Browsing Tag

fotvård

Skyll inte på vädret

Posted on 12 november, 2016

Jag undrade hur det skulle funka att gå i ”vanliga” vinterskor, nu när snön hastigt förlamade Stockholm. Svaret var enkelt: det gjorde det inte.

Det har varit en lång sommar ock varm höst. Jag har kunnat gå barfota eller nästan barfota eller med tunna flexibla skor länge. Mina fötter har blivit starkare, bredare ock rörligare. Men när jag nu skulle besöka huvudstaden som låg under snö ock is, vågade jag inte chansa. Mina gamla vinterkängor – de enda skor jag har kvar med någorlunda traditionell uppbyggnad med upphöjd häl, styvt ovanläder ock hård räfflad sula med skarpa kanter – åkte fram.

En bra grej
En bra grej: jag frös inte. Kängorna är fordrade, täta ock varma. Så pass att jag klarat mig i arktiskt klimat. Så kallt är det dock inte i Stockholm.

Resten var mest skit. Det är inte skon i sig som är dålig, den uppfyller nog alla intentioner ock syften. Men när intentionerna ock syften är fel, blir det inget bra i alla fall.

Dåligt fäste
Sorry skoälskare, men det finns ingen doja som ger bättre fäste än en bar fot. Precis som en hand sluter sig kring det den ska greppa, kan foten forma sig ock ta tag i underlaget. Det spelar ingen roll om skosulan är räfflad som vinterhjul till en Scania-traktor för att få bättre grepp. Greppet blir inte bättre. Räfflade sulor greppar lös snö, men stadens gator är skottade ner till bara isen. Där hjälper inga räfflor. En hård skosula blir som en plastpulka under en barnrumpa, den glider som fan!

Inte ens jag går barfota i stan när det är snö ock is, men ju tunnare desto bättre. Det håller foten rörlig ock därmed också varm.

Dålig känsel
Ju tjockare sula, desto mindre kontakt med underlaget. Ock det är den kontakten som skapar balans ock säkerhet. Det är kontakten med marken som skickar signaler till hjärnan om vad som händer där nere, ock hjärnan svarar med direktiv om rörelse för att hålla balansen. Jämför med att försöka skriva en inköpslista, laga mat eller rätta till slipsen med boxhandskar så fattar du nog vad jag menar.

Men kanske var det bara jag som var ovan? Kanske har jag glömt hur man gör när man går på stadens hala gator i formade skor. Jag såg mig omkring. Nej, det var inte bara jag. Ingen kunde gå ordentligt. De flesta låste fast knän ock höfter i onaturliga rörelsemönster. De flesta spände sig för att inte trilla, istället för att röra sig följsamt. Kroppen kan parera det som händer under fötterna. Under förutsätting att den känner vad som händer under fötterna.

När jag springer i skogen, bland stockar ock stenar, i mossa ock snö, aktiveras hela kroppen. Jag springer stadigt ock är aldrig nära att trampa snett. Jag landar mjukt ock känner mig lös ock ledig efteråt. De hårda sulorna på mina kängor, däremot, viker sig för varenda ojämnt isspår i stan. Idag har jag ont i kroppen efter alla stela rörelser.

På måndag kommer mina nya vinterdojor med mjuk sula som det går att röra sig i. Sen kommer jag trippa lätt förbi er i mellan snödrivorna. De gamla skorna (som inte är alls gamla) ger jag jag till någon mindre kräsen men bättre behövande än jag. De värmer ju, trots allt.

Så nej, det är inte vädrets ock fel att du halkar ock slirar på trottoaren. Det är inte underlagets fel att promenaden ger ömma fötter eller trött rygg.

Ock det är inte bara skornas fel heller. Inte bara. Men eftersom de ofta lurar oss att tro att de hjälper oss, när sanningen ofta är den motsatta, får de bära en stor del av skulden.

Tips:

Känn efter. Öva på att lita på fötterna.
Titta framåt, inte neråt. Att se sig för när du går gör att du kröker nacke ock rygg framåt. Det gör dig stel ock orörlig. Risken att du får ont eller blir trött i axlar, ländrygg, höfter ock lår är stor.
Köp inte skor för nordpolen om du ska ha dem i stan.
Skor som värmer ock skor att gå i är svårt att förena. Fundera på vilket som är viktigast. Att gå värmer fötterna i sig.

fötter hålfotsinlägg hallux valgus Karate Kid

Hade Karate Kid hallux valgus?

Posted on 5 november, 2016

Först ber hon om ursäkt för sina fula krökta tår. ”Men det kan du väl inte göra nåt åt” säger hon sen, ”för dom har jag ärvt efter min mamma”. Tänk så mycket dumheter folk säger.

1. Förvånansvärt många tycker att de har fula fötter. Lösningen blir ofta att packa in dem i skor. Tokigt. Eftersom skorna oftast är en del av grundproblemet. Men. Sneda tår ock problem med fötterna kommer sällan bara från fötterna. För mycket sittande ock dålig hållning påverkar fötterna lika mycket som snedbelastade fötter påverkar resten av kroppen.

2. Jo, oftast kan jag göra något åt det. Ibland mycket, ibland lite. Men sneda tår ock ömma fötter kan ha många olika orsaker, så det beror på var grundproblemet sitter. Ock hur länge det har suttit där. Men bättre blir det för det mesta.

3. Nej, du har inte ärvt dina hallux valgus efter mamma. Det är ett ödestigert synsätt, för om det vore sant så fanns ju inget att göra åt det. Då skulle man lika väl kunna steloperera tårna på alla vars föräldrar har krökta stortår på en gång; ungarna kommer ju ändå att få samma problem.

Men inget av det där är sant. Fula fötter blir inte finare i skor. Hallux valgus går att göra något åt. Ock orsaken är inte genetisk. Naturligtvis skiftar våra medfödda förutsättningar, men genetiskt arv ock orsak är två skilda saker.

Det finns några huvudsakliga orsaker till att våra fötter ställer till det. Men som så ofta när något krånglar i kroppen, beror det på samverkande orsaker istället för ”ett problem – en orsak”. Som om det inte vore invecklat nog så blir det ofta en ond cirkel där fotsmärta beror på instabilitet i t ex bäckenet som beror på felbelastning i fötterna, osv. Men onda cirklar går att bryta.

Några orsaker:

Skor. Vår fötter hålls instängda ock ihopklämda utan möjlighet att utföra alla de neuromuskulära mästerverk som de är satta att utföra. Som en arm i gips förtvinar muskler ock funktion. Dämpade skor gör det ännu värre: med dem behöver fötterna inte känna efter alls. När skon gör jobbet, säckar foten ihop än mer.
Hårda, platta underlag. En aktiv fot håller igång muskler ock rörlighet. Men på plana golv finns inget att utforska.
Felaktig hållning. Ofta står ock går vi utan neuromuskulär kontroll. Det är delvis en konsekvens av det två första punkterna. Med ofta bakåtsträckta knän ock ”hängande” eller roterat bäcken lägger vi mest tyngd under hälarna, varvid resten av fötterna får ännu mindre att pyssla med. (Får du ont i nedre ryggen av att stå eller gå är du förmodligen i riskzonen.)
Vi sitter. Mest hela tiden. Det lurar kroppen att tro att den framåtböjda positionen är vår naturliga hållning. Resultatet blir att muskler ock senor på kroppens framsida förkortas vilket begränsar rörligheten. T ex för korta höftböjarmuskler på bäckenets framsida är ofta en orsak till den nyss nämnda ryggsmärtan, eftersom ländryggen får svanka för att kompensera begränsningen på lårets ock bäckenets framsida.

Karate Kid då? Hur var det med honom? Nej, jag tror inte Karate-kid hade hallux valgus. Kampsportare i allmänhet är barfota. Stabilitet är viktigt så de står aktivt med rätt balans i rätt delar av kroppen. För varje ben-, bål- ock bäckenrörelse de gör för att stå stadigt, rörligt ock flexibelt, redo för förflyttning eller attack, aktiverar de samtidigt motsvarande muskler i fötter ock tår. Precis som vi alla borde göra. Det ena funkar inte utan det andra.

Det är en av grundbultarna i mina behandlingar: att det ena inte funkar utan det andra. Att det som händer i fötterna händer i kroppen.

Ock tvärtom.

Prova får du se.

barfota fotarbete reflexologi zonterapi

Som en tandläkarbedövning

Posted on 6 september, 2016

”Det känns som att jag fått bättre kontakt med underlaget.” Sa hon som älskade att dansa, helst i högklackat. Hon visste att det frestade på. Fötter, knän ock höfter tog stryk. Men ändå. Så kom hon till mig. Ock fick bättre kontakt med underlaget. Jag tänker på det när jag springer i skogen. Barfota. För att få just det. Kontakt.

Egentligen får jag höra det ganska ofta. Människor använder bara lite olika ord. Fötterna känns mer levande efter zonterapi. Känseln har ökat. Tårna fryser inte längre. Det känns som att gå på bomull. Eller tvärtom; känns som att alltid ha gått med raggsockor på fötterna men att plötsligt slippa sockorna. Fast egentligen kom de till mig för nåt annat. Allergi. Ont i ryggen. Stress. Kanske migrän. Eller nåt annat diffust som ingen verkar veta vad det är…

Oavsett vilket så kommer effekten i fötterna på köpet. Det är ju liksom en del av processen. Fötterna är ju liksom en del av kroppen. Det som händer i fötterna händer i kroppen. Ock tvärtom. Aldrig blir det så tydligt blir det som när jag springer barfota. Går barfota. Klättrar. Ock då ser jag mig ändå som nybörjare. Barfotanybörjare.

Barfotanybörjare
Det är bara ett ock ett halvt år sedan jag började återuppväcka mina fötter på riktigt. Att gå barfota på stranden på sommaren eller på gräsmattan har jag väl alltid gjort. Men att springa. Träna. Jobba barfota. Att verkligen aktivera fötterna ock få dem att göra det de egentligen kan. Icke. Det finns inte i vår kultur.

Våra fötter har många tusen nervändar. Olika sorter. Våra fötter är över huvud taget väldigt sinnrikt konstruerade med massor av ben, leder, senor ock muskler. 25 procent av kroppens alla ben finns i fötterna. Det finns såklart en mening med det. Ett syfte. Fötterna är till för att användas. Inte bara packas in, skyddas, bullas upp, stötdämpas ock ignoreras.

Rehabträna fötterna
Alla som varit gipsade någon gång vet vad som händer med den gipsade kroppsdelen; den förtvinar ock tappar sin motorik, sin funktion. Den behöver aktiveras ock tränas upp. Så vi skickar den på rehabträning. Men innan dess, medan gipset fortfarande är på plats, sker andra saker. För det som ska hända i kroppen händer, det är bara det att någon annan del får göra jobbet.

Låt säga att benet är gipsat. Du kan inte stödja på det. Du får kryckor ock tröttar ut armarna, får blåsor i händerna ock Stela axlar. Eller så hoppar du på ett ben, lägger all belastning på en kroppshalva som alldeles säkert leder till överansträngning. Såvida du inte är en duktig sjukling ock bara vilar. Samma sak gör vi med fötterna. När senor, leder, nerver ock muskler inte får göra det dom ska, hamnar belastningen någon annanstans. Vi kan känna av det i knän, höfter, rygg eller nacke. Ock inte bara där. Hur vi använder fötterna påverkar hur både mage ock huvud fungerar.

Skorna fungerar som gips som inaktiverar alla de där benen, senorna ock musklerna. Ock nerverna. Ungefär som en tandläkarbedövning. Har du varit på tivoli nån gång, ock stoppat in handen i en lucka för att försöka känna vad det är därinne? Det är inte så svårt; lera är kletigt, trä är strävt, tyg är mer följsamt. Är det varmt eller vasst rycks handen tillbaka.

Det som händer i fötterna händer i kroppen
Allt det där finns foten också. Så, å ena sidan, när vi går i skor ock på plana golv, ock inte använder nerverna i fötterna, slutar dom att fungera. Dom förtvinar. Om du, å andra sidan, tar av dig skorna, på låt oss säga en grusväg, så får de ovana fotnerverna överslag. Det gör jätteont, för fötterna vet inte vad det är, ock smärtan kan ibland kännas lågt upp i benen. Ungefär som när bedövningen släpper i den rotfyllda tanden.

Steget till ett liv barfota kan verka långt. ”Jag kommer aldrig att kunna gå barfota”, säger en del. Sen gör dom det. Men oavsett vilket så är det en bra idé att väcka opp dom, fötterna. Återupprättar kontakten mellan fötterna ock resten av kroppen. För som sagt. Det som händer i fötterna händer i kroppen.

Svårare än så är det inte.

Läs även Huvudvärken från tårna om du har lust.

barfota fotarbete fötter zonterapi

Hög smärttröskel? eller Hjärnan i fötterna!

Posted on 16 juli, 2016

Snigel-pa-foten-illustration-maja-larsson

Stress ock oro sätter sig i kroppen. Ock det som händer i kroppen händer i fötterna. Så genom att klämma folk på fötterna är det inte så svårt att upptäcka kroppsliga spänningar eller blockeringar. Eller genom att springa barfota.

”Nej, jag kan inte gå barfota. Jag har alldeles för känsliga fötter!” Jag får höra det lite då ock då. Precis som om problemet satt i fötterna. För mig som gärna tar en tur med hundarna på en löprunda i skogen, alla tre föredrar skofritt, blir det bara alltmer uppenbart att det som känns i fötterna ofta kommer nån helt annanstans ifrån.

Hög smärttröskel
Det kan vara olika saker. För mycket jobb. Oro för framtiden. Rädsla för hur alla nya projekt ska gå. Trötthet. Eller rent fysiska skador eller åkommor (som ju också tenderar att dyka upp när man är stressad, oroad, rädd eller trött. Sicket sammanträffande) som ger kroppen fullt upp med läkning ock tillfrisknande. Men oavsett vad det är, så känns det i fötterna när jag springer barfota. När kropp ock själ är stark ock alert, är också fötterna pigga ock raska. Men ju mer skit i kroppen inklusive huvudet, desto mer gnäller fötterna över småsten ock rötter.

Lika tydligt är det på behandlingsbänken. Stressade fötter är ofta ömma överallt. Till en viss gräns; när stressen i kroppen når en viss nivå, smärtar inte fötterna alls. ”Ja”, säger kanske han på bänken, ofta med illa dold stolthet, som om det vore nåt bra, ”jag har ganska hög smärttröskel.” Bra är det inte, men fenomenet är inget konstigt. Svaret heter nervsystemet.

Nervsystemet
Detta invecklade system av hjärna, ryggrad, trådar, kopplingar, vätskor. elektricitet ock en oändlig mängd nervändar har massor av olika funktioner, allt från att känna smärta till att få armen att böja sig, allt från att hålla igång livsfunktioner som andning ock matsmältning, till att sätta samma aktiviteter ur funktion (t ex vid stress), allt från att ge oss handsvett när vi ska hålla tal till att göra oss röda i nyllet när något blir genant.

Nervsystemet gör så mycket mer än att sparka med underbenet när doktorn hamrar en på knät. Ock kopplingen till olika mentala tillstånd är tydligt. Det som idag går under allehanda diagnoser som utmattningssyndrom eller depression, var förr kort ock gott ”problem med nerverna”.

Hjärnan i kroppen
Alla dessa nervändar är ojämnt fördelade. Mest koncentrerade är de i ansiktet, kring genitalierna, i händerna ock – ja, just det – under fötterna. Neuronerna (nervändarna) under fötterna är del av ett helt system som man brukar säga styrs från hjärnan. Nervtrådar ock nervändar beskrivs ofta som sladdar som inte gör annat än att förmedla information, men allt mer tyder på att funktionerna är fler, att mängder av reaktioner, aktiviteter ock beslut fattas utan att huvudet är inblandat. Kort sagt, hjärnan (nervsystemet) sitter i hela kroppen.

När detta känsliga system blir överlastat av stress eller trötthet påverkar det inte bara huvudet utan hela systemet. Hela kroppen. Därför blir händerna svettiga när hjärnan är nervös. Därför får många ont i magen när oron sätter in. Därför blir nerverna i fötterna känsligare när systemet är överlastat. Åtminstone tills man når den där gränsen. När systemet lägger ner. Ock vi slutar känna saker. För att vi inte har tid att känna efter.

Ock vi får hög smärttröskel.

Det är ingen katastrof. Men det är en obalans som behöver balanseras. Så när jag tagit hand om mig – vilat, rensat, gråtit – så springer fötterna gladare. Ock efter en eller ett par behandlingar säger han med hög smärttröskel ”Aj!” Då har systemet vaknat till liv igen.

Det som händer i fötterna händer i kroppen.

Läs också:

Stolar är farligare än glasbitar

Huvudvärken från tårna

fotarbete hälsa reflexologi zonterapi

Den sista måltiden – the true story

Posted on 24 mars, 2016

Det var 2000 år sen i rappet, som Jesus sägs ha satt sig ner för att tvätta fötterna på sina 12 fränder. Någon av dem protesterade högljutt, en annan skämdes för vad han skulle komma att ställa till med. Men tvättade blev de likväl. Men inte bara det, om du frågar mig.

Det var Petrus som satte sig till motvärn. Som att Jesus skulle vara lite för mer, ock inte borde nedlåta sig till att vårda någon annans fötter. Men jag måste å det bestämdaste ställa mig på Jesus sida här. Jag klämmer på människors fötter hela dagarna (inga jämförelser i övrigt). Det är direktörer, sjuksköterskor, arbetslösa, sjukskrivna, egenföretagare, akademiker, kontorister, läkare, kulturarbetare, statstjänstemän, befattningshavare, muslimer ock kristna, troende ock otroende, gamla ock unga, rika ock fattiga, kända ock okända. Ock jag säger med eftertryck: det är störthäftigt.

Det händer saker. I fötterna ock i resten av kroppen. Som när vårallergiker slipper besvären ock medicinen. Ock det är inget magiskt. Det är inget mirakel. Det är bara det att, bara för att någon sagt att sjukdomar ock läkemedelsbehov ska vara för evigt så behöver det inte vara sant.

Det som händer i fötterna händer i kroppen.

Att tvätta någons fötter beskrivs i bibeln mer som en symbolhandling av kärlek. Men jag vet inte jag. Jag tror Jesus var mer rakt på en så. Jag tror inte bara han tvättade. Jag ger mig sjutton på att han klämde, tryckte ock masserade lite. Han kom alldeles säkert åt en ock annan öm punkt på de goda lärjungarna.

Jag menar, kan man hjälpa blinda ock sjuka, ock dessutom klämmer folk på fötterna, ja då bara måste det finnas ett samband. Inget konstigt med det. Så oavsett hur ni tänker fira påsken, som våroffer, med äggfrossa eller i Jesu namn, passa på ock kläm varandra på fötterna. Gå barfota, låt fötterna andas. Tvätta dem. Smörj dem med väldoftande oljor. Ock ta en brödbit ock lite vin till om ni har lust, bara för att det är påsk.

Fötter är vackra grejer. Lite misshandlade i moderna skodon ock styvmoderligt behandlade. Men vackra. Ock väldigt väldigt bra att ha.

Glad fotpåsk!

barfota fötter strumpor zonterapi

Ett nördigt inlägg om strumpor

Posted on 9 februari, 2016

Låt oss prata om strumpor. Det är ju mycket snack på den här sidan om fötter ock barfota. Gå barfota. Springa barfota. Ock bland barfotalöpare ältas det, paradoxalt nog, mycket om olika sorters skor: barfotaskor, five-fingers, Luna-sandaler. Men strumpor är det tyst om. Så tillåt mig bli lite partiskt nördig för ett ögonblick.

Man missar mycket av upplevelsen när man går med skor. Eller springer. Barfota ger en annan närvaro, det kickar igång nerverna som gör att fötterna snackar med hjärnan ock resten av kroppen.
”Men är det inte farligt? Är du inte rädd att trampa på något vasst?” Jag vet inte hur många gånger jag fått den frågan. Ibland är det inte ens en fråga.

Ock svaret är kort ock gott Nej. Ock Nej. Såhär: risken att jag kliver på nåt ock skadar mig finns men är liten. Ock ju mer jag är barfota, ju starkare fötterna tränas, ju piggare nerverna blir, desto mer vaksam blir både jag ock fötterna. Ock i jämförelse: att sitta sittande på en stol framför en skärm större delen av dagen är inte bara en större risk för skador ock krämpor, det är snarare en garanti för ryggbesvär, dålig blodcirkulation, huvudvärk, sämre andning, muskelstelhet ock annat som kommer i kölvattnet.

Men ändå.
Ibland är det lämpligt med skor. Synd bara att det är så svårt att hitta lämpliga skor. Dvs som fötterna mår bra av. Hårda ock trånga förvränger de flesta både fötter ock steg, om de inte som de ovan nämnda är mjuka, breda ock platta. Men om man nu fått tag på ett par gåvänliga dojor i hyggligt material, så kan man ju inte stoppa vilka strumpor som helst i dem, eller hur?

Så vad ska man ha?
Jag vill ha naturmaterial. Plast (nylon) ock liknande ämnen isolerar ock får mig att känna mig lika inkapslad som en lampsladd (prova att partaja loss på dansgolvet i en nylonskjorta så vet du vad jag menar. Det känns som att trassla in sig i ett blött duschdraperi, ungefär.)

Strumpor sitter ofta åt.
Precis som moderna skor så ska alla strumpor tydligen strama. Det är inte bra för nånting. Visserligen sitter strumpan förhoppningsvis där den ska, men den stryper. Har du märken efter strumporna på kvällen eller efter löprundan så sitter dom åt för mycket. Fördärvligt för huden, fotformen ock blodcirkulation. (Stödstrumpor är ett annat kapitel.)

Bomull är ett trevligt naturmaterial OM man kan hitta ekologiska. Men bomull suger åt sig smuts ock svett. Efter en dag eller max två i åtsittande skor luktar både fötter ock strumpor. I skor försvinner inte fukten ur strumporna som blir en perfekt grogrund för svamp ock annan goja. Ock sitter dom inte åt så kasar dom ner.

And the winner is
Lösningen för mig heter hemmastickade yllestrumpor. Det är ett lätt ock luftigt naturmaterial som håller formen utan att sitta åt. Ylle andas ock släpper ut vätska. Ylle är dessutom smutsavstötande ock behöver inte tvättas på långa vägar lika ofta som bomull som drar till sig smuts ock dålig lukt som en disktrasa.

Dessutom har ylle den härliga egenskapen att värma mer när det behövs än när det är varmt. Fråga mig inte hur det fungerar.

Nackdelar då?
Ja, dels kan dom vara svåra att få tag på. Vilket väl till stor del beror på den andra nackdelen: Dom är svindyra. Åtminstone om man vill ha dem handgjorda. Ock det vill man. Maskinstickade grejer inte är samma sak. Men uträknat i timpenning får man punga ut med några tusen för ett par riktiga, hemmagjorda, storleksanpassade strumpor (Med lite tur kan man hitta hemstickade strumpor på basarer o marknader för några hundralappar. Men skäligt betalt är det inte.).

Men prova att sticka själv. Det handarbetas för lite. Precis som fötterna behöver träna ock leka, så behöver händerna aktiveras. Ock då inte bara upp ock ner på ett tangentbord; det är ungefär lika nerv- smidighets- ock rörelsefrämjande för fingrarna som trappmaskinen på gymet är för höfter ock bäcken. Handarbete är dessutom en bra signal på stress: blir du stressad av handarbete är du förmodligen, ja, stressad.

Hur jag gör? Jag har egen specialleverantör. En billig. Jag får väl erbjuda henne några rejäla zonterapibehandlingar i gengäld. Däremot ritar jag på att tillverka mina egna löparskor. Men det är en annan historia.

ansiktszonterapi fötter friskvård hälsa zonterapi

Klart ungen ska ha zonterapi!

Posted on 25 augusti, 2015

barn-zonterapi-illustration-maja-larsson

När utmattningssyndrom snart är lika vanligt på högstadiet som astma borde vi kanske haja till. Zonterapi är inte lösningen på stressen bland barn, orsaken ligger annorstädes. Men när det nu ser ut som det gör, kan zonterapi både förebygga ock hjälpa.

Det är lite tråkigt egentligen, tråkigt men mänskligt, men de flesta av oss är ganska dåliga på att ta hand om oss i förväg. Genomsnittsklienten här är tillräckligt vuxen för att ha skaffat sig diverse krämpor, skavanker, eller stressymtom. Ofta hänger de ihop; stress som ger magproblem eller huvudvärk som skapar spänningar som ger muskelvärk. Lite dåliga matvanor för att hinna mer gör också sitt till för humöret, koncentrations- eller sömnsvårigheterna.

Kruxet är bara att just den beskrivningen numera passar in på många barn. Astma, allergi, koncentrationssvårigheter ock utbrändhet går nedåt i åldrarna. Det borde inte vara så. Men det är så. Det beror på omständigheter. Olika omständigheter. Somliga är lätta att påverka, andra svårare. Men vi kan välja mellan att göra det vi kan, eller blunda ock hoppas det löser sig av sig själv.

Tänka efter före
I takt med det här- ock därstädes sjunkande välbefinnandet ökar också förskrivningen av olika symtomlindrande preparat. Medicin som ibland ger nödvändig lindring, men som sällan påverkar hälsotillståndet i grunden. Astma- ock allergimedicin t ex ger dig luft för stunden. Men det förändrar inte tillståndet i kroppen. Men det verkar zonterapi göra. Alla, mig veterligen utan undantag, som jag behandlat för allergiska besvär, har känt av lindring. De allra flesta har helt kunnat slippa kortison ock andra biverkande läkemedel. (Nej, jag råder ingen att undvika medicin. Men jag råder alla att ha ögonen öppna för lindrigare alternativ med färre biverkningar.)

Men det var det där med att tänka efter före. Det är inte alltid så lätt att förebygga när man inte vet vad som ska förebyggas. Eller hur. För de allra flesta krämpor kommer smygande. Beroende på genetik, matvanor, stress ock en massa annat som dessutom drabbar oss olika ock individuellt. Det som blir migrän hos mig kan bli magsår hos dig. Ock hur vet man om behandlingen hjälper om inte symtomen brutit ut än? En av mina återkommande patienter, som för övrigt mår riktigt bra, kommer, som hon säger, till mig för att spara pengar. ”Detta är billigare än att vara sjukskriven”, säger hon.

Zonterapi inför skolstarten
Min filosofiske 12-årige bonusson fick en behandling inför skolstarten i present av sin mamma, för att boosta, kicka igång. Han, som älskar att gå barfota, skrev ett intressant blogginlägg om fötter o zonterapi: ”…It is a very interesting feeling. Even though the body accumulates pain in certain places, you also feel a connection to you feet that at least I haven’t felt before. Sure, it was pain, but it was a very releasing pain, as if it was an answer that was precise and sharp…”
(Läs hela texten här. Han är läsvärd, den lille konstnären.)

Det kanske känns avlägset, men framtidens välbefinnande ock sjukfrånvaro börjar vi bygga i barnaåren. Stress, prestationsångest ock växlande näringsstatus påverkar negativt både på kort ock på lång sikt. Mot det hjälper tyvärr varken knattefotboll eller höga betyg.

Ps. Enligt svensk lag får jag inte behandla barn under åtta år. Men från ock med nu erbjuder jag kortare barnbehandlingar för barn mellan nio ock femton år. Frågan om vad vi ska göra med de mindre barnen har jag överlämnat till Socialstyrelsen. Jag återkommer i ärendet när de utrett färdigt.

Older Posts