känna mig trygg. Inte nu längre.

Older Posts

Newer Posts