välmåeende

Okej, då tar vi tag i det stora ämnet mat. Kostlära som zonterapeuten ser det. Det är lätt att gå vilse i djungeln av kostråd ock dieter som bygger på alla sorters studier, fakta, teorier, traditioner, villfarelser ock önsketänkanden. Så vad ska man tro på? Vi tar det från början.

Början är nämligen den att vi ock vetenskapen har väldigt lite kunskap om hur kost ock näring påverkar kroppen. Vår metabolism (ämnesomsättning) är invecklad. Det är inte så enkelt som att kalcium är bra för skelettet ock c-vitamin håller oss friska. Antalet ämnen vi behöver är stort ock i många fall har vi på sin höjd en liten aning om vad de har för funktion. För att inte tala om alla ämnen som vi INTE borde få i oss.

När näringsämnena kommer in i kroppen tas de upp av olika organ ock påverkar olika funktioner ock aktiviteter. Hypofysen, hypotalamus ock hela hormonsystemet aktiveras för att styra upp verksamheten ock se till att allt går dit där de bäst behövs. Det är alltså inte självklart att alla näringsämnen gör det dom helst borde göra; när det finns brister i kroppen ser hypotalamus till att upprätthålla de viktigaste kroppsfunktionerna först.

Varför forskas det inte på fläsk ock potatis?
Det där med att vara frisk ock må bra är alltså ett relativt begrepp; kroppen prioriterar för att vi ska fungera så bra som möjligt. Därför kan vi leva ganska osunt utan att falla ihop i en hög. Det funkar ett tag. Ock när det inte går längre så slutar det inte bara fungera. Det blir sakta sämre, så sakta att vi ofta inte märker det förrän det har gått ganska långt. Ock då är det inte alltid vi ser sambandet mellan hur vi mår ock hur vi ätit.

Vad som krånglar till det ytterligare är att det där hormonsystemet, som både påverkar ock påverkas av metabolismen, också är som ett svart hål i rymden, vi vet att det finns ock vi ser att det verkar. Men vi vet väldigt lite om hur. Men tillbaka till kosten. Varför vet vi så lite? Ja, främst för att det är komplicerat. Men också för att nästan all forskning sker på detaljnivå; man forskar på enskilda ämnen som järn för sig, d-vitamin för sig ock diverse fetter för sig. Ock oftast oftast bara utifrån specifika frågeställningar: ”Hjälper D-vitamin mot benskörhet? Ja eller nej?” Men det forskas inte så mycket på fläsk ock potatis. Vad händer när alla ämnena tillsammans kommer in i kroppen? Både de bra ock de dåliga. Vilka ämnen samverkar ock vilka motverkar varandra? Många teorier ock hypoteser finns men väldigt lite fakta.

Kalorier ock hälsa
Ock såklart. Vi är olika. Samma passar inte alla. Ock vi utvecklas. Vi mår olika ock behöver olika i olika skeden av livet. Den som växer eller är gravid behöver bygga för tillväxt. Den som stressar måste reparera allt som stressen bryter ner. Därför går det att hitta fördelar med så divergerande kostråd som veganism ock LCHF. En spridd missuppfattning, särskilt i gymkretsar, är att vi äter för att få energi. När vi äter gör vi tvärtom av med energi. Olika sorters mat kostar olika mycket energi att förbränna, inte minst alla gifter ock onyttigheter som kroppen måste arbeta för att tillintetgöra. Att kaloriräknande har något med hälsosamt ätande att göra är lika galet som att det måste till proteinpulver för att bygga muskler.

Men hur åt vi förr då? Ja, vilka vi? Ock när var förr? Vi kan bara konstatera att vissa folkslag verkar leva utmärkt på råkost medan andra lever hela liv nästan helt utan grönsaker. Så vad är problemet? Svaret är välfärdsrelaterat. Tveklöst. Ock som jag ser det är det mer kopplat till vad vi äter än vad vi inte äter. Alltså, onyttigheter vi stoppar i oss gör mer skada än vad nyttigheter gör nytta. Ju mer skräp vi äter, desto mer behöver vi kompensera med tillskott ock s.k. superfood.

Because I’m worth what?
Det här resonemanget raserar hela den bekanta ”because-I’m-worth-it-livsstilen. Att träna eller äta nyttiga saker för att kunna unna sig sådant som bara bryter ner, håller inte. Det lättar på samvetet, men det hjälper inte hälsan.

Så hur ska man kunna äta rätt om kunskapen är ringa? Man kan lära sig lyssna på sin kropp. I det ligger också att förstå när kroppen ljuger. För det gör den. Som när du får cravings på chips eller godis till exempel. Men det finns några riktlinjer:

• Vi äter för mycket kött. Framförallt för mycket dåligt kött. Magen ock tarmarna får jobba hårt. För att inte tala om köttproduktionens klimatpåverkan.
• Vi äter för mycket. Punkt. (Man kan ju fundera på varför så många stroke ock hjärtinfarkter inträffar vid jul.) Orsaken kommer i nästföljande punkter.
• Socker såklart. Detta skräp. Sockret kickar igång signalsystem som inte bara lurar oss att vilja ha saker vi inte mår bra av. Det gör oss dumma i huvudet.
• Vi fyller på med för mycket bulkmat som bröd ock pasta. Forskarna kan bråka hur mycket dom vill för eller emot gluten, men det finns inget i vanligt mjöl som tillför något alls till vårt välmående. Bukfylla är vad det är. Som bara ställer till metabolistiskt kaos ock gör oss hungrigare fortare.
• Vi har glömt bort hur man äter bönor, frön, linser ock annat som mättar. Kolla in en vegankokbok, även om du inte vill sluta äta kött. Där finns många tips att hämta.
• Vi vill ha färdigt. Eller halvfärdigt. Köp riktiga råvaror (producerade med omsorg ock utan onödiga tillsatser eller gödningsmedel) ock laga själv istället. Halvfabrikat är oftast halvbra, om ens det, oavsett om det är vegansk, närproducerat eller ekologiskt. Energidrycker ock energy bars inkluderat.
• Vi äter för fort. Hur vi äter är lika viktigt som vad. Att stressa i sig en råkostsallad är knappast hälsosammare än att njuta av en hamburgare.

Så. Det var det. För den här gången. Finns mycket att utveckla, som synes. Men kontentan, så här till en början, är: onyttigheterna du låter bli är viktigare än nyttigheterna du äter. Det finns inte en (1) diet, en lösning ock framför allt inte en quick fix. Lyssna på din kropp. Men visst, med tanke på vad jag skrev i början; allt det här kan vara fel…

Ps. Hörde en rymdforskare generat erkänna att vi känner till ungefär fem procent av all materia som finns i universum. Kunskapen om djuphaven lär ligga på ungefär samma nivå. Jag gissar att den siffran är representativ även när det gäller näringslära ock endokrinologi (läran om hormoner ock sånt). Så när någon kallar sig expert inom de områdena bör man lyssna med varsamhet ock skepsis.

/