Browsing Tag

hälsa

Träning är ju bra! Bra för vad? Del 4 – Toppform

Posted on 13 mars, 2017

Träning-4-toppform-illustration-maja-larsson

Vi har i viss mån gjort elitidrotten till hälsonorm. Det vill säga att träna hårt ock resultatinriktat. Ta i mer. Ända in i kaklet. Men ur ett homo sapiens-perspektiv finns det inget särskilt hälsosamt med elitidrott. När vi står vid sidlinjen ock hejar på våra barn i deras trånga skor så är det inte nödvändigtvis deras framtida hälsa vi hejar på.

Vad är toppform? Hur vet jag när jag är i det? Vad ska jag ha det till? På vilket sätt mår jag bra av toppform? Vi matas med mer eller mindre enkla vägar för att ta oss dit, ofta insålda av avlagda atleter ock random TV-kändisar. Men vad betyder det?

I del 1 belyste vi skillnaden mellan att träna ock att röra på sig. Ur ett hälsoperspektiv är skillnaden enorm. Elitidrott handlar om prestation ock resultat (ock om utslagning, men det är delvis ett annat ämne), inte välmående. Elitidrott innebär för det mesta att pressa sin kropp till det yttersta. Det har inte mycket med en sund själ i en sund kropp att göra (Läs DN: Emma Green: Prestation är för mig förknippat med ångest.). Det finns inget rätt eller fel i det här. Men vi bör återigen fundera på vad vi tränar för.

Träning i idrottssyfte är en sak. Att motionera, hålla igång, eller vad vi nu vill kalla det, är något annat. Det går att plocka ut många olika enskilda fördelar med träning. Men det för oss tillbaka till ursprungsfrågan: vad vill vi träna på? Vad vill vi utveckla? Vad vill vi bli bättre på?

Förenklad tes om träning
Av höjdhopp blir vi bättre på höjdhopp. Kul, men ur ett homo sapiens-perspektiv tämligen oanvändbart. Av plankan blir vi bättre på just plankan; övningen må vara tung, men det är inte ofta i ens vardag som man jobbar statiskt i den kroppsformationen. Ock av bicepscurl blir du bättre på bicepscurl. Vi blir inte nödvändigtvis bättre homo sapiens av att träna hårdare, längre ock tyngre. Ock om vi blir; bättre på vad?

Så. Myten att vi mår bättre av att träna mer stämmer inte, helt enkelt för att tesen är så förenklad.

Att må bra på ett balanserat fysiskt sätt ock att må bra pga ego-boost är olika saker. Ock gränsen mellan att träna för att vinna, bygga snygga muskler eller bara må bra ock att bli stressad av att inte göra detsamma, är hårfin. Så fort jag låter träningen bli ett medel för att jag ska känna att jag duger, har den slutat att bara vara en ego-boost ock övergått till att vara rent destruktiv. Ännu ett stressmoment i en redan stressad värld, inte minst vanligt inom elitidrotten.

Toppform med quick fix?
Men åter till frågan: vad är toppform? Min tolkning av ordet luktar prestationsfloskel ock betyder att vara vårt absolut snyggaste, fittaste, högst presterande jag. Ock på något sätt ska vi helst klara av att vara där hela tiden. Plötsligt har vi inte bara med råge passerat vad som är hälsosamt. Vi har också överskridit vad som är rimligt för en varelse av arten homo sapiens överhuvudtaget. Vi kan inte prestera på topp jämt. Vi kan inte alltid vara bäst. Vi kan framförallt inte konstant expandera både vårt mående ock vår prestation som vi försöker göra med vår ekonomi: med ständig tillväxt.

Dessutom. Att utveckla oss i den riktningen kräver mer än tre gånger i veckan eller 15 minuter om dagen. Alla såna quick fix-trix ljuger. För att nå dit måste vi satsa mer ock mer ock mer. Tills vi faller ihop i en hög. Hälsosamt? Knappast. Så låt oss sudda ut det ordet. Toppform. Det finns inget bra med det, sett ur en homo sapiens välmåendeperspektiv.

Det specifika blir utslätat
Elitidrottare, som sagt, är bra på att prestera något specifikt. Men när vi använder elitidrottandet som modell generaliserar vi det specifika i träningen för att krama ut något som ska passa alla (vilket i sig är omöjligt. Vi är olika, som bekant.), ock kvar blir generell styrketräning ock generell konditionsträning, förpackad så att det ska vara enkelt att både lära ock utföra. Ock det ska räknas. Kalorier, kilo, distanser, minuter. Så vi slipper känna efter.

Om vi springer för att prestera, för att få det gjort, utan att faktiskt känna efter, eller lära oss hur vi ska springa, kommer vi inte att bli bättre på att springa. Vi kommer bli tröttare, ock kanske bättre på att ta i mer, men inte på att springa. Oftast slår oss inte tanken att ändra på något ens när vi får ont. Då köper vi nya ”bättre” skor. Bokar in en behandling hos massören. Eller går på spinning istället. Ock ju fler kilometer vi avverkar utan att lära oss hur, desto mer kommer vi att pränta in felaktiga rörelsemönster. Mer är inte alltid bättre.

Styrka vs rörlighet
Att träna opp en muskel utan specifikt syfte gör inte heller min kropp mer funktionell. Enskilda muskler har nämligen inget syfte eller funktion alls. De fungerar tillsammans med alla andra muskler, leder ock ben, för att inte tala om hjärna ock nervsystem (se Del 3). I rörelse. Koordination. Balans. Kan jag inte gå balansgång, göra en kullerbytta, vicka på tårna eller sätta mig på huk, är inte större muskler högsta prio. Inte för en mototiskt normalutvecklad homo sapiens-wannabe.

(Att träna hårt ock muskelbyggande ock samtidigt rörligt ock motoriskt utvecklande kräver kännedom om kroppen, dvs förmåga att känna efter vad den egna kroppen gör ock hur den gör det. Det är inte särskilt vanligt i vår träningskultur. Det är inte särskilt vanligt i vår kultur överhuvudtaget. Men det finns.)

En sak har de gemensamt, elitträningenen ock måbra-träningen. De kräver, eller bör kräva, utveckling ock förfining, ock för det krävs att man känner efter. Få elitidrottare kommer nånvart på ren styrka. Det tarvas konstant lärande ock finjusterande för att utvecklas. Samma sak borde gälla vardagsrörlighet; det är inte bristen på armhävningar som gör att jag inte kan sitta eller stå på jobbet utan att hamna i dålig hållning. För att förbättra det måste jag öva på att sitta ock stå på nya sätt. Lära nytt. Mer styrka hjälper mig att orka stå eller sitta fel längre, inte att stå mer avlastande.

Men det finns övningar för det också. Kom ska jag visa dig.

Fortsättning följer.

Nästa vecka i del 5: Stretching ock pulsträning
”Stretching har länge varit ett heligt mantra för välmående ock ökad rörlighet. Ock ny forskning visar ju att pulsträning är bra för hjärnan. Men är det så enkelt? Nä. Det är klart att det inte är. Det är det aldrig.”

fötter Känna efter smärta stress

Innanför-kroppen-upplevelser

Posted on 26 februari, 2017

I andliga kretsar pratas det ibland om utanför-kroppen-upplevelser. Jag har själv testat ock det är väldigt coolt. Men det snackas sällan om Innanför-kroppen-upplevelser. Antagligen för att det är så ovanligt. Det borde vi verkligen ändra på.

”Känner du att du spänner foten?” undrar jag. Kvinnan på min behandlingsbrist försöker slappna av. Jag rör hennes fötter med långsamma rörelser för att lossa spänningar. Försiktigt trycker jag under ena fotsulan för att föra framfoten upp mot smalbenet. När det tar stopp håller jag ett ögonblick för att sedan släppa taget.

Kvar är foten vinklad mot smalbenet. Framsidan av lår ock smalben ha dragit ihop sig ock håller foten i det flexade läget. ”Känner du att du spänner foten?” undrar jag. ”Nej” svarar kvinnan förvånat ock tittar ner på den spända foten. ”Nej”, säger hon igen, ”jag märker inte att jag gör det.”

Hon är mer utanför sin kropp än i den.

Hade det varit en enstaka företeelse hade det kanske varit elakt att hänga ut kvinnan så här. Men det är det det inte. Det är vanligt. Helt enkelt för att många av oss lever mer utanför oss själva än inuti oss. Det ställer till det.

Normalproblem
En förutsättning för att vi ska veta vad vi gör är att vi känner efter. Något vi sällan tar oss tid till. Istället nedgraderar vi kroppens signaler till problem. ”Såna som alla har”. Huvudvärk, sömnsvårigheter, ryggont, musarmar, hälsporrar, hudutslag ock förkylningar ’drabbar oss’, istället för att få vara de kroppsliga signaler det faktiskt är.

Hela kroppen är ett enda stort kommunikationsinstrument som konstant, 24 timmar om dygnet, tar emot, sorterar ock processar information tillsammans med hjärnan. Allt är ett enda stort system, en enda kroppshjärna. Eller hjärnkropp. Mycket informationsarbete sker utanför vår medvetna kontroll. Den del av hjärnan som tänker ock som vi inbillar gör oss till rationella varelser som styr över vår kropp, är tämligen liten, ock de flesta grundläggande funktionerna för vår överlevnad går alldeles av sig själva.

Om inte vi är där ock sabbar det, förstås.

Det stora kommunikationsinstrumentet
Till exempel genom att inte leva inuti detta stora kommunikationsinstrument som är vår kropp. Istället bedövar vi oss utifrån med skor, hörlurar, vadderade kläder, för mycket kaffe, dåliga TV-program, Alvedon, ergonomiska stolar, socker ock artificiella regleringar av ljus ock temperatur.

Istället för att vara i vår kropp ock känna efter.

När vi undrar något, till exempel vad det är för väder eller om det är något fel på oss, använder vi inte kommunikationsinstrumentet kroppen för att känna efter utan kollar utanför med google eller Aftonbladet.

Istället för att vara i vår kropp ock känna efter.

Vi lägger ner krutet på utsidan. På kläder, smink, dagens outfit, allt det där som syns utifrån. Vi anstränger oss mer för att se ut som att vi mår bra än för att faktiskt må bra.

Istället för att vara i vår kropp ock känna efter.

Ock vi betraktar oss själva utifrån vad vi presterar. Vi är vår titel, vår lön, vår krets. Allt det där som syns på utsidan. Tårarna däremot håller vi på insidan, där de inte syns, där vi slipper känna dem. För vi är ju ändå inte där. På insidan.

Så när kroppen börjar smärta går vi till terapeuten för att få lindring. Smärtan släpper i takt med spänningarna. ”Känner du att du spänner foten?” undrar terapeuten. ”Nej” svarar vi förvånat ock tittar ner på den spända foten. ”Nej”, säger vi igen, ”jag märker inte att jag gör det.”

Känna efter Kotroll utveckling zonterapi

Gå vilse

Posted on 22 januari, 2017

Det där med att försöka åstadkomma förändring ock samtidigt ha kontroll, det är ganska motsägelsefullt. Vill du att något ska bli annorlunda behöver du ibland tillåta dig att gå vilse.

Trygghet i förvirringen. Skit i vilket. Två uttryck jag ofta använder när det kommer till förändring ock personlig utveckling.

Skit i vilket – våga släppa kontrollen ibland med insikten att det mesta löser sig ändå. Att de allra flesta måsten vi släpar runt på inte spelar särskilt stor roll. Att det allra mesta faktiskt löser sig utan att jag är inblandad. Många av oss behöver öva på att skita i vilket.

Trygghet i förvirringen – att acceptera att förvirringen som den enda sanna tryggheten. Alla murar vi bygger kan rasa. Alla grunder till våra beslut kan ändras. Alla framtidsanalyser är obetydligt mer än gissningar. Att det enda vi kan vara säkra på är att det kommer att förändras. Fast det mesta har en benägenhet att bli bra till slut i alla fall. Var trygg i förvirringen.

Det är uttryck att använda i vardagen. För att böja sig inför livets oförutsägbarhet. Att likt ett bambuträd flexibelt kunna böjas när det blåser hårda vindar (kanske förändringens vindar?). För att kunna anpassa sig till en värld som ändå alltid kommer att göra mer som den vill än som jag vill.

Ett jäkla stort men
Det är en viktig grund för lycka, tror jag. Att acceptera tillvaron som den är istället för att försöka se den som man själv vill att den ska vara. Men. Ock det är ett jäkla stort men. Ibland behöver man ta ansvar för förändringen själv. Påverka det man kan förändra. Kruxet är bara att det är så himla svårt att förändra utan att kliva ur sina trygga rutiner, mönster ock vanor.

De där murarna jag byggt skyddar mig mot förändring, så om jag vill att något ska bli annorlunda så behöver jag ta mig utanför mitt egenhändigt byggda skydd, ut i det okända. Det är där förändringen finns. Jag kan inte förvänta mig att något ska bli annorlunda om jag gör som jag alltid gjort.

Ja, det är jobbigt. Läskigt också. Kanske gör det ont i magen. Jag kanske får handsvett eller svårt at sova. Bra! Är det bara enkelt är det antagligen ingen förändring. Är det bara enkelt har jag antagligen gjort det förr, fast kanske i en annan form. Ungefär som att gifta om sig med nån som är ungefär likadan som den förra. Eller byta jobb fast med nästan samma arbetsuppgifter.

Byte eller förändring
Fast nytt jobb ock ny sambo kan göra stora skillnad, visst? Jo, visst blir det annorlunda. Men är det förändring? Eller är det bara ett byte av yttre omständigheter? Ungefär som par som försöker rädda sitt förhållande genom att köpa nytt hus. Eller skaffa ett barn till. Same, same but different.

Äh, det finns inga enkla svar ock givna lösningar när det kommer till livet. Inga facit eller tabeller. Man får helt enkelt känna efter ock lita på sinnena. Det är vårt evolutionära överlevnadstrix. Intellektuellt, fysiskt, själsligt. Att nyfiket ifrågasätta sina vanor. Ock våga släppa kontrollen.Det är det som har utvecklat människovarelsen under några miljoner år. Det har funkat bra hittils.

Det enda man kan va säker på är det det blir annorlunda, oavsett hur mycket kontroll jag försöker skaffa mig. Så ibland är det bättre att bara skita i vilket. Öva på att vara trygg i förvirringen. Ock våga gå lite vilse emellanåt.

Det gäller i högsta grad fysisk hälsa också. Får jag ont av att träna är antagligen inte lösningen att köpa nya skor ock köra på som vanligt. Om jag får huvudvärk av att stressa är antagligen inte lösningen att fortsätta stånga pannan blodig ock hålla farten uppe med kaffe ock Treo. Hjälper inte medicinen är inte lösningen att fortsätta ta den.

Lösningen är inte att göra mer av det som inte fungerar. Då får jag hitta nya sätt. Känna efter. Lära om. Förändra. Gå lite vilse. Ock våga vara trygg i förvirringen.

Förändring från fötterna = förändring från grunden.

Kostcirklar mat Näring stress

Den snabba smoothien

Posted on 9 januari, 2017

Det pratas alldeles för mycket om kost, näring, kalorier, gram, livsmedel, mineraler, rekommenderade dagsbehov, dieter, bulk, deff ock tallriksmodeller. Ock alldeles för lite om mat. Ock om vad som händer när man sveper en smoothie.

Visst är det viktigt vad vi stoppar i oss. Men ett ofta bortglömt perspektiv i sammanhanget är inte bara VAD vi äter, utan HUR ock VARFÖR vi äter. Låt oss fundera över några frågor:

Vad är mat?
Är livsmedel mat?
Är frukosten dagens viktigaste mål?
Hur lång tid tar det att äta?
Vad gör maten i kroppen?
Hur vet jag om jag är hungrig eller bara sugen?
Hur äter man effektivt?

Vi äter mycket skräp. Mjöl ock socker är sedan länge inarbetad bas. Ingrodda vanor är svåra att ändra, men en snabb översikt i en vanlig mataffär innehåller enorma mängder ämnen som bara med mycket god fantasi borde få kallas mat. ”Färdiglagat”, ”Snabblagat”, ”Bara att värma” (eller ännu värre: ”Bara att micra”) ock så vidare, är gjort för att gå fort att äta, inte för att vara bra. Ock det är här nånstans temat för dagens blogginlägg tar sin början.

Lagad mat ock mångfald
Vi lagar inte mat längre på egna råvaror. Vi har inte tid. Vi köper helfabrikat, halvfabrikat, snabblagat, energy-bars (denna styggelse) ock färdigblandat. Vi försöker öka varvtalet i kroppen eller lugna gnälliga barn med mellanmål som risifrutti, snickers ock ostmackor.

På stenåldern åt vi ungefär 500 olika grödor, varierat över tid. Idag är den siffran nere på 15. Många har ingen aning om vad man kan göra med bönor ock kikärter, hur man tillagar jordärtskockor eller att ingefära har betydligt fler användningsområden än att vara ingrediens i smoothien eller morgon-shoten.

Då, på stenåldern, var det knappast teoretisk kunskap i näringslära som avgjorde vad vi stoppade i oss. Kunskapen var inlärd ock nedärvd ock anpassad efter livsvilkoren. Vi åt 500 örter för att det fanns. Vi åt vad vi fick tag på ock i slutändan blev det nog för det mesta ganska välbalanserat. Dagens mat- ock näringsporr, å andra sidan, där näringsfattiga, matliknande produkter blandas med super foods, proteindrinkar, essensiella ämnen, antioxidanter, vitaminer ock mineraler, alla med olika siffervärden för lämpligt dagligt intag, gör ätandet kliniskt osexigt.

Vanans makt
Våra vanor får oss inte bara att göra saker utan att tänka. Det får oss känna saker utan att tänka, att vilja saker utan att tänka, att säga saker utan att tänka, att tänka saker utan att tänka. Ock äta saker utan att tänka. Alla som varit nikotinister (jag har) vet hur det är att ta en cigg (eller snus i mitt fall) för att strax inse att man inte ens var sugen. När det kommer till mat, eller grejer som liknar mat, gör det flesta av oss det varje dag. Många kallar det frukost.

För många är frukosten likasamma varje dag. Kanske för att det är enkelt ock går fort. Men vanan att överhuvudtaget äta frukost är inlärd. De flesta behöver inte tre mål om dan, än mindre fem. Varför många inte klarar sig utan alla dessa måltider kan bero på olika saker:

Mat med för mycket kolhydrater ock för lite näring är en. En kropp med obalanser i näringsförhållandena skriker efter nåt att stoppa i munnen oftare.
Vana! Kroppens inbyggda klocka vet när det vankas käk. Då säger den till antingen det behövs eller inte. Mitt livs första sjudagars-fasta var en pers. För kroppen förstod inte vad som hände ”Hallå!” skrek den, ”Vi brukar äta nu!” Idag har den lärt sig att gilla fasta ock ställer om från ätandet på ett ögonblick.
Stress. Vi blir hungrigare av stress. Ock de flesta av oss går omkring ock är lite stressade hela tiden. Så hela tiden så vi inte ens märker det.

Stress ja
Det var det där med att halsa en smoothie, en av alla dessa lösningar för att spara tid, vara effektiv ock hälsosam utan att tumma på karriär eller prestation. Det är bara ett problem: det funkar inte särskilt bra.

Det krävs inte mycket för att kroppen ska slå på stress-läget. Alltför många av oss ligger nästan konstant nära gränsen till påslag. Vår livstil har berövat oss de marginaler vi så väl behöver. Det kan räcka med ett olustigt telefonsamtal, morgonrusning i trafiken, ett fullt schema, en gnutta kontrollbehov, bekräftelsebehov, relationsproblem, budgetavstämning, prestationsångest eller besök av svärmor. Att det skulle finnas nåt som definieras som positiv stress i det här fallet är inte sant, för kroppens reaktioner vid stress är densamma.

Tuggandet viktigt
När du äter fort stressar du. Det faktum att maten blir slarvigt tuggad påverkar matsmältningen tillräckligt för att vara argument nog. Men i stressläge har kroppen inte tid med matsmältning ock näringsupptag ock sånt; kroppen är ju redo att slåss eller springa för livet (Jo, det är precis det stress signalerar till kroppen, oavsett orsak.). Så mage ock tarmar jobbar sämre, ock näringsupptaget blir bara halvdant, oavsett hur nyttigt vi äter.

Samma sak gäller smoothien. Den rinner bokstavligt rakt igenom, men med ytterligare en brist; matsmältningen börjar redan i munnen med salivens enzymer som börjar bryta ner maten. Genom att hoppa över tuggandet, eller åtminstone det långsamma smakandet, missar matsmältningen sin viktiga inledning.

Ätande, nyttigt ätande, kräver tid. Vi behöver ge både matlagandet ock ätandet utrymme i våra liv (det är ju trots allt till stor del att äta vi lever av). Även en smoothie. Smutta på den som vore den ett glas vin.

Förstå mig rätt. Jag har stor respekt för näringslära ock nyttigt käkande. Men om vi ger ätandet – ock därmed levandet – tid ock omtanke, så kan vi återta våra förfäders förmåga att känna vad vi mår bra av.

Annars kan vi lika gärna börja leva på dropp.

Helakroppen placebo zonterapi

Placebo

Posted on 3 januari, 2017

Tron kan försätta berg. Placebo kallas det i medicinska termer. Kunskapen om placebo har dock fått sig en törn, enligt ny forskning. Du behöver inte ens tro. Placebo funkar ändå.

Det uttalas emellanåt med negativ klang. Som om det betecknar något som inte fungerar, som är på låtsas. Eller så tar man till uttrycket när man inte har någon bättre rationell förklaring. ”Äh, det är bara placebo”.

Bara? Placebo är inte så bara. Jag ock många av mina kollegor har, förutom vår färdighet att trycka ock klämma på fötter ock andra kroppsdelar, gedigen kunskap på olika områden som anatomi, fysionomi, neurologi, näringslära, kinesiologi, rörelselära, psykologi, medicin, stresshantering, ock så vidare. Våra specialiteter varierar. Men placebo är vår bästa vän.

Den vetenskapliga sanningen att placebo funkar. Ock det finns förvånande mycket forskning på området, med tanke dess dåliga anseende. Placebo funkar men kunskapen ska inte användas, som det verkar. Inte till annat än att vara referensvärde när man testar ”riktiga” läkemedel.

Som en turbo, ungefär
Men tro mig, placebo-effekten ingår i all form av vård ock behandling. Till ock med när du ringer 1177 ock uppmanas ta en Alvedon ock avvakta. Alla seriösa terapeuter, coacher, läkare eller friskvårdskonsulter använder sig av placebo-effekten. Ingen seriös behandlare, mig veterligen, gör enbart det. Men effekten finns, den är vetenskapligt belagd, ock den förflyttar kanske inte så många berg, men den förstärker effekten av annan behandling. Vad kan vara dåligt med det?

Men när tidningen Läkemedelsvärlden berättar om en studie som visar att det inte nödvändigtvis är tron som försätter berg, att placebo verkar funka även om man vet att det är placebo, då ler jag lite. Studiens slutsats om att ”placebo har ett kliniskt värde” är en ganska häpnadsväckande vetenskaplig slutsats. Placebo är inte bara bluff ock båg. Det är inte bara någon som funkar för att man vill att det ska funka. Det funkar ändå. Det gör inte hela jobbet, men det bidrar ock förstärker mina övriga verktyg.

Allt vi inte vet
Kanske bidrar sådan här forskning till en ödmjuk attityd inför vår kunskap om livets komplexitet. Vi förstår inte allt. Sanningen är antagligen att vi egentligen förstår ganska lite. Mycket av det som händer i våra kroppar händer oavsett om vi förstår hur eller varför. Det får vi leva med.

Placebo kanske inte förflyttar berg, som sagt. Men det kan skapa förändring. Både på kort ock på långsikt. Det är ofta mer än man kan säga om löpandeband-utskrivning av tillfälligt smärtstillande ock ångestdämpande mediciner.

Läs mer:
Behöver inte tro att pillret verkar – LmV

hjärnan sensomotorik smärttröskel stresstålighet

”Känn inte efter så mycket!”

Posted on 8 december, 2016

gubbar-energi-zonterapi-pa-sandberg-pasandberg-illustration-maja-larsson

”Jag har hög smärtmuskel” säger många. Andra säger ”Jag är stresstålig”. Som om det vore något bra. Det kan vara två stora orsaker till att ohälsan ökar.

Vi skiljer ofta på kropp ock hjärna. På samma sätt som en ortopedläkare benämner en kropp efter dess olika delar, som om de fungerade var för sig, pratar vi om vad hjärnan kan ock gör, eller vad som händer i hjärnan (dvs klumpen uppe i skallen) när vi gör det ena eller andra.

På senare tid har t ex forskning (blytung är den också, forskningen, enligt psykologen ock hjärnforskaren Anders Hansen) visat att träning/motion/att röra på sig påverkar delar av hjärnan som gör oss mer stresståliga (Att stressa mindre verkar däremot inte vara något alternativ). Ur ett zonterapeutiskt perspektiv är det såklart intressanta vetenskapliga rön. ”Tänk att det kan hända saker i huvudet när jag rör på benen ock fötterna! Otroligt!” Jo, hej ock välkommen. Det är ungefär den principen vi zonterapeuter jobbat efter i alla tider.

Hjärnan i kroppen
Men hjärnan är inte bara en klump i huvudet. Först ock främst ligger hjärnan i vad vi kan beskriva som en påse med vatten (eller cerebrospinalvätska, som det heter). Den påsen fortsätter ner i ryggen hela vägen ner i svanken. Där kallar vi det ryggmärg ock ryggmärgsvätska, men det är samma påse. Inte bara skallen alltså.

Ut ifrån påsen går en massa trådar som delar upp sig i mindre trådar som löper vidare ut i precis hela kroppen. Det är nerverna. Dessa nerver är inte enskilda delar som jobbar var för sig utan integrerade delar av hjärnan. Hjärna, ryggmärg, nerver – en enhet med olika huvuduppgifter men i samma funktionssystem. Nerverna binder samman hjärnan med alla delar av kroppen – alla – ock bildar ett system, en enhet.

De fem sinnena
De fem sinnena är inte fem. De är fler än så. Hur många har vi antagligen inte koll på. Syn, hörsel, känsel, lukt ock smak arbetar tillsammans med andra sinnen vars funktioner inte är lika tydliga men väl så viktiga. Men av alla dessa verkar syn ock hörsel ha fått alldeles förskräckligt dominanta positioner i vårt samhälle. Det vi ser ock hör i kombination med den relativt lilla del av hjärnan som sköter vad vi brukar kalla ”rationellt tänkande” (jag skriver ”brukar kalla” för det där att vi människor skulle vara rationella är i det stora hela en illusion. Läs t ex ”Tänka snabbt och långsamt” av nobelpristagaren Daniel Kahneman).

De andra sinnena blir ofta satta på undantag. Vi äter utan att hinna känna smakerna, eller utan att bry oss för vi kollar på Let’s Dance eller frukost-TV samtidigt. Men framförallt så känner vi inte efter. I kroppen. Sensomototik kallas det med ett fint ord, det vi inte använder. Sensomotorik är det inbyggda system vi har för att röra oss smidigt ock effektivt. Eller för att röra oss alls.

Hela kroppen alltså
Sensomotoriken är inte en enskild funktion. Det är ett samverkansprojekt mellan hjärna, nervsystem, muskler, leder ock alla andra sinnen. Hela kroppen, alltså. Inte en kroppsdel som sköter en sak.

Förr i tiden, när vi fortfarande fungerade som de homo sapiens vi ändå är, var det sensomotoriken som hjälpte oss att förstå vår omgivning, t ex att kunna gå i terräng utan att se var vi satte fötterna. Men det var också sensomotoriken som hjälpte oss att använda vår kropp smart, dvs på sätt som inte gjorde ont. På sätt som höll oss friska, pigga ock ock hela. Ock på sätt som spar energi.

Idag gör vi tvärtom. Inte bara i en allt för rörelsefattig vardag, där vi sitter ock sitter ock sitter – med skorna på – utan att känna efter hur vi sitter. (Att sitta är inte ett normalt mönster för homo sapiens. Men vi kan. Egentigen. Titta på ett litet barn. Det sitter med rak rygg utan att någon talat om att man ska det. Det sensomotoriska systemet säger att det är smartast. Sen skaffar vi ryggstöd, slutar lyssna på kroppen ock säckar ihop.)

No pain no gain
Även i träningssammanhang stänger vi av det som får oss att göra det som är bra för oss. Istället biter vi ihop. Tar ut oss till det yttersta. Tar i så det gör ont. ”No pain no gain” säger vi ock lägger på några kilo på skivstången. Att jobba hårt är viktigare än att jobba smart. Ock bredvid står homo sapiens ock skakar på huvudet.

Men hjärnkroppen (eller kroppshjärnan) behöver sensorisk information för att funka. En kroppsdel som inte används slutar funka. Det är t ex på grund av flitigt skoanvändande som så många har svårt för nåt så enkelt som att vicka på tårna. Alla våra rörelser aktiverar hela systemet, från tån som viftar, upp till olika nervcentra uppe i hjärnan. När vi ignorerar det stänger vi ner delar av hjärnan. När vi stänger ner hjärnan fungerar vi sämre. Hela vi. Inte bara tån.

Så nej, vi ska inte känna efter mindre. Vi ska känna efter mer. Att vara stresstålig eller ha hög smärttröskel betyder att man stängt av det system i kroppen som får oss att fungera. Så vi behöver inte öka tempot, vi behöver sänka det. Känna efter. Lyssna på kroppen. För den snackar med oss hela tiden. Ock lyssnar vi inte när den pratar vänligt så kommer den att börja skrika åt oss. Då brukar det göra ont.

Det ska inte göra ont att stå eller gå eller springa. Inte om vi gör det som homo sapiens skulle ha gjort det.

Att somliga blir rastlösa ock tycker kroppen kliar i en värld av stolar är ett friskhetstecken, inte tvärtom.

Ock ibland kanske vi mår bättre av att vifta på tårna än av att svettas under skivstång.

Bara en tanke.

Ock känsla.

Läs mer:

Aj, gäsp eller blä? Eller wow ock tjohoo?

allergi astma immunförsvar zonterapi

Allergi ock astma

Posted on 26 november, 2016

Det pratas allt mer om tarmbakterier. Om hur viktiga dessa är för immunförsvaret. Det är bra, det. Tarmarna är väsentliga områden när man behandlar allergi ock astma med zonterapi.

Kopplingen mellan magen, eller matsmältningsapparaten, ock immunförsvaret (som får ett eget blogginlägg framöver) är inte den enda. Sambandet mellan tarmar ock psyke forskas det också allt mer på. Det är lätt att få ont i magen när något är psykiskt jobbigt, ock tarmarna, å sin sida, producerar t ex hormonet serotonin. Brist på det kan leda till depression.

Tarmarna viktiga
Zonterapibehandlingen vid allergi ock astma kan variera något, beroende av vilken typ det är frågan om, men grundläggande stöttning av tarmar, lymfsystem, lungor ock övrigt immunförsvar brukar göra susen. Ofta följer det med några kostråd som kan hjälpa immunförsvaret på traven. Vissa allergiker kommer på förebyggande behandling innan pollensäsongen för att slippa medicinera.

För andra är den positiva effekten permanent. Men ta med din astma-spray till behandlingen, för säkerhets skull. Behandlingen kan dra igång utrensningseffekt snabbare än du anar.

Rädsla ock kontrollbehov påverkar
Precis som den psykiska kopplingen ovan, finns det ofta liknande komponenter inblandade vid allergi ock astma. Olika typer av osäkerhet eller rädsla – det kan till exempel röra sig om kontrollbehov, prestationsångest eller konflikträdsla – tenderar att kunna inverka negativt på astma ock allergi. Symtomen förvärras i pressade eller stressande situationer, men det finns också ofta en konstant, kanske omedveten, grundnivå av stressen eller oron.

En nästan absolut konsekvens vid rädsla, stress eller oro är anspänning i muskler. Särskilt vanligt märks det i käkar, nacke, rygg ock axlar. Men lika ofta sätter sig spänningarna i resten av överkroppen. Det betyder att bröstkorg, bröstben, revbensmuskler, diafragma ock skuldror blir spända ock orörliga. En låst bröstkorg påverkar andningen, lungorna ock luftvägarna. För någon med anlag för andningsbesvär är det inte bra, såklart.

En spänd bröstkorg innebär ofta framdragna axlar. Detta kan blockera de stora lymfkärlen som är en del av, ja just det, immunförsvaret. Så den mentalt balanserande delen av behandling ingår också.

Behandlingstiden varierar med hur komplexa besvären är, men ”vanlig” säsongsbetonad allergi lindras ofta på en eller ett par behandlingar.

Aj, gäsp eller blä? Eller wow ock tjohoo?

Boka behandling

Older Posts

Newer Posts