Browsing Category

Rörelse

Gör nåt!

Posted on 14 februari, 2020

Enligt en ny studie ökar stillasittande risken för depression hos unga. Lösningen heter, som så, ofta fysisk aktivitet. Ett begrepp som för de flesta är synonymt med träning ock motion. Men tänk om det inte bara är den fysiska rörelsen som får oss att må bättre utan även den mentala rörelsen?

Runt om i världen finns det så kallade blå zoner. Det är områden där människor, enligt statistiska kvoter, uppnår exceptionellt hög ålder samtidigt som de är vid god vigör ock hälsa. De stackarna har naturligtvis inte fått vara ifred för västvärldens forskare som på vetenskapligt maner gärna hittar enkla samband att bygga lika enkla teser av. Hälsans gåta. Åldrandets gåta. Tänk att finna svaret på den!

Svaret, ja…

Nu är ju ”svaret” sällan enhetligt eller lösningen enkel på komplexa frågeställningar. Ock mycket riktigt har de flesta teorier gått bet.

Fysisk aktivetet
Träningsmaskiner, pulsmätare ock vardagsmotion är ingenting man pysslar med i de blå zonerna. Många rör på sig i sin vardag, men ingen tränar, ingen tar i mer för hälsans skull. Man tar i mindre. Så att dra paralleller till västvärldens träningsmantra för långa liv låter sig inte göras. En liten detalj när det kommer till fysisk aktivitet verkar dock vara gemensam för de olika zonerna. Mer om den snart.

Dietism ock kostlära
Kosten då? Vilken av alla dieter gäller för att leva ett långt ock hälsosamt liv? Inte heller här fanns någon gemensam nämnare, mer än att man äter det som finns lokalt. Somliga äter vegetariskt, andra inte. I Italien flödar mjöl ock kolhydrater, något som äts sparsamt i Asien. Vin funkar för vissa, andra föredrar vatten. De alger som är så vansinnigt nyttiga för somliga, får andra klara sig utan. (Enligt vissa studier verkar det t o m vara så att de tarmfloror vi utvecklar regionalt, skiljer sig åt så att det som är hälsosamt för en folkgrupp kan vara rent onyttigt för en annan.) Inga ledtrådar här heller alltså. Jo, förresten, det finns en, men den återkommer vi till strax.

För inom ett annat område verkar det finnas likheter, likheter med kopplingar till både kroppsrörelse ock ätande:

Alla, även de äldre, ingår i ett sammanhang. Alla fyller funktion i flocken, familjen, byn. Det jag gör, uträttar, betyder något, oavsett hur gammal jag är. Jag betyder något, oavsett hur gammal jag är. (Man kan fundera på vad det gör med måendet hos de yngre, som har ålderdomen framför sig, när åldrandet inte framstår som ett straff.)
I en förlängning betyder det att det jag gör, dvs min fysiska aktivitet, har ett syfte. Ingenting i kroppen fungerar avskilt från allt annat. En anledning till att så många träningsnyårslöften bryts är antagligen att kroppen inte förstår varför den ska göra det vi bestämt att den borde. Att göra nytta påverkar måendet mer än att göra onytta.
Den som ingår i ett sammanhang äter i ett sammanhang. Tillsammans. Kanske hela vägen: man sår maten, skördar maten, lagar maten, äter maten. Det skapar en gemenskap som sträcker sig längre än sociala konstellationer, livsmedelsverkets riktlinjer ock mat på bestämda tider.
Man äter inte bara tillsammans. Man äter långsammare, ock därmed mindre. Hinner känna efter, både hur maten smakar ock när man blir mätt.

Fysisk ock mental rörelse
Nu tillbaka till studien i ingressen. Den om stillasittande ock depression. Att röra på sig är tvivels utan viktigt. Men kanske förenklar vi – återigen – lite för snävt när vi tänker att det bara är den fysiska aktiviteten som främjar det mentala välbefinnandet. Sett till exemplet ovan ser det omvända ut att vara lika sant.

Vad händer om vi betonar andra ordet i rubriken istället för första? Gör NÅT istället för GÖR nåt.
Vad händer om vi återskapar sammanhangen över generationerna, istället för att, som nu, institutionalisera alla, unga som gamla, som inte är i produktiv ålder (Fundera över skillnaden i att vara produktiv ock att ingå i ett sammanhang).
Vad händer om vi värdesätter variationerna, olikheterna ock låter var ock en bidra med sitt istället för att alla ska göra samma?
Vad händer om vi inser att ingenting i kroppen sker isolerat, ock låter kroppen fungera som flocken: tillsammans. Som en helhet.
Vad händer om vi ser fysisk rörelse ock mental rörelse som delar av ett ock samma funktionella system?

Så vi reser oss upp, som studien säger. Ock ser vad som händer.

Eller så tar vi ett steg till, ger vi oss själva ock varandra möjlighet att leva som de människor – homo sapiens – som vi är skapta till. Det kanske inte ger oss svaret på frågan om meningen med livet, men kanske ger det en hint om meningen med levandet.

barfota fötter Rörelse Rörlighet sensomotorik Skor smärta

En handbok om fötter ute nu

Posted on 6 juni, 2019

Alla behöver en handbok om fötter. Vi inte bara glömmer bort dem, vi stänger in dem, hindrar dem att fungera ock talar nedlåtande om dem. En handbok om fötter ger fötterna upprättelse ock lär dig hur de kan hjälpa hela dig att bli rörligare, starkare, friskare, snabbare ock gladare. Så jag skrev en.

Liv är rörelse. Rörelse är liv. Rörliga fötter påverkar ditt liv. Fötter är en del kroppen, samma kropp som lever ditt liv. Det går inte att skilja på de sakerna. Fötterna spelar faktiskt en betydligt större roll i våra liv än vad vi tror. De hänger ihop med hur vi mår i stort. Men det märker vi inte förrän vi får problem. En handbok om fötter ger ett nytt perspektiv på hela kroppen.

Så här skrev förlaget Fantasi & fakta i pressmeddelandet för boken:

Det som händer i fötterna händer i kroppen

När vi stänger in fötterna i trånga skor stänger vi in hela kroppen. Men det omvända gäller också – när vi tar hand om fötterna så tar vi hand om hela kroppen. En ny handbok om fötter vill få oss att se på kroppen i ett annat ljus.

Vi vill ha torrt på fötterna när vi ska uttala oss om något. Vi gör saker på stående fot och när vi väl bestämmer oss sätter vi ner foten. Och ibland blir vi kanske lite runda om fötterna.

Många av våra kända uttryck utgår från fötterna, även om vi inte är medvetna om det. Och det är väl naturligt eftersom fötterna är våra mest avlägsna kroppsdelar, något vi gömmer och glömmer i strumpor och skor.

”Jag vill göra människor mer medvetna om sina fötter”, säger författaren Pa Sandberg. ”Fötterna spelar faktiskt en betydligt större roll i våra liv än vad vi tror. De hänger ihop med hur vi mår i stort. Men det märker vi inte förrän vi får problem.”

En handbok om fötter är inte bara en bok om fötter. Även om den innehåller övningar för fötterna handlar boken först och främst om hälsa för hela kroppen, ur ett nytt perspektiv.

Om författaren

Pa Sandberg kallades P-A när han växte upp, även om han döptes till Per-Anders. För att inte konkurrera med sin pappa om smeknamnet tog han bort bindestrecket och bytte namn till Pa. Det var först långt senare, när han redan jobbade som fot- och kroppsterapeut, som en vän berättade att pa betyder fot på persiska.

Pa Sandberg är föreläsare, kropps- och rörelseterapeut med inriktning på fötter. Han hjälper människor från hela landet med smärtlindring, rörelseträning och livsstilsförändring. En handbok om fötter är hans första bok.

Snart finns den på Adlibris ock Bokus. Tillsvidare kan du köpa den här.

hjärnan Nervsystem Rörelse träning

Men träna hjärnan?

Posted on 6 oktober, 2018

Samspelet-kroppshjärnan-illustration-maja-larsson

Vi är ganska lättlurade, vi människor. Ge oss en enkelt förpackad tes som går i linje med våra rätvinkliga tankebanor, så går vi på det direkt. Hänvisar du dessutom till några vetenskapliga studier som påstås bevisa tesen, så är vi frälsta. Som till exempel att man blir smartare av träning.

Ropen om all tränings förträfflighet skallar från ganska många håll, ock som i alla rörelser med religiös framtoning, dit somliga av träningsindustrins ock hälsotrendens olika grenar får räknas, fylls skaran av anhängare som ropar halleluja på. Just där, i det oreflekterande nickandet, ligger faran; någon som vet har sagt det, alltså är det sant.

Somliga säger att forskningen visar, eller tyder på träningens alla hälsoeffekter. Andra, som inte riktigt är med på hur vetenskaplig forskning går till, drar till med att det ena eller andra är ”bevisat”. Det är mycket ovanligt med vetenskapliga bevis för någonting. All vetenskaplig forskning inriktas på att finna mer eller mindre starka belägg för att en tes skulle kunna stämma. Tesen med starkast belägg får råda till dess att en annan tes får starkare belägg ock tar över som rådande ”sanning”. Det händer hela tiden.

Kan man mäta hälsa?

Men framförallt utgår vetenskaplig forskning från givna frågeställningar. Varje studie bör koncentreras till en enkelt definierbar, mätbar fråga. Att till exempel mäta hälsosamhet eller välmående är således omöjligt, eftersom båda begreppen innehåller oändligt många komponenter ock parametrar, ock eftersom du ock jag förmodligen värderar dessa parametrar helt olika. Sådana luddiga undersökningar förekommer, men de säger inte så mycket. Om vi däremot mäter blodtrycket i relation till mängden socker man äter blir det konkret, men så värst talande för det totala välbefinnandet blir det inte.

Så vi kan inte mäta hur du mår av ”träning”. Vi kan välja ut ett visst kroppsligt värde ock väga det mot en viss form ock viss mängd av fysisk aktivitet. Ock kroppen är som bekant mer komplex än så. Ett problem här är att vi ofta blandar ihop olika begrepp som, träning, motion ock vardagsmotion med fysisk aktivitet eller att helt enkelt röra på sig. Du kan läsa mer om det i min bloggserie TRÄNING ÄR JU BRA! BRA FÖR VAD?

Men tillbaka till att bli smart av träning

Företrädare för tesen att träning är bra för hjärnan har egentligen inte svarat varken rätt eller fel på frågan om man blir smartare eller får högre betyg av träning. ( Jo, möjligen på frågan om högre betyg. Men att vara smart ock få bra betyg har inte nödvändigtvis med varandra att göra.) Det är själva grundfrågan som är felställd. Tesens grundfråga utgår nämligen ifrån, ofta uttalat, att jaget sitter i hjärnan, att hjärnan – ock särskilt den mer eller mindre tänkande delen av hjärnan – är kroppens chef, den som bestämmer, ock att kroppen på något sätt skulle vara hjärnans underdånige tjänare. Det är bara det, att det på ett neurologiskt ock fysiologiskt plan, förhåller sig precis tvärtom.

Faktum är att vår kunskap om hjärnan är mycket begränsad. När vi ser vilka områden i hjärnan som aktiveras så säger det inte så mycket om vad som faktiskt händer där. I ett virrvarr av elektriska impulser, kemiska processer ock hormonella växlingar sker saker hela tiden. Allt detta är beskrivet, så gott det nu går, med hjälp av tankar, ett verktyg som ingen heller kan förklara vad det är. I princip använder vi alltså ett verktyg (tankarna) som vi inte vet vad det är, för att förstå ock förklara…allt?

Varför hjärna?

Däremot har vi en ganska klar bild av VARFÖR vi har en hjärna. Det är för att kroppen ska kunna röra sig. Vår utvecklade hjärna kom inte till för att vi skulle räkna algebra eller programmera mjukvara. Inte heller kom den till för att mäta kalorier ock följa träningsschema, utan för att förfina vår rörelseförmåga. Det är hjärnan som är kroppens tjänare, inte tvärtom.

Så när hjärnan fungerar bättre av fysisk aktivitet, så är det helt enkelt för att den får ägna sig åt det den är till för. Alla kroppsdelar som inte används förtvinar. Så även hjärnan. Vårat problem är inte bristen på träning, utan att vi i allt lägre grad lever som vi är formade att leva. Vi utgår från hur vi ska passa in i den tillvaro vi skapat, mer än utifrån vilka vi faktiskt är. Lite som att vi skulle tvinga fiskar att klättra i träd.

Om vi inte letar lika selektivt i forskningslitteraturen, så hittar vi studier som inte sjunger träningens lov. Inte för att det skulle vara dåligt att röra på sig, utan för att det är stor skillnad på hur man gör det. Ock just det vi kallar träning är ofta kopplat till stress ock prestationstänk som sällan är hälsofrämjande. Modern idrott är också kopplat till, för Homo sapiens i allmänhet ock för stressade ock sittande Homo sapiens i synnerhet, onaturliga, begränsade ock monotona rörelsemönster, vilket ökar risken för skada ock smärta. Därför är både fysisk ock psykisk ohälsa så vanlig bland elitidrottare.

Nervsystemet=kroppshjärnan

Man kan fråga sig varför vi behöver alla dessa mer eller mindre mätbara incitament för att använda våra kroppar. Vi vet ju att den mår bra av att röra på sig. Det är något fullständigt basalt ock grundläggande i att vara människa. Men vi behöver inte krångla till det. Vi behöver leka. Ock vi behöver använda hjärnan ock kroppen tillsammans, inte var för sig. Det gör vi med nervsystemet. Genom att känna efter ger kroppen ock nervsystemet hjärnan signaler ock beslutsunderlag att omvandla till motoriska direktiv som kroppen mår bra av. Brist på såna signaler stressar hjärnan att börja spänna kroppen på ett sätt som vi tror vi måste stretcha oss ifrån.

Kroppshjärnan är smartare än frontalloben. Kroppshjärnan kan resa kroppen upp från en stol, men ingen frontallob har ännu lyckats förklara hur det går till. Kroppen fungerar dåligt utan hjärna, men hjärnan är totalt värdelös utan en kropp att samarbeta med ock lära tillsammans med. Just därför händer det så mycket i kroppen när man går utan skor, med fötterna ock alla dess tusentals nervändar direkt mot marken.

Slutsatsen är glasklar: du blir smartare barfota. 🙂

Hållning hälsa Rörelse

Hållning ock hälsa

Posted on 27 oktober, 2017

Kan vi välja hur vi rör oss? Kan vi välja vår hållning? Hur påverkar hållningen vår hälsa? Spelar det nån roll hur jag står ock går för hur jag mår? Svaren, om du frågar mig, är, i tur ock ordning: Ja fast nej, Ja men vi kanske inte borde, mycket, ock, på sista frågan: som fan.

Killen i mitten på bilden är min pappa. Kolla in hållningen. Den har jag att brås på. Året var 1985 ock pappa var 45 år. Åtta år senare dog han. Var det nödvändigt? När läkaren som utfört obduktionen ringde, sa han att det inte kunnat undvikas. Med andra matvanor kanske det gått att skjuta upp det nåt år eller två.

Men han sa inget om hållningen.

Hur lär vi oss gå?
Vi lär oss främst genom att härmas. Vi härmar mamma ock pappa. Syskon. Där lägger vi grunden. Den grunden har vi med oss hela livet. Allt vi lär oss framledes i fråga om rörelse utgår från den.

Senare hittar vi balla kompisar ock coola kändisar att härma. ”How to learn how to walk like the heroes we thought we had to be”, sjunger Bruce Springsteen i Backstreets. Allt sittande i skolan gör sitt till, innan yrkesval påverkar oss i form av kultur ock klädsel. Vi rör oss nämligen inte likadant i kostym som i snickarbyxor.

Men allt utgår från grundmönstret. Det jag lärde mig först. Jag kan lära nytt, men jag kan aldrig ta bort det jag redan lärt. Det är ungefär som att ha lärt sig cykla. Hur mycket du än försöker, ock hur länge du undviker tvåhjulingar så kommer du inte att kunna inte cykla.

Så ja, jag har med mig pappas hållning. Den tar över mig när jag är sliten, trött eller rädd. Vilket inte är så konstigt; humöret påverkar hur vi står, som bekant.

Jag kan alltså lära nytt, men jag måste utgå från vad jag redan har. Det är därför lösningen på dålig hållning aldrig är att tvinga på kroppen en bättre hållning. Men om jag är lyhörd ock känner efter, kan jag upptäcka vad jag har att arbeta med, då kan jag hjälpa kroppen att vara som den mår bäst, istället för att försöka tvinga in den i militärisk rakhet.

Hållningen ock hälsan
Jag kan naturligtvis inte ha en aning om hur mycket en annan hållning skulle ha fördröjt den där bristningen i övre kroppspulsådern som ändade pappas liv. Men på samma sätt som att ATT vi rör oss påverkar vår hälsa, så spelar det roll HUR vi rör oss. Hur vi använder muskler, leder ock skelett inverkar på alla vitala kroppsfunktioner.

Exempel 1: Spända muskler påverkar ditt blodtryck som i sin tur påverkar syresättning av cellerna. En bra hållning är en hållning som liksom står av sig själv, utan överdrivet aktiva muskler som ändå bara gör ont efter ett tag.
Exempel 2: Det lymfatiska systemet transporterar bl a gammalt skräp ur kroppen ock är en viktig del av immunförsvaret. Lymfvätskan pumpas runt av muskelrörelser, så konstant stela eller spända muskler kan blockera systemet ock påverka immunförsvaret.
Exempel 3: Sätt dig med rak rygg på en stol. Ta ett så djupt andetag du kan. Sjunk sedan ihop med kroppen i sittande ställning ock försök ta ett lika djupt andetag. Det går inte. (stresssymtom som spänd bröstkorg ock uppdragna axlar har samma inverken.) Utan bra andning blir vi trötta ock fungerar sämre.
Exempel 4: För att inte tala om riskökningen för allt ifrån diabetes till hjärt- kärlsjukdom som har visat sig öka av för mycket sittande.

Alla inre organ behöver, precis som lungorna, sitt utrymme för att kunna arbeta. Trycker vi ihop det utrymmet, pressas organen samman som storstadsbor i en fullproppad tunnelbanevagn. Det blir inte plats för varken tango eller vals då.

Kanske skapar det bara onödig trängsel som hindrar de inre organen att göra det de vill. Kanske ökar det verkligen trycket i organen, ungefär som när du kramar ihop en vattenballong med handen ock du ser hur ballongens yta blir tunnare i de delar som spretar ut mellan fingrarna. Poff, säger det till slut när trycket blir för mycket för en liten del av ballongen som av fabrikationsfel eller slitage är extra tunn.

Ungefär som pappas aorta.

Fast när man tänker efter, så finns det fler sätt att begränsa det inre utrymmet ock inälvornas rörlighet. Som till exempel att hålla in magen ock tänka på sin bålstabilitet. Som sagt, en ansträngd hållning är inte en bra hållning.

Hjälp kroppen att stå bra, tvinga den inte. Låter det svårt? Inte så värst, egentligen. Men du behöver känna efter, bli medveten ock lära nytt.

Jag hjälper dig, om du vill.

Motorik Nerver Rörelse sensomotorik

Intuition ock neurologi

Posted on 4 oktober, 2017

Intuition-neurologi-illustration-maja-larsson

”Du sätter fart på läkande processer i kroppen. Du har en stark intuitiv känsla för vad som får igång dessa processer. Dina behandlingar stärker och lyfter!” sa hon. Jag tackar ock sträcker på mig. Men ”intuitiv känsla”? Vad är egentligen intuition?

Det händer att jag inte kommer ihåg. När en kund kommer för andra gången, ock jag inte minns vad vi gjorde första gången. Jag läser behandlingsnoteringarna, men i skallen är det blankt. Tills mina händer tar tag om hennes fötter. Då minns jag. Händerna minns.

Flummigt? Jo, vid en första anblick, kanske. Men om vi stannar upp ock fördjupar oss lite i hur vi fungerar fysiologiskt så blir det inte så konstigt. Då ser vi att inte bara det som händer i fötterna händer i kroppen. Detsamma gäller våra händer; det som händer i händerna händer i kroppen.

Kroppshjärnan
Våra händer ock fötter är kraftfulla sinnen, proppade med olika nerver. Nerver i ett perifert nervsystem som blir ett centralt nervsystem som blir en hjärna som är en del av en kropp. Men funktionellt är det inte olika saker. Det är olika delar av samma. Nerverna är en del av hjärnan. Hjärnan är en del av kroppen ock kroppen klarar sig inte utan hjärnan.

Vi säger att vi tänker med hjärnan. Men vänta lite här. Vad är en tanke? Ingen vet. Vi tänker för att förstå livet ock världen. Men tänkandet i sig är ett verktyg som vi inte vet vad det är. Vi vet inte hur det fungerar. Ingen har lyckats ge någon särskilt tillfredsställande definition av livet heller. Så. Vi använder ett verktyg vi vet relativt lite om för att förstå ock sätta ord på…allt?

Knappast. Det allra mesta har vi ingen aning om. Ock den tänkande delen av hjärnan är trots allt relativt liten (Lyssna på mer om det i Sagan om den uttråkade nervcellen). Resten av hjärnan, som vi också bara har rapsodiska aningar om vad den pysslar med, jobbar på alldeles av sig själv, utan att vi märker vad som händer.

Kunskap eller bara information?
Men den jobbar. Hela tiden. Ock aldrig ensam. Det räcker att någon snuddar din fingertopp med sin fingertopp så sätts massor av processer igång. Signaler skickas fram ock tillbaka, information värderas ock sorteras ock direktiv om agerande utfärdas. Det är i detta som det mesta av vår ”kunskap” sitter.

För teoretisk kunskap är i sig ganska värdelös. Den sätter ord (så gott det går) på det praktiska. I slutänden är det vad vi är: praktiska. Vi gör saker. Tankar hjälper oss att första de enklare delarna av vad vi gör, ock att tänka ut andra sätt att göra det på. Men det senare tillhör ovanligheterna. Vi gör saker av vana, som vi alltid gjort, för att det är enklast. För att det skulle vara allt för omständigt att tänka ut ock lära om varje dag när vi klev ur sängen.

Vanan är ett exempel på hjärnans syfte; att underlätta görandet (Det grundläggande syftet för hjärnan är just rörelse. Det är en grundläggande skillnad mellan växter ock djur). En tänkt tanke är bara en tanke, oftast full av ord, tills den blir den del av en rörelse, en del av kroppens förståelse (Det är detta vi kallar lärande).

Det är först då du kan manövrera dig genom ett mörkt rum med hjälp av fötter ock händer, öron ock näsa. Du behöver inte tänka orden som benämner vad som står i vägen. Kroppen vet. Om den har lärt sig.

Händerna minns. Ock fötterna
Så mina händer vet. Dom minns. Ock jag försöker medvetet låta dom analysera, minnas ock förstå, utan att till en början begränsa dem med ord. Nerver ock sinnen talar andra språk, ock den kommunikationen fungerar bäst om jag inte försöker lägga mig i. Istället tänker jag i bilder ock sammanhang, snappar opp ock sorterar. Sen, efteråt, sammanfattar jag i ord, ord som jag plockar ur allt jag läst ock lärt eller gjort förr. För att förstå. Ock för att kunna förklara.

Men innan dess förstår hjärnan ock kroppen ändå. Intuition? Eller neurologi? Att veta hur man ska göra saker utan att alltid tänka först är en förutsättning för överlevnad. Att bara göra. Ock känna efter. Att kunna lita på att kroppen vet mer än vad jag kan sätta ord på. Det är egentligen inte flummigt alls. Det är bara så vi fungerar. Neurologiskt. Fysiologiskt. Logiskt.

Ock när jag lägger mina fingertoppar på dina fötter ock tår, så händer det omvända samtidigt; Det som händer i dina fötter sätter igång processer som…

ja, du fattar.

motion Motorik Rörelse träning

Träning är ju bra! Bra för vad? Del 7 – Så. Behöver vi träna?

Posted on 30 mars, 2017

Syftet med den här serien har inte varit att säga nej till träning. Tvärtom. Vi lever i en stillasittande värld, i en civilisation som på många sätt bryter ner oss. Vi behöver röra på oss. Men begreppet träning har fått en ikonisk, mytifierad ställning i vårt samhälle.

Man måste träna. Även om det är tråkigt. För blodtrycket. För utseendet. För att orka med vardagen (?). För musklerna. Mot åldern…

Eller?

Nej, man måste inte träna. Man måste definitivt inte ha tråkigt när man gör det. Ock man måste framför allt inte ha dåligt samvete för att det inte blir av.

Men vi behöver röra på oss. Vi är homo sapeins, ock homo sapiens rör på sig. Det är vad homo sapiens gör. Framför allt springer homo sapiens. Det är antagligen det mest naturliga en homo sapiens kan göra. Homo sapiens vill vara smidig, rörlig ock flexibel, kunna sitta obesvärat på golvet, gå på olika underlag utan att snubbla eller halka, med en anpassad balans mellan snabbhet, styrka ock uthållighet.

Homo sapiens känner efter
Homo sapiens känner efter. Känner efter ock justerar, utvecklar ock lär nytt. Inte för att bli så svettig ock trött som möjligt av löpningen, utan tvärtom, för att kunna springa lätt, långt ock smärtfritt. De flesta av oss har glömt bort det. Vi lufsar, eller joggar, med tunga steg ock lurar kroppen att tro att den springer. Såklart den tröttnar.

Som jag skrivit tidigare så finns det massor av anledningar att träna massor av saker. Men att bara ”träna” för tränandets egen skull finns det inte mycket bra med. Den mänskliga kroppshjärnan vill vara aktiv, inte bara monotont röra enskilda kroppsdelar. Den vill komma fram, komma längre, ha roligt, göra bättre, elegantare, smidigare.

HUR – inte bara ATT
Den mänskliga kroppshjärnan vill känna efter HUR den rör sig, inte ATT den gör det. Titta på barn som leker på en badplats. Se hur deras rörelse, deras fotisättning ock vilka muskler de använder, skiftar med underlaget. När det springer från den mjuka sanden eller gräset, till den hårdare träbryggan ändras steget utan att de behöver reflektera över det.

De flesta vuxna har stängt ner sin kroppshjärna, eller i alla fall slutat lyssna på den, så vi vågar inte ens försöka skutta ock leka, med risk för att sträcka oss, snubbla eller – ännu värre – se fåniga ut. Vi håller oss till begränsade ock begränsande rörelser på plana ytor ock anpassade områden.

De hoppande, skrattande, snurrande, dykande busungarna på äventyrsbadet får, i motorisk mening, bättre ock mer allsidig träning än simmaren som borrar ner huvudet i vattnet ock crawlar längd efter längd.

Att söka det svåra
Barnen på lekplatsen som springer, hoppar, skrattar, går, klättrar ock springer igen, utvecklar styrka, stabilitet ock balans som landsvägslöparen i dämpade skor aldrig kommer nära. Barn söker det svåra. Går balansgång för att det är vingligt, springer på isen för att det är halt. Som vuxna gör vi oftast tvärtom.

Barn kan. Utan PT. Ända tills vi ber dem sitta fint på stolar eller följa regler för hur man rör sig, t ex på fotbollsplanen, regler som vuxna har bestämt. Vi kan också, vi vuxna. Egentligen. Om vi bara vågar använda hela kroppshjärnan ock känna efter. Om vi skiter i lite regler ock gör som vi vill.

Ock vi kan påta i trädgården, plocka blåbär, bygga friggebodar, skotta snö, hoppa hage till jobbet, stå på tå vid kopieringsmaskinen, göra meditativa andningsövningar på toa, klä om favoritfåtöljen ock gå mer barfota.

Ock vi kan träna. Om vi vill. Om det är kul. Om det gör oss glada. Utan att nödvändigtvis räkna kalorier, kilo eller distanser. För hälsosam träning är kul. Ska vara kul. Hälsosam träning aktiverar mina sinnen, när jag känner efter, utvecklar ock lär nytt, istället för att bara repetera – längd efter längd – det jag redan kan. Det är därför barfota på gräs ger kroppen så mycket mer än skodd på vattenpassräta golv; det händer något under fötterna. Ju rörligare fot, desto rörligare kropp.

Var sak har sin tid?
Men det är vardagen det handlar om. Låt oss säga att du tränar fyra timmar i veckan. Två löpprundor ock två pass på gymet. Däremellan tränar du kontorsstolssittande i, säg, 30 timmar per vecka, med allt vad det innebär för hållning, andning ock blockerade blodflöden. Ingen PT i världen kan ändra de proportionerna. De fyra timmarna må göra nytta. Men förändringen ligger i mellanrummen. I vardagen.

Vi delar upp saker. Gör var sak för sig. Jobb är jobb, träning är träning, avslappning är avslappning… Men det går att ändra på rutiner ock vanor. Det går att stå eller sitta rörligare. Det går att jobba ock slappna av samtidigt. Man kan andas utöver att göra andningsövningar på yogapasset. Tänk så mycket tid det skulle spara.

Det finns så många sätt att röra sig, vart ock ett bra på sitt sätt. Förutom att det kan vara ett sätt att prestera eller vinna, kan det vara ett sätt att umgås. Andra kan springa ensamma flera mil om dagen, springa för att njuta, andas, uppleva. Träning kan vara ett sätt att ändra lata vanor. För mig är träning skogslöpning, qigong, balansträning ock olika rörelseövningar (t ex Spiral stabilisering). Men det är lika mycket att finna rörelse ock välmående i vardagen. Det är ju ändå där jag är mest.

Hitta ditt eget sätt. Men välj rätt förebilder. Hälsa kan inte mätas i utseende. Välmående sitter inte i magrutor, svällande biceps ock färgglada tights. Låt oss återföra träningen ock livet till något som upplevs istället för att bara bli gjort. Något som känns, lärs ock därmed levs, hellre än något som mäts, beräknas ock reduceras till siffror eller tonade muskler.

Missat de tidigare delarna? Här har du del 1.

Motorik Quickfix Rörelse

Att lära nytt. Eller gammalt.

Posted on 31 januari, 2017

Att lära nytt är inte alltid välkommet. Förändring, lindring eller utveckling ska gå fort, ock att lära nytt tar tid. Men ibland undrar jag om det inte är gammalt vi behöver lära. Sånt vi kunde en gång men har glömt bort.

Jag behandlar folk för att de ska må bättre. Ha mindre ont. Sova bättre. Bli rörligare. Jag klämmer på olika ställen på kroppen, mest fötterna, sätter akupunkturnålar, ger rörelseövningar. Ofta börjar vi med att-stå-upp-övningen. Eller andas-med-kroppen-övningarna. De är svårare än de låter. Sen övar vi på att gå. Ock så vidare.

Men jag har börjat ana att det är något som fattas.

Somliga vill må bra. Eller bättre. Andra vill få ordning på sin fysik ock sin löpning. Då kommer de till mig eller någon annan terapeut eller coach. ”Finns det nån enkel övning för att få ordning på det här?” frågor de kanske. Eller ”Hur stretchar man den här muskeln som gör att jag inte kan röra mig ordentligt”.

På A svarar jag nej ock på B vet inte.
Det finns nästan aldrig någon enkel övning för att komma till rätta med någonting. Lindra lite eller komma en bit på vägen kan vi ordna, men vi rättar sällan till problemet med ”någon enkel övning”. Det finns inga såna lösningar. Hade ”Tio minuter om dagen”, eller ”Sex sätt att snabbt fixa det ena eller andra på fjorton dagar”, hade de funkat så hade vi inte sett dem i varenda hälso- eller träningsspalt längre. Hade det varit så enkelt så hade alla mått bra nu.

Ock varit vältränade.

Men det är de inte.

Att stretcha den där muskeln som gör att jag inte kan röra mig ordentligt, funkar sällan heller, helt enkelt för att orsakssambandet är det omvända; muskeln är stel för att jag inte rör mig ordentligt, inte tvärtom. (Jag återkommer till det i några blogginlägg om träning framöver. Det blir grejer det!)

Sitta fint. Med skor.
Två saker många av oss behöver träna på är att ha tålamod ock att känna efter. Väldigt få av oss behöver (i betydelsen ”måste ha”, ”klarar oss inte utan”) allt det där snabba vi strävar efter. Ock lika få av oss är beredda att lägga ner den tid som krävs för att få det som faktiskt behövs. Att lära nytt. Förfina. Vi vill ha resultat direkt, ock att känna efter har vi inte tid till. Synd. För det är det som är pudelns kärna (Det är ett jävla uttryck, jag vet. Men skyll inte på mig, skyll på Goethe.)

För när vi rör oss galet – ock det gör vi, tro mig. Med alla ergonomiska stolar, fotriktiga skor ock känslolösa, plana underlag, är det svårt att undvika (men även det är en annan historia) – så påverkar det vilka muskler som får arbeta ock vilka ben ock leder som belastas. Ock det blir sällan de det borde. Det sliter, vi blir stela ock får ont.

Att känna efter hur vi rör oss har genom årmiljonerna lärt oss hur vi rör oss smidigast, effektivast ock bäst. När vi inte längre känner efter finns det inte längre något som upprätthåller det vi en gång lärt oss. För det har vi. De flesta små barn rör sig från början relativt oförstört. Sen åker skorna på ock ungarna lär sig sitta fint. På stolar.

Krypa innan man kan gå
Titta på vilken ettåring som helst som fått röra sig fritt. Hon sitter på golvet med rak rygg ock benen utvikta för att få bra stöd. 15 år ock ett antal mobiltelefonmodeller senare är hållningen en annan. Kanske kommer hon fortfarande med lätthet ner på golvet, men det är bara en tidsfråga.

Men stopp där. Den där bebisen. Rörlig ock smidig. Medan mamma ock pappa är stela ock orörliga. Kanske är vi något på spåren där? Man måste kunna krypa innan man kan gå, right? Man rullar, kravlar, kryper, sitter, står, går, springer. Varje steg är lika viktigt för att nästa steg ska fungera, right?

Men när ålderskrisande 40-åringar som plötsligt måste börja komma i form, väl börjar röra på sig är det med motstånd. Kroppen är stel. Den gör ont ock den skriker att ”hallå! Du är inte 20 längre! Du har hoppat över rörligheten ett tag nu. Du borde kanske börja om från början!”

Från början.

Från grunden.

Skit va surt det låter. Kan jag inte bara köra på för fullt. Så jag får resultat fortare. Jo. Du kan ju prova.

Eller så tar man det från grunden. Tänk matte. Ingen skulle försöka lära ut decimalräkning innan eleven lärt sig räkna till tio. Att ge sig på multiplikationstabellen innan man hajat plus ock minus lönar sig inte heller. Visserligen går det att plugga in multiplikationstabellen, som en dikt eller låttext, men utan grunderna kommer man bara att rabbla siffror utan att förstå innebörden (vilket visserligen inte är någon ovanlig företeelse alls, vid närmare eftertanke. Det kan man komma långt på.).

Samma sak med kroppen. När vi rör oss stelare ock skröpligare kanske det inte är ”ålderskrämpor”. De kanske är kroppen som glömt grunderna? Så kanske finns det ett samband mellan att vuxna människor som förlorat förmågan att smidigt röra sig upp ock ner från golvet, böja sig ner till marken utan att stånka, krypa eller slå en kullerbytta, ock att de får ont när de springer, står ock går. Tänk om det inte är modern löpteknik, större muskler eller dämpadere skor som är lösningen, utan att få igång den där motoriken ock rörligheten i kroppen som var grunden som alla mina senare motoriska förmågor byggt vidare på.

Själva fundamentet.

Bara en tanke. Förbaskat omständig ock tråkig tanke, jag vet. Men du kan alltid återvända till tio-minuters- eller sexstegstipsen. De finns alltid kvar. Du lär inte bli så mycket rörligare. Men det går fort.