Rädslan för rädslan

Jag kliver ner för stegen. Känner hur tårna, fötterna, vaderna omsluts av det kalla vattnet. 14 grader, sa nån att det var. Nedanför mig svajar sjögräs ock tång. Det skymmer i kvällningen ock havets rörelser bildar skuggor att fantisera kring. Kanske kommer sjögräset smeka mig när jag dyker i. Jag ryser vid tanken.

Rädsla är viktigt. Den skyddar oss från akuta faror ock sånt som är dåligt för oss. Men rädsla avskärmar oss också från saker som vi mår bra av, som utvecklar oss. Ock i en trygghetsknarkande ock bekräftelsesökande värld, blir rädslan ett hot. Vi blir rädda för rädslan i sig.

Så vi skyddar oss inte mot de egentliga farorna. Istället bygger vi murar för att slippa se dem. Men hoten – verkliga eller inte, farliga eller inte –  finns där hela tiden, ivrigt påhejade av nyhetstörstande media ock oroliga föräldrar: Tänk om något händer? Tänk om muren rämnar? Tänk om det är farligt? Tänk om någon ser oss! Tänk om vi går för nära kanten? Tänk om vi misslyckas? Tänk om vi inte duger? Tänk om någon ser att vi är rädda bakom våra leenden? Tänk om, tänk om…

Det blir en stress. En anspänning att bära på. Som sätter sig i kroppen. I fötterna ock i huvudet. I axlarna ock i magen. Som kostar energi. Massor av energi. Energi som kunnat användas till något roligt.

Rädslan vinner.

Eller.

Eller så utmanar vi rädslan. Låter den vara en del av oss, men tar tag i den ock tittar på den. Synar den. Hur ser den ut? Vad vill den? Ock vad vill jag? Bjud upp rädslan till dans. Visa vem det är som för.

Visa vem det är som bestämmer. Doppa tårna i havet fast det är kallt. Våga ha gäster utan att städa först. Säg vad du tycker fast jag inte tycker lika. Gör nåt du aldrig provat. Gå för nära kanten. Släpp kontrollen om det yttre ock bli vän med det inre.

Så jag släpper taget om stegen ock låter mig omslutas av det kalla vattnet. Det är skönt. Känslan av obehag infinner sig inte, trots sjögräsets kalla smekningar. Det obehagliga satt i mitt huvud. Så jag gör om det i morrn. Det är ingen stor grej. Men jag tror det är karaktärsdanande. Ock befriande.

Framförallt befriande.

 

Skärhamn Tjörn, 28/9 måndag, på kvällen, 2015

/