Browsing Category

fötter

Tre skäl till varför barfota är bättre än barfotaskor

Posted on 18 augusti, 2019

Det florerar många tvärsäkra teser om vad som är bra för kroppen ock fötterna. De flesta har ganska fel just genom att vara 1. generaliserande ock 2. tvärsäkra (ock därmed begränsade). Vad som är bäst, rätt, bra, hälsosamt, optimalt varierar från person till person, syfte till syfte, orsak till verkan, m.m.

Rätt rätt rätt

Barfota på Viksta Stenborg norr om Uppsala.

Inom den så kallade barfotavärlden finns samma sorts sanningar ock dogmer, ofta utsjungna av någon barfotaguru ock vidare spridd av någon av dennes många apostlar. Sanningar om övningar, rörelser, typer av skor (!), steglängder ock fotisättningar får oss att slå knut på oss själva för att göra rätt, rätt, rätt. Vad skorna beträffar verkar resonemangen ofta vara kopplade till vanor ock prestation, ock precis som med den gamla sortens dämpade, passformade, halkfria ock på andra sätt fotriktiga skor, pratar vi om prestanda, konstruktion ock fäste, som om om det är skon som ska göra jobbet åt oss.

Men grejen med barfota är ju det motsatta; att, med eller utan skor, påverka foten så lite som möjligt ock låta foten så långt det är möjligt fungera som en fot (till skillnad från alla skor med inbyggda fotriktigheter som tvärtom motverkar fotens egen fotriktighet ock gör den till en rörelsehindrad klump som inte kan hjälpa kroppen att gå, stå, springa, till ock med sitta som kroppen vill.

Ambitionen med minimalistiska skor verkar, som sagt, vara två:

Vanor
Skor är starkt kulturellt betingat, något som man bara måste ha, en universell dress code, ungefär som förr när man var tvungen att ha slips o kavaj för att komma in på krogen. Bara för att. Till detta inbillar vi oss att alla gångytor är proppfulla med glasbitar, kanyler o annat vasst. För att inte tala om att folk tittar på oss om vi är barfota. Hemska tanke.
Prestation
Mycket modern träning mäts ock schemaläggs. Presteras. Så när vi bestämmer oss för att gå över till mer barfotade skor, utgår vi från träningsplaneringen. Fötterna får anpassa sig efter träningen istället för tvärtom.

Fysiologiskt funktionellt

Sett utifrån dessa perspektiv är valet av skor viktigt. Men om vi istället ser på saken ur ett krasst fysiologiskt funktionellt, eller ett hälsosamt perspektiv om man så vill, blir slutsatserna andra. Att skillnaden mellan konventionella dojor ock minimalistiska skor är märkbar vet alla som växlat över. Men skillnaden mellan barfotaskor ock på riktigt barfota är om möjligt ännu större.

Obegränsad frihet
Alla skor begränsar. Det är ungefär som att gå på SJ:s trånga tågtoaletter. Bara det allra nödvändigaste fungerar men med viss möda. Så är det för fot i sko; den kan gå men utan full rörelsefrihet. Det finns inga skor som förbättrar fotens förmågor, men det finns skor som begränsar foten mindre än andra. Med skor lurar vi foten, ock hjärnan, att tro att den är skyddad. Risken att vi utsätter den för mer än den klarar av är uppenbar. Risken att vi faller in i gamla rörelsemönster, med för långa steg ock hårda hälisättningar, av gammal vana är lika uppenbar. Det händer inte nakenfötter i samma utsträckning, eftersom den bara foten direkt känner vad som händer.
Nervsystemet
Alla skor bedövar. Det som sker det sker, men det känns inte. Det genom miljoner av år utvecklade nervsystemet är gjort för att känna, signalera, aktivera, avaktivera, omaktivera, anpassa, följa, lära ock lära om. Utan sinnessignaler händer inget av det. Tyvärr är den mer eller mindre tänkande delen av våra hjärnor inte lika väl utvecklad som resten av nervsystemet, så vi klarar helt enkelt inte av att kompensera den bristande sinnesinformationen med medvetna eller ”korrekta” rörelser.
Papillarlinjer
På händerna kallar vi dem fingeravtryck, de mönster som ger handen bättre grepp, ungefär som mönstringen på ett bildäck. Fast bättre. För papillarlinjerna fungerar som känselspröt också. Likt morrhår känner de av vibrationer ock rörelse ock förbättrar därmed både greppförmåga ock mototrik. Likadana linjer sitter under fötterna. När vi ersätter dem med det bedrägliga fästet från mönstrade skor, riskerar vi att överskrida vår kropps motoriska begränsningar, eftersom vi inte känner vad vi gör.

Känna efter

Just på grund av detta ser jag inte stegvis övergång från dämpade skor till minimalistiska skor till barfota som självklar. Barfota är för alla. Alla kan. Alla kan känna efter. Möjligen med undantag för de fötter som drabbats av allvarliga åkommor som till exempel svårartad diabetes eller känselbortfall (Slaskdiagnoser som höga fotvalv, plattfötter eller hallux valgus räknas inte dit). Ock just genom att den sensoriska informationen är så viktig när kroppen ska lära om eller lära nytt, är det barfota direkt som gäller. Barfota kan kroppen lära sig att gå i minimalistiska skor. Inte tvärtom. Sett ur ett krasst fysiologiskt funktionellt, eller ett hälsosamt perspektiv, alltså. Vilket ju egentligen är grunden för alla andra perspektiv också. Särskilt de som handlar om rörelse, träning ock prestation.

Vill du läsa mer om det här ock om fötters funktion i allmänhet, kan du köpa En handbok om fötter. Den finns på Adlibris, Bokus ock Optista än så länge. Vill du ha ett signerat exemplar går det bra att maila mig direkt.

Hej då!

/pa

barfota fötter Rörelse Rörlighet sensomotorik Skor smärta

En handbok om fötter ute nu

Posted on 6 juni, 2019

Alla behöver en handbok om fötter. Vi inte bara glömmer bort dem, vi stänger in dem, hindrar dem att fungera ock talar nedlåtande om dem. En handbok om fötter ger fötterna upprättelse ock lär dig hur de kan hjälpa hela dig att bli rörligare, starkare, friskare, snabbare ock gladare. Så jag skrev en.

Liv är rörelse. Rörelse är liv. Rörliga fötter påverkar ditt liv. Fötter är en del kroppen, samma kropp som lever ditt liv. Det går inte att skilja på de sakerna. Fötterna spelar faktiskt en betydligt större roll i våra liv än vad vi tror. De hänger ihop med hur vi mår i stort. Men det märker vi inte förrän vi får problem. En handbok om fötter ger ett nytt perspektiv på hela kroppen.

Så här skrev förlaget Fantasi & fakta i pressmeddelandet för boken:

Det som händer i fötterna händer i kroppen

När vi stänger in fötterna i trånga skor stänger vi in hela kroppen. Men det omvända gäller också – när vi tar hand om fötterna så tar vi hand om hela kroppen. En ny handbok om fötter vill få oss att se på kroppen i ett annat ljus.

Vi vill ha torrt på fötterna när vi ska uttala oss om något. Vi gör saker på stående fot och när vi väl bestämmer oss sätter vi ner foten. Och ibland blir vi kanske lite runda om fötterna.

Många av våra kända uttryck utgår från fötterna, även om vi inte är medvetna om det. Och det är väl naturligt eftersom fötterna är våra mest avlägsna kroppsdelar, något vi gömmer och glömmer i strumpor och skor.

”Jag vill göra människor mer medvetna om sina fötter”, säger författaren Pa Sandberg. ”Fötterna spelar faktiskt en betydligt större roll i våra liv än vad vi tror. De hänger ihop med hur vi mår i stort. Men det märker vi inte förrän vi får problem.”

En handbok om fötter är inte bara en bok om fötter. Även om den innehåller övningar för fötterna handlar boken först och främst om hälsa för hela kroppen, ur ett nytt perspektiv.

Om författaren

Pa Sandberg kallades P-A när han växte upp, även om han döptes till Per-Anders. För att inte konkurrera med sin pappa om smeknamnet tog han bort bindestrecket och bytte namn till Pa. Det var först långt senare, när han redan jobbade som fot- och kroppsterapeut, som en vän berättade att pa betyder fot på persiska.

Pa Sandberg är föreläsare, kropps- och rörelseterapeut med inriktning på fötter. Han hjälper människor från hela landet med smärtlindring, rörelseträning och livsstilsförändring. En handbok om fötter är hans första bok.

Snart finns den på Adlibris ock Bokus. Tillsvidare kan du köpa den här.

fötter Gör det enkelt Hur går man?

Gör det enkelt

Posted on 23 april, 2017

Vi vill så gärna göra rätt. Så till den grad att vi slutar både tänka ock känna själva. Att inspireras ock få tips av duktigt folk är såklart givande. Men vad hände med trial and error?

”Finns det någon bra hemsida eller liknande där man kan läsa om grunderna i barfotafilosofin?” Jag funderar på frågan. Jag funderar igen. ”Finns det någon bra hemsida eller liknande där man kan läsa om grunderna i barfotafilosofin?” Jag visste inte att det fanns några grunder, än mindre någon filosofi. För mig är filosofin att ta av mig skorna. Sen känner jag efter ock ser vad som händer.

Ibland blir jag mer lekfullt ivrig av barfotakänslan än jag är van vid. Då kan det hända att det gör ont, kanske för att jag springer för fort eller inte är van vid underlaget. Eller om det är kallt. Men det vanliga är att fötterna, nerverna, kroppen säger till – det är ju det fötter, nerver ock kroppar gör om de får chansen – ock då märker jag det. Då tar jag på mig skor eller sänker farten. Eller bara ändrar steget.

Se ock lär
Visst tittar jag på andra, precis som ett spädbarn tittar, lär ock härmar, för att kunna prova, känna efter ock hitta sina egna rörelsemönster. Både barnet ock jag testar, inte för att hitta det som är rätt, utan för att hitta det som fungerar. Det är verkligen inte samma sak.

Kvinnan framför mig i behandlingsrummet vill först inte göra andningsövningen hon fick i hemläxa förra gången. Hon har inte hunnit öva så mycket, säger hon, så hon kan den inte riktigt än. Hon är inte ensam. Kanske har jag varit otydlig i mina instruktioner, eller så följer hon bara invanda mönster om prestation, om rätt ock fel, om ”kan själv”. Oavsett vilket har hon missat poängen, att övningen inte handlar om att göra rätt, utan om att känna efter. Att upptäcka vilka kroppsdelar man använder när man gör något så självklart som att andas på olika sätt.

Vem är expert?
Föräldrar, experter, lärare, självutnämnda förståsigpåare, PT:s, dietister, kvällstidningar ock tillverkare av diverse livsnödvändiga prylar försöker få oss att förstå allt vi måste veta ock ha för att överhuvudtaget överleva.

Ock vi suger åt oss all kunskap om allt vi moderna människor behöver fastän arten homo sapiens överlevt ock utvecklats alldeles utan avslappningsquickfixövningar, dämpade skor, lagom mjuka sängar, stegräknare, sömntabletter, gåstavar, speciella träningkläder ock näringstabeller med siffror ock värden som ingen ändå förstår vad de betyder.

Sängens fel?
Jag kollar på min hund. Han gillar sin korg. Men utan den så somnar han var som helst. Han sover ihoprullad, utfläkt på sidan, på mage. Mitt på golvet eller i ett hörn. För att inte bli stel eller öm byter han ställning, utan en tanke på att det skulle vara något fel på stoppningen i korgen.

Ibland vaknar han, tittar yrvaket upp, ock lägger sig ner ock somnar om. Eller så viftar han på svansen som för att säga: ”kom o klappa lite på mig, husse”. Han stressar inte upp sig för att det inte blev åtta timmars sammanhängande sömn, som om livet ock hälsan står ock faller med det. Han sover bara. Blir det för lite tar han igen det sen.

Golvets fel?
Vi kan allt det där. Det är grundläggande, biologiskt, neurologiskt, mänskligt ock nedärvt alldeles utan filosofier, appar, regler eller tabeller. Så när jag får frågan om vilka skor man ska ha för att inte få ont när man går på hårda golv, så blir svaret att frågan är felställd. Det är inte golvens fel att jag får ont (även om helt plana underlag är det mest onaturliga en kan gå på). Homo sapiens är anpassningsbar. Vi ändrar oss efter omständigheterna. Vi lever i olika klimat, äter olika mat (majoriteten av jordens befolkning har aldrig varit i närheten av tallriksmodellen) ock rör oss alldeles utan hjälpmedel.

Om vi känner efter så kommer vi att gå olika på olika underlag, istället för att försöka anpassa omgivningen, underlaget ock skodonen efter hur vi brukar gå. Om vi bara prövar oss fram, sakta, med nyfikenhet ock en gnutta tålamod kommer vi att märka vad som funkar ock vad som inte gör det. Precis som barnet som lärde sig gå.

Ibland behöver vi bara känna efter ock lära oss igen.

Ibland behöver vi bara göra det enkelt.

fötter Känna efter nervcell Nerver

Sagan om den uttråkade nervcellen

Posted on 5 april, 2017

”INTE KÄNNA EFTER? skrek Alf. ”VADDÅ INTE KÄNNA EFTER? DET ÄR JU FÖR FAN DET NERVCELLER GÖR!”

”Det var en gång en nervcell. Den satt, för den här sagan spelar det ingen roll var den satt, men nu råkade den sitta i en stortå på en en alldeles vanlig människokropp. Höger stortå, för att vara exakt…”

Sagan om den uttråkade nervcellen är en saga för barn i alla åldrar, en saga om få nog, om hopp, om mod, om revolution ock förändring. Om att det går om man vill. Om att det faktiskt inte behöver vara så här. Ock om att känna efter.

Om den mer eller mindre tänkande delen av hjärnan, ock om hur det är att vara människa.

Det är en saga som kan läsas på olika sätt. Själv läser jag den högt. Så att du kan lyssna. I sängen, till frukosten, i bilen, på promenaden eller i soffan med en kopp kaffe.

Sagan tar 27 minuter.

Mycket nöje!

fötter Känna efter smärta stress

Innanför-kroppen-upplevelser

Posted on 26 februari, 2017

I andliga kretsar pratas det ibland om utanför-kroppen-upplevelser. Jag har själv testat ock det är väldigt coolt. Men det snackas sällan om Innanför-kroppen-upplevelser. Antagligen för att det är så ovanligt. Det borde vi verkligen ändra på.

”Känner du att du spänner foten?” undrar jag. Kvinnan på min behandlingsbrist försöker slappna av. Jag rör hennes fötter med långsamma rörelser för att lossa spänningar. Försiktigt trycker jag under ena fotsulan för att föra framfoten upp mot smalbenet. När det tar stopp håller jag ett ögonblick för att sedan släppa taget.

Kvar är foten vinklad mot smalbenet. Framsidan av lår ock smalben ha dragit ihop sig ock håller foten i det flexade läget. ”Känner du att du spänner foten?” undrar jag. ”Nej” svarar kvinnan förvånat ock tittar ner på den spända foten. ”Nej”, säger hon igen, ”jag märker inte att jag gör det.”

Hon är mer utanför sin kropp än i den.

Hade det varit en enstaka företeelse hade det kanske varit elakt att hänga ut kvinnan så här. Men det är det det inte. Det är vanligt. Helt enkelt för att många av oss lever mer utanför oss själva än inuti oss. Det ställer till det.

Normalproblem
En förutsättning för att vi ska veta vad vi gör är att vi känner efter. Något vi sällan tar oss tid till. Istället nedgraderar vi kroppens signaler till problem. ”Såna som alla har”. Huvudvärk, sömnsvårigheter, ryggont, musarmar, hälsporrar, hudutslag ock förkylningar ’drabbar oss’, istället för att få vara de kroppsliga signaler det faktiskt är.

Hela kroppen är ett enda stort kommunikationsinstrument som konstant, 24 timmar om dygnet, tar emot, sorterar ock processar information tillsammans med hjärnan. Allt är ett enda stort system, en enda kroppshjärna. Eller hjärnkropp. Mycket informationsarbete sker utanför vår medvetna kontroll. Den del av hjärnan som tänker ock som vi inbillar gör oss till rationella varelser som styr över vår kropp, är tämligen liten, ock de flesta grundläggande funktionerna för vår överlevnad går alldeles av sig själva.

Om inte vi är där ock sabbar det, förstås.

Det stora kommunikationsinstrumentet
Till exempel genom att inte leva inuti detta stora kommunikationsinstrument som är vår kropp. Istället bedövar vi oss utifrån med skor, hörlurar, vadderade kläder, för mycket kaffe, dåliga TV-program, Alvedon, ergonomiska stolar, socker ock artificiella regleringar av ljus ock temperatur.

Istället för att vara i vår kropp ock känna efter.

När vi undrar något, till exempel vad det är för väder eller om det är något fel på oss, använder vi inte kommunikationsinstrumentet kroppen för att känna efter utan kollar utanför med google eller Aftonbladet.

Istället för att vara i vår kropp ock känna efter.

Vi lägger ner krutet på utsidan. På kläder, smink, dagens outfit, allt det där som syns utifrån. Vi anstränger oss mer för att se ut som att vi mår bra än för att faktiskt må bra.

Istället för att vara i vår kropp ock känna efter.

Ock vi betraktar oss själva utifrån vad vi presterar. Vi är vår titel, vår lön, vår krets. Allt det där som syns på utsidan. Tårarna däremot håller vi på insidan, där de inte syns, där vi slipper känna dem. För vi är ju ändå inte där. På insidan.

Så när kroppen börjar smärta går vi till terapeuten för att få lindring. Smärtan släpper i takt med spänningarna. ”Känner du att du spänner foten?” undrar terapeuten. ”Nej” svarar vi förvånat ock tittar ner på den spända foten. ”Nej”, säger vi igen, ”jag märker inte att jag gör det.”

fötter hallux valgus reflexologi Skor

Fotproblem

Posted on 26 december, 2016

Plattfötter. Höga fotvalv. Hallux valgus. Hälsporre. Hammartår ock uttrampade hälkuddar. Olika fotproblem som på olika sätt omgärdas av myter, missuppfattningar, osanningar ock dålig kunskap. Ock som i de flesta fall går att göra något åt.

Gemensamt för diagnoserna i ingressen är dels att de används slarvigt, dels att de kan ta sig olika uttryck, ock dels att de har olika ock oftast flera samverkande orsaker . De två senare bidrar antagligen till det slarviga användandet. Men att gissa sig till en diagnos, slänga i ett ilägg i skon ock säga ”Case closed” är inte schysst. Om vi istället backar ett steg ock tittar uppifrån ock ner, kan vi se helhet, förstå orsak, ock nyfiket prova oss fram till behandling som hjälper.

En annan sak som enar de flesta fotproblem är att de inte är begränsade till fötterna. Att det som händer i fötterna händer i kroppen, är lika sant som det omvända. Det går åt båda hållen. Skor o klena fötter ger till exempel ofta problem i kroppen i form av höftproblem, onda ryggar eller nackspärr. Omvänt påverkar dålig hållning fötterna.

Myt 1
”Orsaken är genetisk”. Framförallt när det pratas om Hallux valgus är det ett vanligt påstående. Naturligtvis skiftar våra medfödda förutsättningar, men genetiskt arv ock orsak är två skilda saker. Det är ett ödestigert synsätt, för om det vore sant så fanns ju inget att göra åt det. Då skulle man lika väl kunna steloperera tårna på alla vars föräldrar har krökta stortår på en gång; ungarna kommer ju ändå att få samma problem.

Men det går att göra något åt. Ibland mycket, ibland lite. Sneda tår ock ömma fötter kan ha många olika orsaker, så det beror på var grundproblemet sitter. Ock hur länge det har suttit där. Men bättre blir det för det mesta.

Vi kommer att titta på hållning, belastning ock rörlighet. Med zonterapi ock anatomisk reflexologi mjukar vi upp ock stärker. Ock du får antagligen några övningar med dig hem.

Läs mer om hallux valgus i ”Hade Karate Kid Hallux valgus?”

Myt 2
”Det går inte att göra något åt.” Som sagt. Det gör det visst, för det mesta. Men ibland måste man se lite längre för att finna orsaken till problemet. Den sitter inte alltid där man tror.

Myt 3
”Du har för höga / för låga fotvalv.” Höga ock låga fotvalv är ofta inget problem över huvudtaget. Det är snarare ett sätt att sälja fler iläggssulor ock uppbyggda skor. Fotvalven påverkas av skorna lika mycket som de påverkas av kroppshållning ock rörlighet i knän ock bäcken. Men ofta är våra fötter bara olika. Det som är mest intressant är om fotvalven är rörliga eller stela, starka eller svaga. Ock det rättar man till med behandling ock övningar, inte med ilägg.

Nervsmärtor
Diffusa krämpor i fötterna som till exempel brännande känsla, sendrag eller känselbortfall beror ofta på blockeringar högre opp i kroppen, t ex i bäckentrakt ock ryggslut. I lindrigare fall kan det ta sig uttryck i helt enkelt kalla fötter, som också ofta hänger ihop med försämrad blodcirkulation. Både sorternas blockering sitter ofta högre opp i kroppen. Här jobbar vi zonterapeutiskt ock med anatomisk reflexologi för att aktivera känslighet ock eliminera spänningar ock blockeringar.

Gamla stukningar
Gamla, till synes läkta skador, kan ofta påverka kroppen långt efteråt. Äldre stukningar kan ge besvär i olika delar av kroppen många år efteråt. Därför är dessa intressanta även om du inte upplever besvär av dem längre. Ofta kan vi stärka, korrigera ock balansera fotlederna med zonterapi, anatomisk reflexologi kombinerat med lättare led- ock muskelterapi, men ibland behöver leden justeras av en fotduktig naprapat eller kiropraktor.

Läs mer i serien Aj, gäsp eller bla? Eller wow ock tjohoo?

fötter Skor Vinter

Skyll inte på vädret

Posted on 12 november, 2016

Jag undrade hur det skulle funka att gå i ”vanliga” vinterskor, nu när snön hastigt förlamade Stockholm. Svaret var enkelt: det gjorde det inte.

Det har varit en lång sommar ock varm höst. Jag har kunnat gå barfota eller nästan barfota eller med tunna flexibla skor länge. Mina fötter har blivit starkare, bredare ock rörligare. Men när jag nu skulle besöka huvudstaden som låg under snö ock is, vågade jag inte chansa. Mina gamla vinterkängor – de enda skor jag har kvar med någorlunda traditionell uppbyggnad med upphöjd häl, styvt ovanläder ock hård räfflad sula med skarpa kanter – åkte fram.

En bra grej
En bra grej: jag frös inte. Kängorna är fordrade, täta ock varma. Så pass att jag klarat mig i arktiskt klimat. Så kallt är det dock inte i Stockholm.

Resten var mest skit. Det är inte skon i sig som är dålig, den uppfyller nog alla intentioner ock syften. Men när intentionerna ock syften är fel, blir det inget bra i alla fall.

Dåligt fäste
Sorry skoälskare, men det finns ingen doja som ger bättre fäste än en bar fot. Precis som en hand sluter sig kring det den ska greppa, kan foten forma sig ock ta tag i underlaget. Det spelar ingen roll om skosulan är räfflad som vinterhjul till en Scania-traktor för att få bättre grepp. Greppet blir inte bättre. Räfflade sulor greppar lös snö, men stadens gator är skottade ner till bara isen. Där hjälper inga räfflor. En hård skosula blir som en plastpulka under en barnrumpa, den glider som fan!

Inte ens jag går barfota i stan när det är snö ock is, men ju tunnare desto bättre. Det håller foten rörlig ock därmed också varm.

Dålig känsel
Ju tjockare sula, desto mindre kontakt med underlaget. Ock det är den kontakten som skapar balans ock säkerhet. Det är kontakten med marken som skickar signaler till hjärnan om vad som händer där nere, ock hjärnan svarar med direktiv om rörelse för att hålla balansen. Jämför med att försöka skriva en inköpslista, laga mat eller rätta till slipsen med boxhandskar så fattar du nog vad jag menar.

Men kanske var det bara jag som var ovan? Kanske har jag glömt hur man gör när man går på stadens hala gator i formade skor. Jag såg mig omkring. Nej, det var inte bara jag. Ingen kunde gå ordentligt. De flesta låste fast knän ock höfter i onaturliga rörelsemönster. De flesta spände sig för att inte trilla, istället för att röra sig följsamt. Kroppen kan parera det som händer under fötterna. Under förutsätting att den känner vad som händer under fötterna.

När jag springer i skogen, bland stockar ock stenar, i mossa ock snö, aktiveras hela kroppen. Jag springer stadigt ock är aldrig nära att trampa snett. Jag landar mjukt ock känner mig lös ock ledig efteråt. De hårda sulorna på mina kängor, däremot, viker sig för varenda ojämnt isspår i stan. Idag har jag ont i kroppen efter alla stela rörelser.

På måndag kommer mina nya vinterdojor med mjuk sula som det går att röra sig i. Sen kommer jag trippa lätt förbi er i mellan snödrivorna. De gamla skorna (som inte är alls gamla) ger jag jag till någon mindre kräsen men bättre behövande än jag. De värmer ju, trots allt.

Så nej, det är inte vädrets ock fel att du halkar ock slirar på trottoaren. Det är inte underlagets fel att promenaden ger ömma fötter eller trött rygg.

Ock det är inte bara skornas fel heller. Inte bara. Men eftersom de ofta lurar oss att tro att de hjälper oss, när sanningen ofta är den motsatta, får de bära en stor del av skulden.

Tips:

Känn efter. Öva på att lita på fötterna.
Titta framåt, inte neråt. Att se sig för när du går gör att du kröker nacke ock rygg framåt. Det gör dig stel ock orörlig. Risken att du får ont eller blir trött i axlar, ländrygg, höfter ock lår är stor.
Köp inte skor för nordpolen om du ska ha dem i stan.
Skor som värmer ock skor att gå i är svårt att förena. Fundera på vilket som är viktigast. Att gå värmer fötterna i sig.

Older Posts